Vi besöker den permanenta utställningen Textil på Västerbottens museum, jag och min mycket bestämda följeslagare unge herr L, 6 år. När vi kommer in i utställningen, vilken ligger en trappa ner från huvudentrén, lockas vi båda direkt till den del i rummet som utgörs av en faktisk syateljé. Vi känner på olika material och ting som finns placerade i öppna hyllor och utdragbara lådor. En mössa i brun päls väcker frågan hos L om den möjligtvis kan vara pälsen av en björn.
Utställningens inbjudande form manar till upptäckarglädje. Jag blir sugen på att sy, jag som aldrig tar mig tid för handarbete. I lådor på det stora bordet i den fiktiva ateljén finns garnnystan i olika färger, nåldynor, tygbitar och klippdockor. Här finns enkla men pedagogiska A4-ark med förslag på aktivitet, men instruktionerna är inte uppfodrande och tillrättavisade, vi får förtroendet att prova på själva.
Får man klippa ut dockorna i papper? Är den här saxen vass? Följs av: Nu vill jag sy! Sagt och gjort, vi broderar ett stiligt L med grönblå tråd i ett enligt L ”konstigt tyg” med hål i. Lyckan är total.
Att inleda ett besök av en utställning med att prova på visar sig vara ett ypperligt pedagogiskt drag för vidare upptäckarglädje. Västerbottens museum har i utställningen Textil fokuserat på material full ut. Textil står i centrum och att få prova på blir en naturlig del i utställningsmediet. Fokus ligger på analoga snarare än digitala hjälpmedel vid olika stationer.
Runt omkring en pelare är pärlplattor monterade. Med mönster, symboler och ord vittnar de om ett långsamt arbete, en kontrast till vår ständigt ofokuserade tillvaro och brist på tid att stanna upp i vardagen.
Efter att ha provat på aktiviteter i ateljédelen går vi med nyfikenhet vidare till de olika montrar som är placerade längs med väggarna i de två relativt små rummen. Här visas textil i alla dess former. Vi ser kläder från olika epoker, alltifrån pyttesmå skor, vardagskläder, dukar, trendiga kläder och kläder för funktion. Museet har lyft fram textil i olika former och utföranden, något som för tanken till hållbarhet och återbruk av material i en föränderlig värld. Identitet genom kläder lyfts fram. Historiskt en stilig väst i röda nyanser att bära under en kavaj, nu en skinnjacka med väl valda symboler för att visa på grupptillhörighet.
Objekten i utställningen är hämtade ur Västerbottens museums textilsamling vilken består av textil som tillverkats eller brukats i just Västerbotten. Urvalet i utställningen speglar samlingens innehåll som innefattar såväl finkläder som vardagsföremål. Museet skriver på sin hemsida: ”Siden och sammet. Men också trasa och lump, som ju är väl så betydelsefulla delar i historien om oss själva.”
Längs en vägg ser vi en illustration av den första vävaren, en fågel! Här fastnar vi länge i unge herr L:s frågor om vad tyg är, vad det görs av och vem som bestämmer färgen på tygen.
Jag råder besökare att frigöra lite längre tid. Vi tar oss den tiden i en annars brusande vardag, vi använder våra händer och fylls av skaparglädje över generationsgränsen, utan en skärm i sikte. Pedagogiskt sett fungerar det ypperligt för vidare upptäckarglädje hos en bestämd liten herre i sina bästa 6 år.
Susanne Fessé
S.F är chefredaktör på Utställningskritik och curator.
Med barn på utställning
Åsikten i texten är skribentens egen. Utställningskritik förbehåller sig rätten att korrigera text i efterhand vad gäller språkfel. Övriga rättelser läggs till som kommentar under artikel.
Textil, permanent utställning
Västerbottens museum
Produktion: Hillevi Wadensten, Eva Hellerqvist, Åsa Stenström, Helena Magnusson
Ett par år innan utställningens öppnande engagerades olika intressegrupper utanför museet i en viktig referensgrupp. I denna ingick bl a hemslöjdskonsulenten, representanter från Kravallslöjd, lärare från UmU, textilintresserade privatpersoner.
