Det spelar roll!

Museer bör fokusera på symboliska insatser för klimatet och Moderna Museets hållbarhetsarbete har ingen betydelse i det större globala sammanhanget. Det läser Amanda Creutzer i en intervju med museets chef Gitte Ørskou och frågar sig om det verkligen kan stämma. Har Moderna Museet så låga ambitioner i sitt hållbarhetsarbete?

Jag läser artikeln Transportstopp av Robert Stasinski i Kunstkritikk. Det är en intervju med Moderna Museets chef Gitte Ørskou om museets lärdomar av deras ”hållbarhetsexperiment” under 2022. Museet har under året upphört med långväga konsttransporter och enbart visat konst uppbyggd och producerad lokalt. Jag läser om texten både en och två gånger. Skulle detta verkligen ge en mätbar effekt vad gäller museets klimatbelastning?

Jag utgår från att Moderna Museet analyserat sin verksamhet, identifierat och räknat på olika klimatbelastande aspekter, däribland transporters koldioxidutsläpp, diskuterat hur dessa kan minska, genomfört förändringen och sedan räknat på utfallet. Eller?

I artikeln står att Gitte Ørskou vill ”tona ner museernas roll i klimatkampen och framhåller att satsningen under 2022 främst ska förstås som en symbolhandling”. Hon berättar att ”ett par forskare” på en CIMAM-konferens uppmanat ”museerna att fokusera mer på symboliska handlingar”. Kan det stämma? Kan en seriös forskare eller museichef mena att de ska fokusera på symbolhandlingar?

Museichefen har tagit fasta på uttalandet att museernas klimatbelastning är mikroskopisk. Med liknande argumentation sänker Sveriges nuvarande regering landets ambitioner för arbetet att nå FNs klimatmål. Regeringen menar att Sveriges utsläpp är små, relativt sett. Finansminister Elisabeth Svantesson kommenterade risken att Sverige inte når de gemensamma målen med den numera klassiska formuleringen: ”Gör vi det inte så gör vi det inte”. Det är tydligen inte så allvarligt. Om jag spolar ner medicin i toaletten, slänger matrester eller köper kläder från låglöneländer gör det väl ingen skillnad? För så allvarligt är det väl ändå inte?

Enligt forskaren Johan Rockström har vi snart låst in en havsnivåhöjning på sju meter, men vad gör några meter? Sju meter är ju ingenting om man jämför med Kebnekaise. Bergets norra topp är drygt 2096 meter högt. Den södra toppen var tidigare högre men smälter ungefär 70 centimeter om året på grund av klimatförändringarna. Men det är kanske bara en åsikt som forskarna har? De talar väl utifrån egenintressen? För nog är det mycket snö just nu i Stockholm.

Högt och lågt blandas. Viktiga fakta viftas bort. Symbolhandlingar verkar ha samma vikt som reella insatser, forskning är åsikter och kunskap är relativ. Det är inte lätt att behålla en tanke i ett skränigt samtal.

I intervjun säger Gitte Ørskou att Moderna Museet kommer integrera hållbarhetsarbetet i hela sin verksamhet. Transportstoppet däremot är över och man återgår till business as usual under nästa år. Deras policy var främst tänkt att ha ett starkt symboliskt värde. De har inte slutat flyga berättar hon. Inte kan väl Gitte Ørskou mena att detta skulle kunna förstås som ett seriöst arbete?

Moderna Museet är en statlig förvaltningsmyndighet under kulturdepartementet. Att inte bidra till en klimatlösning är illa, men att banalisera är ännu värre. Då finns risken att även andra slår av takten. Är det rimligt att ett av Sveriges främsta museer tillika en myndighet så lättvindigt bagatelliserar den pågående klimatkatastrofen? Gitte Ørskou ska ha sagt att museets hållbarhetsarbete är viktigt men att det inte har betydelse i det större globala sammanhanget för klimatet. Jag utgår från att hon är rätt citerad även om jag är övertygad om att hon har helt fel. Den skada hon gör genom dessa uttalanden kan mycket väl ha en stor betydelse för hennes personal, i museibranschen och i kultursektorn såväl nationellt som globalt. Som all greenwashing.

Museets symbolsatsning har inneburit att de under ett år enbart visat lokalt producerad konst. Vad berättar det för oss? Att det är meningslöst att driva ett seriöst och långsiktigt hållbarhetsarbete på ett av Sveriges främsta museer? Att museet inte ser konsten som en del i att driva, problematisera och ifrågasätta rådande normer? Att det går bra för en myndighetschef att nöja sig med symbolhandlingar för myndighetens hållbarhetsarbete?

Men det är väl bra att de gör något, kan någon hävda. Jag hade absolut hållit med om museichefen uttryckt att de ville bara börja någonstans, hellre något än inget. Och att de parallellt arbetat strategiskt för att bygga in kunskap, metoder och mätetal i verksamheten. Hon nämner inget om ett strukturerat faktabaserat förändringsarbete. I stället svarar hon på frågan om de många klimataktionerna på konstmuseer med att hon inte uttalat sig om de konstaktioner som ägt rum för att hon inte vill att ”museerna ska vara språkrör för klimatkampen på detta sätt”. Kanske skulle Moderna Museet kunnat visa på andra möjliga vägar?

Det är ett problem när symbolhandlingar blandas ihop med verkliga handlingar. Och det är ett stort problem när människor i beslutsfattande ställning skapar pseudodiskussioner eller förminskar allvarliga problem. Men numera kan tydligen både museichefer och ministrar uttala sig utan att behöva stå till svars. Jag önskar jag kunde säga att Moderna Museet vore det enda museet som beter sig så här. Så är det inte.

Nåväl vad spelar det för roll att jag skriver detta? Jag är ju bara ensamföretagare i en mikroskopisk bransch i ett litet land. Men jag är säker på att min röst kan påverka någon. För det spelar roll vad vi alla gör. Oavsett om man är Elisabeth Svantesson, Gitte Ørskou eller Amanda Creutzer. Det spelar roll.

Amanda Creutzer

Upphandlare och utställningsproducent