Lego House – ett slags science center i världsklass

Det var tre italienare, en britt och två svenskar som tog en unik chans att besöka Lego House i september. 

Precis i en lucka när både Sveriges och Danmarks covid-19-restriktioner tillät reste jag och Axel, 5 år, till Danmark och Legoland och Lego House i Billund tillsammans med mina biståndsarbetande och runt världen flängande kompisar som tillfälligt hade mellanlandat i Köpenhamn. Sällskapet bestod av den italienska pappan Marco, den brittiska mamman Rachel och barnen Eva, 8 år, och Raffi, 2,5 år. 

Lego House var något särskilt, på en helt annan nivå än motsvarande institutioner som jag har besökt. Allt var interaktivt, gränserna mellan digitalt och fysiskt flöt samman. Det var snyggt och rent – kanske extra superrent nu under den pågående pandemin. Här fick man bygga, filma, styra och se sina fysiska legoskapelser bli digitala, och allt fick man med sig hem. Själva byggnaden Lego House har ritats av Bjarke Ingels Group och består av 21 gigantiska legoklossliknande delar som balanserar på varandra. I övrigt namnges inte formgivare och producenter; det är the Lego Group som står bakom vad de kallar ”Home of the Brick”. Filosofin är helt enkelt lärande genom lek. 

Vid entrén fick var och en ett armband med ett chip i. Med dessa registrerade man sig vid de olika stationerna och kunde till exempel ta kort på sig själv med jättelika dinosaurier av lego, få en bild på racerbilen som man byggt och så vidare. Det var mycket personal – unga vuxna från byn med omnejd – vilket både ger arbetstillfällen och hög servicegrad. 

Lego House är enkelt uppbyggt och består av fyra tydliga avdelningar. Röd för fri kreativitet. Gul för digitala akvarier med fiskar och växter. Grön för att bygga och sen skapa stop-motion-film eller ett tidningsomslag med sin legogubbe på framsidan. Blå för att dels vara stadsplanerare, dels rädda mammutar med hjälp av att styra mini-legorobotar. Överallt finns enorma baljor med färg- och formsorterade legobitar att gräva i. Barnen upptäckte, lärde sig och hade kul. I varje avdelning fanns också en Duplo-del för de yngre barnen, vilket innebar att det inte var några problem att ha med tre barn i olika åldrar. På taket, som hade flera våningsplan, fanns utelekplatser med legoinspirerade klätterställningar och balansbrädor. Perfekt när man behövde ta lite luft eller springa av sig. 

Personalen berättade att legobitarna smälts ner och gjuts till nya legobitar enligt ett rullande schema, vilket gör det hela hyfsat miljövänligt. I eller mellan varje avdelning fanns också stora, och då menar jag stora, oerhört vackra legobyggen som föräldrarna kunde betrakta medan barnen byggde.

På översta våningen fanns en utställning av konstverk – jag kan inte kalla dem annat än verk – av vuxna legobyggmästare från olika delar av världen som byggt på fri hand, det vill säga utan ritning (och det är inte lätt). Till översta våningen kom man för övrigt genom att ta trappan som går runt det femton meter höga träd som är byggt av över sex miljoner legobitar! I källarvåningen, vilket uppenbart inte utgör fokus för huset och främst är riktad till föräldrar och äldre barn, finns en nostalgisk utställning med äldre modeller. Pappa Marco hittade det han minns som sitt första legopaket och var lycklig som ett barn. 

Vår förbokade lunch var en del av upplevelsen, det skulle finnas robotservitörer! Riktigt så var det inte, inga robotar kom fram till borden. Det var ändå hur coolt som helst, man plockade ihop sin beställning genom att sätta ihop legobitar av olika färger och former enligt ett schema på menyn. Sen fick man hämta legoformade matlådor som skickades fram av robotar. 

Kommersiellt? Definitivt. Det är nog svårt att lämna Lego House utan att köpa något i butiken. Det hela kostade ungefär lika mycket som jag gissar att en vecka på Mallorca går på. Dyrt, ja kanske, men upplevelsen var också därefter. Väl hemma var det bara att skriva in koden på armbandet och hämta ner sina upplevelser via en webbläsare och visa sina kompisar. 

Det internationella gänget, både barn och föräldrar, var supernöjda med besöket. Vi sammanfattade med ett unisont ”Amazing!”. Ett så väl genomtänkt, genomarbetat och genomfört ”upplevelsecenter”, som Lego House själva kallar sig, har jag aldrig besökt förr. 

Jane Karlsson 

J.K. är förbundssekreterare på Läromedelsförfattarna