Kodernas komplexa värld

Visualiseringscenter Cs utställning Decode the Code var en av de tre finalisterna i Årets utställning 2018, en tävling som Forum för utställare arrangerar. Utställningen beskrivs av juryn ”på ett lekfullt, taktilt och nyskapande sätt uppmuntra besökarna att undersöka programmeringens grundläggande principer”. Visualiseringscenter menar själva att de med utställningen vill skapa ett intresse och förståelse för visualisering samt ge en introduktion till deras övriga installationer och utställningar. Ämnet ligger onekligen i tiden.

Den yngre generationen är uppväxt i en digital värld medan många av oss andra kämpar för att hänga med. Det är inte bara tekniken som är ny, det är ett helt nytt språk att lära sig. Nu med hjälp av utställningen ska jag äntligen avkoda koderna.

Det är en färgglad utställning med inkluderande texter och interaktiva stationer. Besökarna ges möjlighet att förstå olika moment i arbetet bakom datorgrafik till filmer, spel och visualiseringar. I utställningen känner jag mig upplyft av viljan att få besökaren att förstå. Här förklaras hur voxlar är som pärlorna i ett system av pärlplattor på varandra och att en polygonmodell är steget mellan skiss och färdig modell. Här får man se 3D-förklaringar av hur man kan bygga en kropp i ett spel och på vilket sätt en Green Screen fungerar. Utställningen är inte stor och jag går systematiskt fram mellan stationerna, läser texterna och tycker mig förstå. Jag trycker på skärmar, viftar med händerna och väger enhörningar. Jag har nog aldrig varit en så pliktskyldig besökare. 

Till en början blir jag förförd. Färgerna gör mig glad, texterna kan jag förstå och det finns en karta över utställningen som sammanfattar helheten. Eller den sammanfattar visst arbetsprocessen. Helt plötsligt blir jag förvirrad, vad har jag egentligen förstått? Jag dyker ner i kartan igen och inser att den inte alls är så lätt att greppa. Jag kan förstå processen när jag ser den på skärmen men har svårt att binda ihop den med de stationer jag betat av. På den digitala kartan finns de olika nedslagen i utställningen markerade men jag hade svårt att översätta processkartans markeringar till platserna i utställningsrummet. Hur hänger egentligen stationerna ihop? 

På vägen därifrån inser jag att jag knappt minns vad jag tyckte mig förstått. Jag kommer ihåg de två 3D-printade rävarna men inte vad de skulle förklara. Jag minns att jag kunde dra över en skärm och skapa ljud men inte hur det användes. Jag läste och testade men nu är det som borta.

Varför minns jag inte stationerna jag uppskattade? Vad var det jag saknade? Jag tror att jag hade behövt en förklaring av processen, en tydligare ledsagning, kanske att utställningen var uppbyggd som det processflöde som visas digitalt. Kanske hade fler textnivåer hjälpt mig att dyka djupare när jag behövde mer för att förstå. Eller fler pedagogiska digitala exempel så att innehållet stannade kvar hos mig. I utställningen nämns att Visualiseringscenter C har världsledande forskare knutna till sig; kanske hade korta intervjuer kunnat fördjupa innehållet? Decode the Code är en utställning och inte en lärobok men har en tydlig ambition att besökaren ska utforska och upptäcka koden och matematiska principer bakom digitala produktioner. Jag, som inte kan programmering, lyckades bara glänta på dörren till kodernas komplexa värld.

Under tiden jag besökte utställningen sprang några otåliga mellanstadieelever in och satte sig vid de olika stationerna, men lika snabbt som de kommit infarande var de åter borta. Det är en utmaning att matcha de digitala upplevelser unga har omkring sig i övrigt. Och frågan är om de skulle ha tålamodet att försöka förstå vad en sonifiering eller procedurell animering är? Å andra sidan kanske de inte bryr sig om koder, de provar sig fram med ett helt annat självförtroende än äldre generationer.

Jag vill tycka om utställningen för dess tilltal men jag hade behövt ett mer sammanhållet ramverk. Jag håller inte med om att Decode the Code är nyskapande i form av utställning, en förmedling med texter och prova-på-stationer känns igen, men visst vill den sprida lust och förklara komplexa frågor. Utställningen får ett stort plus för ambitionen att vilja inkludera i en begreppstyngd och snårig värld. Och det är inte fy skam. 

Amanda Creutzer

AC är utställningsproducent.