Jag fick en fråga om ett superroligt uppdrag: kunde jag tänka mig att vara gästredaktör för ett nummer av Utställningskritik? Jajamensan, såklart.
Några av de mest angelägna frågorna idag handlar om hållbarhet och mångfald, men också om vikten av kunskap för att kunna agera i samtiden. Det är med dessa tankar i bakhuvudet som årets sista nummer av Utställningskritik har arbetats fram. Med blicken riktad mot museerna dyker skribenterna ner i ett antal brännande frågor.
Frågor om ett normkritiskt perspektiv har varit aktuella länge och flera projekt har blommat upp för att befrämja detta perspektiv. Men har normkritiken gjort ett djupare avtryck på verksamheterna, eller är det en form av puts på en annars normativ verksamhet? Det frågar sig Afroinstitutionen, som skriver om erfarenheter och tankar utifrån kontakter med museivärlden. Ett normkritiskt perspektiv kommer även till uttryck i utställningen ”Ett eget rum” på Waldemarsudde, som recenseras av funkisaktivisten Bengt Elmén.
Den kanske mest angelägna frågan i vår samtid rör klimatkrisen. Här skulle museivärlden kunna göra skillnad, och många museer har också haft utställningar om hållbarhet och Agenda 2030. Men hur ser museernas egen verksamhet ut om man skrapar på ytan? Är museerna själva hållbara? Jag har skrivit en artikel om detta utifrån ett längre samtal med Yrsa Lindberg, som är sakkunnig inom hållbarhetsfrågor. På samma tema har mångsysslaren Titti Knutsson recenserat utställningen ”Hållbara rum” på Västmanlands läns museum.
Patrik Steorn har läst två nya böcker om Nationalmuseums verksamhet under slutet av 1800-talet. Böckerna berättar om människorna som besökte och som verkade inom museet. Det handlar om publiken, tjänstemän och ledamöter i museets nämnder. Böckerna lyfter frågor om klass och rekrytering samt den eviga viljan att bredda publiken.
Aron Ambrosiani har valt en pärla från förr i form av en dialog mellan arkitekten Peter Ullstad och kritikern Pia Cederholm – ett samtal som utgick ifrån att recensenter borde försöka undersöka förutsättningarna för en viss produktion eller utställning. Ingår en kartläggning av olika produktioners skilda förutsättningar som en del i en recensents uppdrag?
Förutsättningarna och kunskapen på museerna kan variera stort. Idag möts man många gånger av nya tjänstetitlar, som ”content producer”, ”explainer” eller ”chef museiupplevelsen”. Parallellt hörs i allt större utsträckning vikten av en armlängds avstånd från den politiska makten, då ett en alltför nära koppling till politiken kan innebära en risk att museerna påverkas av antidemokratiska krafter. Kombinationen av nya yrkesroller och viljan att rusta sig för framtiden borde innebära att ny kunskap byggs in med starka röster som kan regelverk. Ändå verkar få museer ha juridisk kompetens. För att bidra till att skapa en juridisk medvetenhet har juristen Henrik Thorson skrivit om den nya upphovsrättslagstiftningen. Av samma skäl, och i linje med Barnkonventionen, låter vi en barnpatrull bestående av tioåringarna Abbe, Iris och Mesfin recensera The Toy Museum i Stockholm.
Sist men inte minst kan Utställningskritik meddela att juristen Henrik Thorson kommer att svara på frågor från läsarna. Ni kan maila frågor om juridik till Henrik via redaktionen. Svaren publiceras i kommande nummer av Utställningskritik.
Jag tackar för möjligheten att lyfta några av mina hjärtefrågor. Nästa nummer blir Aron Ambrosianis första som redaktör – kul!
Amanda Creutzer
A.C. är upphandlare och utställningsproducent.
