Öppna, demokratiska rum

I dessa tider av stängda museer får vi finna andra vägar att rapportera om museernas utställningar, verksamheter, uppdrag och visioner. Kerstin Parker fick ett mycket inspirerande samtal med överintendent Ann Follin och museipedagog Mattias Kästel på Världskulturmuseet i Göteborg. De berättade bland annat om hur museet arbetar med demokratifrågan. 

Världskulturmuseet i Göteborg. Foto: Kerstin Parker.

– Demokratifrågan finns i vårt uppdrag och är väldigt central för oss. Det handlar i grunden om yttrandefrihet och att verka för att vår verksamhet ska vara en angelägenhet för alla, säger överintendent Ann Follin inledningsvis. 

– Vi har en unik möjlighet att motverka faktaresistens, fake news och utmana daterade föreställningar om världen. 

Ann förklarar att Världskulturmuseet arbetar utifrån ett kunskapsbaserat perspektiv och strävar efter att belysa komplexiteten genom att låta flera röster komma till tals. 

– Som publika museer är vi öppna, demokratiska rum och vi välkomnar alla att komma hit utan krav på motprestation. 

Ann Follin och museipedagog Mattias Kästel berättar att Världskulturmuseerna har tagit fram en vision som de beskriver som en kompass i sitt utvecklingsarbete. Målet är att nå fler än vad museerna gör idag. 

– Vi vill bidra till en större, mänskligare och mer inkluderande värld, säger Ann och Mattias, vilket också uttrycks i visionen. 

Världskulturmuseet förvaltar en global samling och Ann framhåller att detta kräver en ödmjuk hållning till omvärlden. 

– Vi kan själva inte besitta all nödvändig kompetens, utan vi bygger kunskaper i samarbete med andra. 

Samskapandet är också en del av museets metod. Ann och Mattias säger att deras arbete med visionen är utmanande, kräver självreflektion och även innebär ett förpliktigande. Ann förklarar att föremålen och berättelserna i samlingarna kan tolkas på olika sätt. De föremål som till exempel samlades in för längesedan av antropologer har främst betraktats ”genom deras glasögon”. 

– De som brukat föremålen har ofta helt andra berättelser och ibland saknas berättelserna helt.

Det samskapande arbetet innebär att Världskulturmuseerna har en ständig dialog med omvärlden. Ett exempel är projektet ”Afrika pågår”, där utgångspunkten var behovet att ersätta en gammal, daterad utställning om Afrika på Etnografiska museet i Stockholm. Nu görs detta istället i form av ett utforskande dialogprojekt med och av svenskar med afrikansk bakgrund.

– Vårt syfte är att kunna presentera nya perspektiv på vårt material och den afrikanska kontinenten, och göra det på sätt som fler målgrupper finner relevant, säger Ann.

En del av ”Afrika pågår”-projektet är utställningen Svarta tråden om afrikanskt mode på den internationella modescenen.

– Vi har också ett samarbete med ett kvinnohistoriskt museum i Zambia. Vi bygger en databas tillsammans med dem och det kommer att bli en interaktiv, digital plattform.

Ytterligare ett exempel på samskapande är den permanenta utställningen Korsvägar där Världskulturmuseet har samarbetat med forskningsinstitutet Varietes of Democracy vid Göteborgs universitet. Institutet har utvecklat en multidimensionell metod för att så objektivt och korrekt som möjligt mäta demokrati globalt. Ann förklarar:

– Varieties of Democracy mäter demokratin utifrån fem kriterier: rättvisa val, frihet (liberala demokratibegreppet), allas deltagande, öppenhet (deliberativa demokratibegreppet) och jämlikhet. 

Mattias berättar att han som pedagog verkligen nappade på utställningen Korsvägar och dessa fem demokratibegrepp som ett bra pedagogiskt verktyg att bygga vidare på.

– Korsvägar har blivit en naturlig plats för många skolelever sedan vi började ha program om demokrati 2018 och det känns särskilt viktigt nu med högerextrema rörelser runtom i världen och den pågående pandemin. Många mår dåligt, engagemanget är lågt och en hel del kunskaper bygger på klichéer. Här känns det som att vi kan bidra med museet som en arena för demokratiska samtal.

Både Mattias och Ann betonar att demokrati inte är något som bara finns där. 

– Vi gör demokrati och vi kan aldrig ta den för given. 

Nu står Världskulturmuseet inför ett större forskningsprojekt där museet kommer att samverka med flera institutioner och organisationer med namnet ”Demokrati finns inte – vi gör den!” En del av det blir att samla in berättelser från unga personer på platser i världen där demokratiska förändringar sker. Berättelserna är kopplade till föremål och kommer att finnas  samlade på en digital plattform. I projektet kommer museet använda sig av en metod som heter Demokratiska ting, vilken de hoppas kunna utvärdera och vidareutveckla framöver.

– Att jobba med metodutveckling är en röd tråd i allt vi gör, säger Ann. 

Världskulturmuseet strävar efter en större digital tillgänglighet för att nå ut till så många som möjligt.

– Vi har ett både nationellt och internationellt uppdrag och de flesta som besöker oss kommer inte hit fysiskt.

Detta var något som drogs till sin spets under pandemin. Måndagen efter stängningen startade museet med digitala visningar och har breddat sitt digitala utbud. Det digitala läromedlet Human Nature-skolan, som är tillgängligt för skolor i hela landet, är ett exempel. Museet har också en omfattande programverksamhet såsom Alltinget, som kan liknas vid Fråga Lund, där besökarna kan ställa frågor. Det är ett samarbete med Göteborgs universitet och finns nu i digital form. Ett annat exempel är podden ”Inside the box”, där man utgår ifrån frågor och fördjupar sig i svårare ämnen, även detta tillsammans med forskare. 

Vidare arbetar Världskulturmuseet aktivt med Agenda 2030 i sitt systematiska miljö- och hållbarhetsarbete. Det innefattar en mängd olika ämnen, inte minst frågan om hotade kulturarv. Ann menar att museet som myndighet har tagit ett rejält grepp om hållbarhet i enlighet med Agenda 2030 och berättar att det även har tagits initiativ till att bygga ett nätverk i syfte att utgöra en resurs för andra museer. 

Det finns mycket mer att säga om Världskulturmuseets arbete med Agenda 2030. I den inspirerande och intensiva intervjun med Ann och Mattias togs även den ständigt aktuella frågan om återlämning/repatriering upp. Det får vi dock berätta om i en framtida artikel.

Avslutningsvis kan nämnas att Världskulturmuseet har två utställningar som väntar på publiken när smittläget tillåter. Den ena är den redan nämnda Svarta tråden. Den andra är Kimono – från Kyoto till catwalk, som handlar om kimonons historia fram till vår tids modeindustri och populärkultur. 

Kerstin Parker

K.P. är frilansjournalist, författare och har en magisterexamen i historia. 

Intervju

Åsikten i texten är skribentens och den intervjuades egen. Utställningskritik förbehåller sig rätten att korrigerar text i efterhand vad gäller språkfel. Övriga rättelser läggs till som kommentar under artikel. 

Stöd Utställningskritik!

Om du uppskattar tidskriften och vill stödja vår fortsatta utgivning, bidra gärna med en gåva. Swisha valfritt belopp till 1233647708 (UtställningsEstetiskt Forum) eller använd QR-koden i Swish-appen. Du kan också bli medlem i föreningen.