Natur på säkert avstånd

Att besöka Biotopia – Biologiska museet i Uppsala – är som en dag i skogen fast inomhus. Perfekt för den friluftsliv-wannabe jag är men som inte riktigt vågar mig ut i vinterrusket. Min son Axel hade kanske lika gärna gått en tur i den riktiga skogen, barn verkar ju inte ha något bekymmer med regn på tvären, men han älskade Biotopia – förutom att han blev livrädd för den attackerande rovfågeln. 

Oturligt nog började vi med den. Trycka på knappar tycker ju fyraåringar är kul, men ljudillustrationen och ljusspelet i den gamla dioramat blev lite väl verkligt. Inga fler knappar blev tryckta på. 

Men spännande var det ändå. Älgen som pratade var konstig (någon annan hade tryckt på knappen), tjäderhönan finast. Pysslet i den verkstad som tillfälligt inrymdes i samlingssalen där museet erbjuder små tillfälliga utställningar och aktiviteter var roligast. Axel valde att skapa en fågel av papper, tyg och en stor kotte, ett val av motiv jag inte tror han hade fastnat för om vi inte varit på just Biotopia. 

Den permanenta utställningen Upplands natur är intressant, faktiskt väldigt intressant då den består av Gustaf Kolthoffs stora dioramor från 1910, så när som på en som är borttagen i sin helhet. Dioramorna har dock kompletterats på ett sätt som gör att de levandegörs med modern teknik och ungdomliga grepp.

Om vi börjar med det historiska. Oljemålningarna, landskapsskildringarna, som utgör fond i vart och ett av de fem dioramorna är imponerande, storslagna. Djuren är vackra även om det alltid är lite makabert med uppstoppade djur, ju större desto underligare. Bakom glaset visas den Uppländska floran och faunan som den ser, eller kanske såg ut 1910 – idag hade vi väl behövt lägga till lite gamla plastpåsar och skräp för att skildra verkligheten. Temana är: Skärgård, Fågelsjö, Skog, Porten till norr och Vinterland. Dioramorna har det där uppfordrande, utbildande men också hänförda skimret över sig. 

Det moderna är i stort sett smakfullt gjort. Gestaltningen av ljud och ljus imponerar mest. De är väldigt bra. Till dessa, i lagom barnhöjd finns serieteckningar som förklarar, ugglor som berättar och grodor som gör det skojigt. För den faktatörstande finns mycket mer att ta del av på små digitala skärmar där man kan sitta och läsa om och titta på de djur som visas – säkert tycker en och annan besökare att faktan fått stå tillbaka för upplevelseinslagen och så kanske det är.

Sen ska det sägas att det lyser igenom att Biotopia inte är ett museum med stor budget. Handskrivna skyltar, som säkert är tänkt som grepp att föra tankarna till äldre journaler men som mer känns som en billig lösning. Det är lite trasigt här och var, mycket av det digitala funkar men inte allt, fast det verkar ju vara mer regel än undantag även på museer med stor budget så det får man köpa. 

Förutom Upplands natur erbjuder Biotopia också en del med lite allt möjligt; naturinspirerad lekhörna, picknickbord med rutiga dukar, böcker och poddlyssning. Dessutom ett stort akvarium med firrar från Fyrisån – det gillade jag! Inte ofta man ser mört i akvarium. Axel var mer imponerad av den tillhörande filmen med en biolog som visar upp fiskar med bara händerna i närbild, den knappen tryckte han flera gånger på. Något jag också uppskattar är att Biotopia har avsikten att låta besökaren hitta ut i naturen på riktigt – du kan hänga med på utflykter och få information om vandringsstigar. 

Allt sammantaget – är du sugen på natur under ordnade former är Biotopia väl värt ett besök, och har du barn med dig så är det ännu trevligare. Tips för räddhågsna är att gå motsols genom Upplands natur – då kommer rovfågelsattacken på slutet.

Jane Karlsson

J.K. har en bakgrund i museibranschen men är idag kommunikatör på Svenska Afghanistankommittén.