Dayanita Singhs nyskapande rum för fotografi

Utställningen Sea of Files på Hasselblad Center i Göteborg visar verk av 2022 års Hasselbladspristagare, den indiska fotokonstnären Dayanita Singh. Singhs aktiva och konsekventa arbete för att påverka utställningsprocessen genom sin konstruktiva design av presentationsformen och infogandet av fotografiet i en nyskapande rumslig kontext blir en värdefull påminnelse om fotokonstens betydelse för utvecklingen av utställningsmediet.

Titeln Sea of Files anspelar på Dayanita Singhs stora intresse för att dokumentera den fysiska arkivmiljön i såväl offentliga som privata arkiv. Louise Wolthers och Stefan Jensen, som haft utställningsansvaret från Hasselbladstiftelsen, har även valt att visa ett antal andra aspekter av fotoprojekt som Singh arbetat med. Arkiv är dock det dominerande materialet i utställningen. Det första besökaren möter vid inträdet i Hasselblad Centers stora galleri är sex pelare i teak placerade mitt i rummet tillsammans med sex små pallar där besökarna kan slå sig ned. Dessa ledade träkabinett innehåller svartvita och färgade pigmentprintar av arkivmaterial. Singhs förhoppning är nog att den originella utställningsformen inbjuder betraktaren till att delta i installationen genom att förflytta sig runt pelarna för att visuellt uppleva innehållet på ett mer aktivt sätt än om printarna suttit uppsatta på en vit vägg. Potni Khana, arkivrum på hindi, som Dayanita Singh kallar träinstallationerna är således betydligt mer än enbart inramade foton i montrar.

Även i fortsättningen av utställningen åskådliggörs på ett utmärkt sätt att fotografierna för Dayanita Singh bara är ett grundmaterial för det fortsatta konstnärliga arbetet. Projekten utmynnar ofta i noggrant ”byggda” böcker baserade på sviter av foton som återger specifika historier eller installationer och bildspel av dokumentationsmaterial, som Singh kallar ”museer”.

I utställningen på Hasselblad Center visas den visuella essän Sea of Files som ett poetiskt bildspel av arkivmiljöer blandat med fotografier från Singhs andra verk. Centralt i utställningen är Singhs aktiva bidrag till en museografiskt formaliserad iscensättning som tydligt påverkat gestaltningsprocessen. Detta genom hennes egna genomarbetade inramningar och presentationer även för de foton som visas mer traditionellt på galleriets väggar. I bildserien Mona in the Archive (2021), som utgår från publikationen Myself Mona Ahmed från år 2001, framstår transpersonen och eunucken Mona i en estetiskt och tekniskt fulländad serie fotocollage som ett mytifierat väsen eller helgon i olika arkivsammanhang. Dayanitas nära vän Mona Ahmed gick bort 2017. Dayanita Singh började ursprungligen arbeta som fotojournalist, men övergick tidigt till ett mer konstnärligt fotoskapande. I den vackert utformade fotosviten Mona in the Archive framstår hon som fullödig fotokonstnär genom förmågan att i det mästerliga montaget bygga in en dimension som förmedlar en stark känsla av mänsklig värme och kärlek.

Ett annat exempel är serien av tjugo unika fotografier som är uppsatta på galleriets ena kortsida med ett inramat textfragment ur författaren Orhan Pamuks roman Museum of Innocence där Singh infogat sig själv i texten på ett sätt som tydliggör för betraktaren att hon ”ställer ut sig själv” även i detta projekt. Dayanita Singh visar i denna utställning flera prov på olika vägar att utveckla förmedlingen av fotokonsten. På en liten utskjutande kortvägg i galleriets nedre del finns ett strålande exempel på de många bokprojekt som Singh tillsammans med sin förläggare Gerhard Steidl i Göttingen kallar ”att bygga böcker”. Museum Bhavan, en samling av nio ”museer” från 2017, vars originalform bestod av stora installationer av trä, är här omskapade till små behändiga dragspelsformade fotohäften med olika tematiska berättelser, som är lätta att ta med sig eller att ställa ut. Här visas de uppsatta och utdragna på väggen. De nio små böckerna kan förvaras i en ask klädd av handgjort indiskt tyg. På den motsatta långväggen finns buntar om trettio arkivbeständiga svartvita foton insatta genom en öppning i toppen av små trämontrar: Pothi Box, en dekonstruerad form av en fotobok där betraktaren själv kan curera sorteringen av fotona på skilda sätt. Pothi Box är en innovativ utveckling av Singhs Museum Bhavan och formar en bro mellan galleriet och strukturen på en fotobok.

En läderväska placerad under några inramade foton representerar idén om det bärbara museet och påminner i någon mån om Marcel Duchamps berömda Boîte-en valise, där han samlat ihop små miniatyrrepliker av sina konstverk.

På galleriets stora långvägg lyser ett antal röda pigmentprintar i storleken 50 x 40 cm: Time Measures från 2016. Det är en iscensättning där Singh fokuserar på enskilda delar av dokument från olika arkiv som hon fotograferat. Arkivmaterialet är insvept i rödfärgade tygstycken som i arkiven skall förhindra insekter att skada dokumenten. De totalt 34 buntarna har Singh fotograferat i färg; vanligtvis föredrar hon svartvita foton.

På kortsidan intill entrén finns en installation av fem nyproducerade målade pigmentprintar applicerade på aluminium i storleken 60 x 60 cm. De avslutar utställningen och bekräftar Singhs kreativa förmåga att ständigt experimentera med sina fotoprojekt.

---

Som helhet betraktad är utställningen Sea of Files en värdefull påminnelse om fotokonstens betydelse för utvecklingen av utställningskonsten. Singhs aktiva och konsekventa arbete för att påverka utställningsprocessen genom sin konstruktiva design av presentationsformen och infogandet av fotografiet i en nyskapande rumslig kontext blir en spännande upplevelse i denna utställning på Hasselblad Center. Med min yrkesbakgrund som filmare och museolog uppskattar jag särskilt att ta del av Dayanita Singhs fascination av att visuellt musealisera arkiv och museer samt hennes förmåga att skapa filmiska sekvenser i fotoböcker.

Till utställningen har en utmärkt lösbladsfolder tryckts upp med förklarande text för besökaren. Hasselblad Center har dessutom tillsammans med förläggaren Gerhard Steidl producerat en innehållsrik och vacker bok om utställningen Dayanta Singh: Sea of Files.

Lennart Palmqvist

L.P. är arkeolog, museolog och kritiker.