Sveriges Museers vårmöte ägde rum 27–29 april och arrangerades i samarbete med Gotlands Museum och Riksantikvarieämbetet. De tre dagarna innehöll föreläsningar, panelsamtal och programpunkter med personer verksamma inom museisverige. Konferensen var digital och sändes till stora delar från en studio i kongresshallen Wisby Strand. Mötets rubrik var ”Medverka, samverka, påverka – Tillsammans når vi längre”.
Under dag ett intervjuades kulturminister Amanda Lind. Samtalet kom att kretsa det digitala, vilket Lind menade är mycket viktigt. Vi är mitt i en process där ett digitalt museibesök är på väg att börja betraktas som ett ”fullvärdigt museibesök”.
Kulturministern delade under dagen ut priset Årets Museum 2021, som gick till Norrköpings stadsmuseum. En del av motiveringen löd: ”De stora samhällsfrågorna, stadens förflutna och publikens nutid bildar utgångspunkterna för Norrköpings stadsmuseum. Med en verksamhet som rör sig från hällristningar och industriminnen till dramatiserade stadsvandringar, arkeologisk grävlåda och hantverkskit skapas ett öppet och inbjudande tilltal.”
Diplomaten Jan Eliasson talade under dagen om museer som katalysatorer för möten och samhällsdebatt. Han menade att olika aktörer är skickliga på sina respektive områden, men att museer också har en plikt att sätta in kunskap i ett större sammanhang. Det räcker inte att endast ägna sig åt sitt eget område. Eliasson uppmanade till en användning av museer som mötesplatser och därmed som en bidragsgivare till samhällets utveckling. Han argumenterade för att ett museibesök är ett sätt att visa respekt för ett lands kultur och historia.
Dag två omfattades av en mängd seminarier, som Judiska museets ”Ett nytt museum om Förintelsen”, ICOMs “Using the SDGs as a framework to drive museums’ contributions to society and a better future” och Stockholms kvinnohistoriska ”Hur kan berättelserna kliva ur museibyggnaden?”
Under dag tre hölls ett samtal mellan Sveriges Museers avgående ordförande Maria Jansén, den tillträdande ordföranden Niklas Cserhalmi och den nytillträdde riksantikvariern Joakim Malmström. Malmström talade om att han vill se ett tydligare Riksantikvarieämbete i relation till museerna. Myndigheten ska inte endast agera stödjande, utan även pådrivande. Ett exempel som nämndes är digitaliseringen av samlingar, vilken Malmström menade går för långsamt. Museerna behöver en nationell kraftsamling som måste utgå ifrån regeringen. Här menade Malmström att Riksantikvarieämbetet har ett centralt ansvar och roll. En ytterligare punkt som han menade bör lyftas fram är museernas roll i det svenska forskningslandskapet, med tanke på att museerna sitter på ett makalöst källmaterial. I samtalet framhöll även Cserhalmi musernas trovärdighet, vilket kan stärka dem som platser för samtal och samhällsdebatt. Vidare belyste han riskerna i kristider, med krympande resurser och ökande konkurrerens om medel. Cserhalmi betonade vikten av att museerna måste samverka för att öka sina resurser.
Panelsamtalet med Centralmuseernas samarbetsråds Ann Follin, Länsmuseernas samarbetsråds Jonas Hellberg, de kommunala museernas Britta Söderqvist och de övriga museernas representant Cecilia Johansson var det som kanske tydligast tog upp vårmötets tema: samverkan. Ska denna samverkan vara styrd eller frivillig? På vilket sätt skiljer sig villkoren för små och stora institutioner?
Även om pandemin har påverkat alla museer på olika sätt visade vårmötets seminarier att innehållsarbetet, samarbetsprojekt och utveckling pågår med full energi och har gett idéer för nya arbetsformer. Digitaliseringen, som länge varit ett hett ämne för museerna, tycks nu bli allt mer integrerad i museiarbetet. Vårmötets fokus på museerna som aktör och arena i samverkan med det omgivande samhället visade sig vara mycket givande.
På plats vid mötet från Utställningskritik: Patrik Steorn och Susanne Fessé.
P.S är museichef vid Göteborgs konstmuseum.
S.F är chefredaktör på Utställningskritik, konstvetare och kurator.
