Museifartyget Pommern

Pommern byggdes 1903 och var i bruk som lastfartyg fram till 1939. Sedan 1950-talet är hon ett museifartyg. Efter en omfattande renovering återöppnade skeppet för besökare den 1 maj 2019. Pommern har öppet under sommarmånaderna och erbjuder upplevelser anpassade efter skeppets förutsättningar. Museet beskriver sig själv som ”en spännande ’nära historien’-upplevelse där besökarna får upptäcka och uppleva Pommerns historier med alla sinnen”.

För att komma till Pommern går man in via entrén till Ålands sjöfartsmuseum och löser en biljett. Biljetten kan antingen återanvändas för ytterligare ett besök till Pommern eller användas som entré till Ålands sjöfartsmuseum. Med biljetten betald får man gå över till skeppet via en gångbro.

Besöket kan delas in i tre delar, en för varje våning på Pommern. I samband med att man kliver ombord erbjuds man en audioguide med två olika spår: vuxenspåret ”Under styrbordsvakt” eller barnspåret ”Rubys resa”. Båda versionerna består av elva stopp á 1,5–2 minuter vilka beskriver livet ombord. Slingorna kan pausas eller upprepas och manuset går även att läsa på audioguidestelefonerna som delas ut. Ljudspåren leder besökarna runt på övre däck, det så kallade väderdäcket, till skeppets olika rum och delar som har förstärkts med lite rekvisita.

När rundturen är över kan man ta trappan eller hissen ner till mellandäck och utställningen Pommern – 100 dagar under segel. Utställningen är mestadels en skärmutställning med digitala och interaktiva inslag. Lösningarna är enkla att ta bort vilket sannolikt är ett krav i en känslig miljö som denna. Här presenteras Pommerns 100-dagars resa runt jorden genom olika nedslag.

Slutligen kommer man ner till museifartygets tredje och sista del. Ytterligare en våning ner, i lastrummet, finns en väderupplevelse. I det avskalade rummet drar en ljus- och ljudinstallation igång var femtonde minut. Väggarna är ljussatta i en variation av färger och ljudet av vågbrus och stormar sköljer över rummet. Här ska besökarna ges en möjlighet att uppleva vädrets makter. Havet kan glittra och förföra men likväl dåna och förgöra.

Att levandegöra ett äldre skepp är en utmaning. För man måste vikta olika konkurrerande aspekter. Det är mycket vi besökare behöver få förklarat för att vi verkligen ska förstå livet ombord. Samtidigt är det få som vill ägna sig åt djupare studier, de flesta vill förmodligen ha en trevlig eller intressant upplevelse. Skeppet i sig är ett museiföremål och måste hanteras varsamt för att inte förstöras. Samtidigt krävs tillgänglighet och en besöksmiljö man inte riskerar att göra sig illa i. Skeppet ska vara möjligt att se utan dramatiseringar som reducerar det till en scenografi. Samtidigt ska Pommern erbjuda ett besök som kan konkurrera med andra besöksmål som lockar på platsen. För 14€ per person i inträde vill de flesta ha en minnesvärd upplevelse. 

Nysatsningens ambitioner är höga, audioguide-tekniken fungerar bra, de nyinstallerade trapporna smälter snyggt in i miljön och ljusupplevelsen är imponerande. Pommern ska ni inte missa om ni besöker Mariehamn. Skeppet är spännande i sig att gå ombord på men därtill förstärks upplevelsen av de olika tilläggen. Skeppet skulle till och med kunna bli ett skäl för turister att åka till Åland – men då hårdnar blicken, för med en sån ambition krävs det än mer av upplevelsen.

Om man vill vara en attraktion av internationell klass måste flera delar hålla en än högre nivå. Med vissa justeringar borde Pommern kunna nå ett så högt uppställt mål. För visst är det en tilltalande tanke, att kryssningsfartygen fylls med människor som törstar efter museiupplevelser?

Högst upp bland mina förslag på justeringar står:

1, Audioguiden. En nyinspelning av ett putsat manus skulle skapa ett annat sug i upplevelsen. Antal platser, längd och innehåll känns väl genomtänkt men manuset och inte minst uppläsningen når inte hela vägen fram. Som besökare vill jag ha mig en upplevelse till livs. Det tycker jag inte att jag får nu. Jag tycker mig kunna uppfatta instruktionen bakom för många av ljudspåren. Stundtals tycker jag instruktionen till manusförfattaren hörs mer än själva uppläsningen. Det är så man hör att texten bockar av vad klippet ska handla om och vad som måste sägas, texten blir mer en skolbokstext än en upplevelse där kunskapen sipprar igenom. En skicklig manusförfattare och en skicklig uppläsare får en text att lyfta, så är det inte nu.

2, Den tillfälliga utställningen på mellandäck. Att göra en utställning på skeppet är såklart fullt med utmaningar. De stora bilderna och texterna försvinner nästan i det enorma utrymmet. Utställningen behöver bli tydligare och ta mer plats. Kanske kan en bättre genomförd ljussättning hjälpa till med att framhäva utställningen. 

3, Ljusinstallationen. Jag blev imponerad av den kraftfulla ljus- och ljudinstallationen men jag hade nog inte kopplat den till väder om jag inte hade vetat om det i förväg. Jag hade behövt en hjälpande introduktion som förklarar. På min önskelista står även en klocka som tickar ner till nästa omgång. Hade jag inte haft ett tålmodigt sällskap hade jag med lätthet kunnat missa upplevelsen. Och det hade verkligen varit synd.

Nu är det några månader kvar till kommande sommarsäsong och vem vet vad som justeras till maj 2020. Kanske sådant som får turister att sätta upp just Pommern, och inte Åland, som resmål i sommar? 

Amanda Creutzer

A.C är utställningsproducent.