Vikingaliv
Djurgården, Stockholm, permanent utställning, öppnade april 2017
Produktionsgrupp: LG Nilsson, Björn Ollner, Ulrika Palm
Grafisk form: Mattias Wiberg
Fotografi: Peter Knutson
Bild och film: Christian Arnet
Rekonstruktör/skulptör: Oscar Nilsson
Ljus och ljussättning: Lumination of Sweden AB
Ragnfrids saga
Projektledare: Michael Lundahl
Historisk intrig: Dick Harrison och LG
Vikingaliv är ett av de senaste tillskotten till Stocholms museiflora, en privat satsning av delvis samma personer som skapat det populära Junibacken strax intill. Utan musieföremål, men med aktuell forskning, interaktiv teknik och en omtalad historisk åktur. Det fungerar alldeles utmärkt, tycker Mats Godée efter en heldag med en modern bild av ”den tid vi kallar vikingatid”.
En regnig januaridag tar jag mig ut till Djurgården för att besöka det nya museet Vikingaliv, i en gammal båthall mellan Vasamuseet och Gröna Lund. Hemsidan utlovar ”Illusioner, fantasi och spännande berättelser”, en dramatiserad berättelse i vikingafärden Ragnfrids saga samt restaurang och museieshop. När jag går uppför den höga stentrappan funderar jag på om man kan skapa ett kommersiellt lönsamt museum och samtidigt vara vetenskapligt korrekt, kritiskt betraktande och formmässigt engagerande.
Från biljettkassan blickar man in i utställningshallen, ett stort rum med dämpad belysning. Varje utställningsdel är punktbelyst, vilket skapar olika ”öar” i utställningen.
Jag börjar med en guidad visning. Vår guide heter Emma och presenterar sig som osteolog, dvs arkeolog med inriktning på forskning kring ben. Visningen börjar vid en jordglob sedd uppifrån norr. Här visas vikingarnas utbredning och resor. Vi får veta att ”viking” är ett begrepp som härstammar från Götiska förbundet 1811.
Vi går vidare till en fullskalemodell av en man. Med utgångspunkt från skelettfynd och DNA-analys har en verklighetstrogen modell skapats. Mannen, som besökarna gett namnet Leifur, var antagligen jordbrukare, kristen och levde i Sigtuna på 900-talet. Han har mestadels ätit vegetarisk kost. Kläderna är tidstypiska och här får vi veta att endast en liten del av befolkningen drog ut på vikingafärd.
Guiden stannar till vid ett matbord. Under en plastkupa visas den huvudsakliga födan från tiden, gröt och gryn, nötter och färskost som sköljdes ner med mjöd. Fisk och kött åt man i undantagsfall. På långresor åt man dock mycket torkad fisk.
Därefter kommer vi till en modell av ett långhus. Guiden förklarar hur man bodde och levde. Smarta lösningar ventilerade röken och husdjuren bidrog till uppvärmningen, när djur och människor levde tillsammans under samma tak.
Guidningen avslutas vid ett halvt vikingaskepp, målat med glada färger på de yttre borden, vilket enligt nya forskningsrön skall vara historiskt korrekt. Vi får veta mer om skeppen; hur de byggdes, hur man tillverkade segel och hur många som kan ha rest med ett skepp av denna storlek.
Efter tack och applåd till en kunnig guide hänvisas vi till den dramatiserade åkturen Ragnfrids saga, med sirligt utsnidad entré. Vi sätter oss i små vagnar och färden kan börja. I en tunnel får vi med hjälp av filmsekvenser, dockor, ljus- och ljudeffekter följa Harald och hans hustru Ragnfrid. Våren är i antågande och maten håller på att ta slut. Familjens fiende vill ta över gården. Harald drar ut på en vikingafärd med krav på att erövra flera tunnor silver till gården.
Resan blir dramatisk och spännande. Vi färdas genom flera riken, möter rövare, död och strid, innan Harald till slut kommer hem, med sitt silver.
Jag samlar mina tankar över en lunch i restaurangen Glöd. Renskav med potatismos för 125 kronor. Helt okej, fast utan sallad.
Efter lunchen närmar jag mig utställningsdelen på nytt. Efter ett kort möte med historieprofessor Dick Harrisson (i en bildskärm), som ger vetenskaplig legitimitet åt denna utställning, passerar jag en stor tavla, en tidsaxel som beskriver och förklarar den tid som ”vi idag kallar vikingatiden”.
Därefter finns två stora inbyggda bildskärmar, där betraktaren får möta män och kvinnor från vikingatid.
Man kan välja olika berättelser, husfrun, trälen, völva (sierska) med flera, och få en fördjupad presentation. Ljudet kommer från en högtalare ovanför, avskärmat så att övriga besökare inte blir störda. Under vissa filmsekvenser är bilden uppdelad i tre delar, vilket förstärker upplevelsen. Det finns flera liknande skärmar i utställningshallen, som beskriver andra fakta kring tiden.
Längst in i lokalen finns en barnhörna. Här kan mellanstadieklasser boka in sig för en anpassad lektion av museets guider.
Historien levandegörs med hjälp av ljud och bild, modeller och repliker, vilket är ett bra pedagogiskt grepp. Det är få texter i utställningen. Allt är nytillverkat, förutom en monter från Historiska museet med en hänvisning till deras vikingautställning. Form och grafik försöker efterlikna vikingatid. Grovhugget trä, mycket plåt och metall, vilket förstärker tidsandan men också är förutsägbart.
Att erbjuda en kort guidad tur av en arkeolog är föredömligt. Man bör dock utveckla mer interaktivitet i utställningen. Det vore roligt med fler möjligheter att prova på, klä ut sig, möta skådespelare etc som utmanar besökaren.
Jag tycker att utställningen lever upp till vetenskaplig korrekthet samt att vara kritiskt betraktande och formmässigt engagerande. Jag tror dock att arrangörerna förväntat sig ännu fler än de 90.000 besökare som redovisats under de första nio månaderna.
Om du besöker Vikingaliv så passa på att även besöka Historiska museets vikingautställning, om du vill veta mer och se verkliga föremål från vikingatiden.
Text och foto: Mats Godée
MG har arbetat som medielärare, tv-producent och redaktionschef på bl a Riksutställningar och UR.
