Fjädrar som fängslar

FEATHERS – en värld av fjädrar
Etnografiska Museet, Stockholm, 
2018-10-06–2019-03-03
Producerad av Nationaal Museum van Wereldculturen, Nederländerna
Design: Kossman.dejong
Ljusdesign: JS Light
Grafisk design: Kossman.dejong, Rijkard Grafisk Form & Original, Emma Engström
Ljudlandskap: Studio Woth

---

Utställningen FEATHERS på Etnografiska museet visar hur människor över hela jorden använder fjädrar för att pynta, smycka och skapa rituella dräkter. Fjädrar kan representera örnens styrka eller strutsens starka ben, värma i kylan, darra i en rytmisk dans eller vara valuta. Intressant och fascinerande, tycker Maria Backman som fängslas av det universella men tar illa upp av ljudspåret.

I utställningen ”Feathers” på Etnografiska Museet är temat fjädrar och fåglarna är det som präglar hela utställningen. Det handlar om fjädrarnas kulturhistoria, hur de har använts av olika folk över världen. Och nästan alltid handlar det också om fjädrarnas och dekorationernas relation till människokroppen. Symbolvärdet är starkt, det ser vi i allt från baletten Svansjön till Nordamerikas urbefolkning och deras fjäderskrudar. Fjädrarna tillför något, de är en prydnad som är ett tillägg till kroppen. I vår västeuropeiska kultur är kroppen i förändring – från att till stor del ha setts som naturlig endast utan manipuleringar till en kropp som är präglad av en kultur där skönhetsoperationer, tatueringar och piercing är vardagsmat. En fråga som den – om de urfolk som är avbildade på fotografierna i utställningen ser sina kroppsutsmyckningar som naturliga eller inte – är aldrig ställd. Men om vi ställer den frågan till dem, eller om vi ställer frågan till de allt fler tatuerade ungdomarna i vår västeuropeiska kultur så kanske svaret blir att det är snyggt. Och trots att tatuerandet har spritt sig som en epidemi i Sverige är synen på kroppsdekorationer fortfarande påtagligt etnocentrisk.

Till övervägande delen visar utställningen objekt som handlar om att använda och dekorera sig själv och sin dräkt med färggranna fjädrar. Ofta sker detta i rituella sammanhang – i urbefolkningars initiationsriter, ceremonier och religiösa ritualer. Fjädrarna kan representera djurs och fåglars egenskaper – örnens styrka och allseende förmåga, strutsens starka ben. De kan också användas för sina specifika materialegenskaper – att darra på ett särskilt sätt i en rytmisk dans, att vara mönsterskapande när många fjädrar sätts ihop till ett föremål.

Främst visas föremål från de tropiska urfolkskulturerna men även från Nordamerika och Grönland. Ett av de mest fascinerande objekten är ett fjädermynt, en tevau, från Solomonöarna. Den är ett långt repliknande föremål knutet av omkring 60 000 röda fjädrar som virades runt midjan och användes som betalningsmedel ända in på 1980-talet. 

Utställningen har producerats av Nederländernas världskulturmuseum och har tidigare visats på Världskulturmuseet i Göteborg. Holland hade under flera århundraden kolonier i bland annat Indonesien, Curaçao, Nya Guinea, Surinam i Sydamerika och det land som nu kallas Sydafrika så givetvis är en mycket stor del av föremålen hämtade från nederländska samlingar.

Rent visuellt är det en överdådig utställning med färger och material att beundra och häpna över. Skickligheten och det precisa hantverket hos de människor som framställde huvudbonader och föremål är också att imponeras av. Dessa fantastiska objekt är saker som verkligen användes och som hade stor betydelse i människornas liv. Vi får inte riktigt veta vem som tillverkade sakerna – om det var så att hantverksskickligheten var allmän eller om det fanns särskilt utbildade hantverkare. Men kanske inte ens forskarna kan svara på den frågan.

Presentationen är mycket snygg, i glasmontrar som är monterade med halvtransparenta fotografier och belysta med spotlights. Lamporna skapar reflexer och färgade ljus som lyser upp de känsliga föremålen och förstärker färgerna. Och utställningen är dessutom ljudsatt – fågelläten som i en tropisk regnskog ljuder i hela rummet utöver något slags komposition med klockor, elektroniska klanger och långa toner. Ljudet är väldigt effektivt för att hålla ihop temat och rummet.

Tydligt är också hur utställningsproducenten har behandlat de koloniala aspekterna i samlingarna. I filmer och texter kommenteras hur Nordamerikas urbefolkning har behandlats av kolonisatörerna i allt från tvångsplaceringar på internatskolor till appropriering av urbefolkningens kultur. Att framställa sig som indian i fjäderskrud har varit vanligt och populärt på allt från maskerader till fotbollsmatcher, något som urbefolkningen uppfattar som mycket kränkande.

Det som är så uppenbart är just hur människor har använt fjädrarna för att dekorera sina kroppar och dräkter. Men att utställningen inte passar på att beröra utsmyckningens förhållande till människokroppen i ett bredare och mera samtida perspektiv är förvånande. Här hade funnits massor av möjligheter att diskutera hur människors syn på kroppen har förändrats och hur vi i västvärlden fortfarande alltid betraktar de andra som exotiska och främmande trots gemensamma drag. 

På något sätt känns den här utställningen ohederlig. Den lockar med fågelläten vid entrén, vackra sånger som drar in besökaren i museet. Sen ackompanjerar fågelsången oss genom utställningen under förevändningen att det är någonting naturligt vi får ta del av, att det som urbefolkningar gör är naturligt. Fåglarna sjunger, deras fjädrar blir plockade – det är så urfolk gör. Och ok, visst, vi får ju se att de gör det. En avdelning i utställningen visar ett flertal uppstoppade fåglar, både sådana vars fjädrar använts och sådana som är utdöda av en eller annan orsak. Är det månne så att utställningsproducenten även kritiserar urbefolkningarna för att de medverkar till att fåglar utrotas? Den frågan finns dold i presentationen och går inte att besvara.

I samband med presidentvalet i Brasilien nu under hösten 2018 kommenterade i en TV-intervju en representant för urbefolkningen den nyvalde presidenten Bolsonaros idéer om att göra det lättare att skövla regnskogen med att det skulle bli svårare för urbefolkningarna att få tag i de fjädrar de behöver för sina rituella ändamål då fåglarna riskerar att utrotas när skogen försvinner. Frågan om fjädrar är ett verkligt problem för vissa grupper av urbefolkningar. 

På övervåningen finns arbeten av några studenter från HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk. Klädesplagg och objekt med utgångspunkt i en brasiliansk fjäderkrona. Plymmakaren Tim Mårtensson är en skicklig hantverkare och formgivare – hans tre kostymer för manliga dansare i showen After Dark platsar verkligen som symboliskt tunga fjäderskrudar.

Här finns både kulturhistoria och vackra saker att njuta av – en fungerande kombination för att dra stor publik.