Ett hus berättar om Roslagen

Roslagsmuseet har återigen öppnat i det gamla gevärsfaktoriet på Hantverkaregatan i Norrtälje. Byggnaden har huserat många verksamheter, ting och människor sedan dess tillblivelse och visar sig vara en god utgångspunkt för att berätta om såväl Roslagen och Norrtäljes historia som museala praktiker.

Ett hus berättar är titeln på det nyöppnade Roslagsmuseets första utställning. I fokus är själva museibyggnaden som utgör navet för en rad tänkvärda berättelser och levnadsöden, men förvänta er inte ett så kallat husmuseum. Det är fråga om en väldigt avklädd miljö och utställningen framstår inledningsvis som dämpad i sitt uttryck, närmast sval, och då har vi ändå att göra med ett gevärsfaktori.

Faktoriet i Norrtälje blev till samma år som staden, 1622. Vid 1700-talets mitt gick det över i privat ägo och byggnaden, som Roslagsmuseet huserar i, uppfördes strax därefter. Om detta berättar utställningens första del. Den domineras av en installation i trä som möjliggör en koncentration av bild, text och föremål i rummets mitt. Personligen är jag inte så förtjust i installationen, men elvaåringen i sällskapet gillar den och ger sig genast i kast med att följa ”barnspåret”. Det är till stort nöje och lärorikt.

Tvååringen hänger inte riktigt med, hon är för liten och kan tyvärr inte se in i installationens spännande titthål utan att vi lyfter upp henne. Annars är Roslagsmuseet en succé även för henne. Här finns många fria ytor och ett utrymme längst bort i huset där hon kan leka och dessutom ta på allt i en hemlik miljö.

År 1843 upphörde vapentillverkningen och en annan epok tog vid, den Zettersténska. Ludvig Reinhold Zetterstén ropade in det nedlagda faktoriet och lät uppföra den herrgårdsliknande villan intill museet som sitt bostadshus. De förfallna faktoribyggnaderna revs. Endast byggnaden som rymmer Roslagsmuseet blev kvar som en rest av gångna tiders vapentillverkning i området.

Fram till dess att huset blev museum 1922, i samband med Norrtäljes 300-årsjubileum, kom det att rymma allt från bank till bageri och bostäder. Jag hade gärna sett att dessa miljöer tagit mer plats i utställningsrummet, liksom de informationsrika fördjupningarna som nu bara finns på skärm. Det är tröttsamt även för den vetgirige att stå framför skärmar som erbjuder dålig läsbarhet. Kanske analoga alternativ att läsa i en skön fåtölj vore något att satsa mer på framöver?

Roslagens fornminnes- och hembygdsförening inrättade museet som en permanent utställningslokal för föreningens samlingar. När utställningen i dess sista del närmar sig samlande och bevarande ur olika aspekter blir den som intressantast. Ett kul inslag är en film från föremålsmagasinet. Det finns omkring 28 000 föremål registrerade i Roslagsmuseets samlingar, men bara ett hundratal visas i utställningen.

Det skapas en förståelse för att museet är så mycket mer än det som förmedlas; att även dess bevarande, vårdande, stödjande och främjande av kommunens kulturarv är arbetskrävande. På en skylt i slutet av utställningen ställs frågan: ”Är det samlingen som styr museets övriga verksamhet eller styr museet samlandet?” Något att fundera på.

Samlingens största föremål är själva huset och hur det har restaurerats berättas det om i museets bortre permanenta utställningsdelar. Det har varit en lång process, från stängning 2008 till renovering och öppning 2023, men vilket fint slutresultat! Nu kan besökare återigen ta del av Norrtäljes historia i det gamla gevärsfaktoriet och komma några av dem som levt och verkat i staden nära.

Text och foto: Thérèse Toudert