Det nyinstiftade kulturkonventet Folk och Kultur gick av stapeln i Eskilstuna 7–9 februari, med ett stort utbud av seminarier, scenkonst och utställare. Överlag en lyckad start på en välkommen satsning, rapporterar Irène Karlbom Häll med några tips till nästa år när konventet återkommer.
För första gången utspelades Folk och Kultur i Munktellstaden i Eskilstuna. Deltagarna bjöds på ett digert program, med seminarier, scenkonst och utställartorg i den nybyggda idrottsanläggningen Stiga Sports Arena.
Konventet som fötts ur kultursamverkansmodellen och ironiskt uppkallats efter ”Folk och försvar” har haft som ambition att bli ett kulturens Almedalen. Och uppslutningen var god – det gick inte att få ett enda hotellrum i Eskilstuna dessa dagar.
I stort var det en lyckad premiär på något som verkligen behövs. De som jobbar administrativt med kultur behöver också mötas, ta sig ur sin vardag och lära av varandra. Minglandet var intensivt, även om fixstjärnorna inte var av den storleksordning som på en Almedal eller bokmässa – att ha skådat Alice Bah Kuhnke eller Ulf Kristersson livs levande är kanske ingen kändisspotting man frustande rapporterar om på sociala medier.
Seminarieprogrammet var brett med upp till 17 simultana programpunkter. Där var således gott om tillfälle att gräma sig över missade godbitar. Stort är naturligtvis imponerande, men kanske hade en del av seminarierna kunnat förläggas till montrarna, trots att det då innebär att de behövt vara kostnadsfria. Monterområdet blev istället aningen glest befolkat under de två första dagarna. Hade fler programpunkter varit förlagda dit skulle besökarna kunnat gå förbi och lättare ”skumma av”. Det hade också blåst liv i utställartorget, som var placerat i en behaglig, luftig lokal med skönt mjukt golv i Stiga Sports Arena. Framåt fredagen var deltagarna lite utpumpade och började skolka mer, vilket visade sig i att monterområdet blev lite livligare och roligare att både besöka och bemanna.
På lördagen var det åter rätt öde. Där finns lite att tänka på till nästa gång. Även idén att lägga dagsprogram i andra delar av Eskilstuna kanske man kan tänka över. Stadsbibliotekets lokaler låg lite för långt bort för logistiken. Att en del kvällsaktiviteter låg på andra platser var inget problem, men dagseminarierna hade nog vunnit på att hållas ihop geografiskt. Munktellstaden är ett utmärkt konferensområde, med många lämpliga lokaler inom gångavstånd och alla utnyttjades inte heller, vet man om man är bofast i Eskilstuna. Det finns fler …
Montrarna i sig var inte så ambitösa, men en av dem stack ut rejält – nämligen länsmuseernas turkosblå öppna yta – som var den enda som utnyttjat höjden i lokalen. Också Kulturrådets monter höll ihop och var professionell, några till var OK. I övrigt var det i mycket ett hopplock av plottriga skärmar där osthyvel fått ersätta prioritering och det blev väldigt mycket tråkiga tomma baksidor.
Sen kan man inte förvänta sig att små förlag och andra som hyr en kvadratmeter ska göra något fantastiskt med monterlösningen, de kompenserar mer än väl genom att faktiskt vara på plats och prata för varan. Men lite större institutioner hade kunnat få till bättre skyltfönster, inte minst de som faktiskt har utställningsverksamhet som en del av verksamheten. Kanske bättrar det på sig när Folk och Kultur ”sätter sig” och kanske kan även flera monterprogram göra att utställarna satsar mer på sina montrar.
Det är förstås orättvist att jämföra detta första Folk och Kultur på en ny plats med etablerade evenemang som bokmässan i Göteborg och Almedalen. Överlag var det en storartad start på en välkommen satsning. Det fanns många aspekter på kultur och alla såg glada ut där de hastade mellan scenerna med sina programblad i handen.
Text och foto: Irène Karlbom Häll
IKH är journalist med ett förflutet som utställningsformgivare och producent.
