Samtal mellan då och nu på Tenement Museum

”Storytellers” med brokig bakgrund involverar visningsbesökarna att reflektera kring historien, nuet och framtiden på Tenement Museum i New York. Sofia Dahlquist är imponerad av upplägget och ser fram emot en kommande utställning med ytterligare vidgade perspektiv.

Tenement Museum ligger på Lower East Side på Manhattan. Museet öppnade 1988 och berättar om emigranter, migranter och flyktingar som av olika anledningar flyttat till New York City och bosatt sig i området, från 1860 fram till 1980. Allt utgår ifrån två lägenhetshus på Orchard Street 97 och 103 – så kallade Tenement buildings. Huset på Orchard Street 97 byggdes på 1860-talet och hade från början 22 lägenheter och två affärer. Familjerna som bodde i huset var fattiga och huset hade få bekvämligheter såsom rinnande vatten, centralvärme eller toaletter. Vatten fick hyresgästerna hämta på gården och där fanns också dassen. Flera av familjerna bedrev olika typer av verksamheter i sina lägenheter för att försörja sig. En tysk familj hade exempelvis en bar och i en annan arbetade mamman i familjen som sömmerska i sitt hem. Gemensamt för alla familjerna var att de drömde om att få ett bättre liv i Amerika.

Idag är elva av lägenheterna på Orchard Street inredda så som de såg ut under olika årtionden mellan 1860–1980-talet och berättar om olika familjer som bott i huset. Genom att leta i arkiv, använda kvarlämnade föremål i huset samt bjuda in allmänheten att berätta om olika människoöden har museet återskapat familjernas hem i huset. Källmaterialet är centralt och har alltid varit en viktig utgångspunkt för hela museets innehåll. Det följer också med som en röd tråd under de guidade visningarna i huset.

Som besökare kan man enbart besöka museet genom att följa med på en guidad tur. Kunniga och engagerade guider visar runt i både huset och i omgivningarna. Varje grupp består av max 15 personer. De guidade turerna är runt en timme långa och fokuserar på en familj eller jämför två olika familjer med varandra. När jag besökte museet i maj 2023 var några av lägenheterna från Orchard Street 97 rekonstruerade i huset på Orchard Street 103 som även inrymmer museishoppen, då ett tak rasat in i huset på Orchard Street 97. Det har gjort att museet dragit igång en stor renovering för att säkra upp huset för framtiden samt att fräscha upp, komplettera och utveckla de befintliga lägenheterna. Vid ett tidigare besök hösten 2018 hade jag möjlighet att uppleva lägenheterna på plats i huset på Orchard Street 97. Det var en ännu häftigare upplevelse. Senare i höst planeras renoveringen vara klar så att det återigen blir möjligt att besöka lägenheterna på 97:an igen.

Den guidade visningen fokuserar på de olika familjemedlemmarna som bodde i lägenheten. Under några visningar får man chansen att besöka två olika familjer, ibland från olika tider. Besökaren får på så sätt ett bredare historiskt perspektiv på livet på platsen. Jag upplever inte att berättelserna om husets innevånare känns särskilt tillrättalagda. Människorna presenteras tillsammans med mycket källmaterial som stärker känslan av autenticitet och att det faktiskt är riktiga personer som beskrivs. Guiden visar bilder, läser ur brev och protokoll och man kan som besökare också ta del av allt källmaterial på plats under turen. Svårlästa dokument finns också i transkriberad version. Som besökare bjuds man hela tiden in i samtalet. Vilka erfarenheter har vi i gruppen som hänger ihop med familjens berättelse? Vilka associationer får vi till nutiden? Guiden kopplar hela tiden dåtiden till nutiden på ett engagerande och intressant sätt. Jag blir nyfiken på att veta mer om familjen, men också om de andra deltagarna i visningen. Många delar villigt med sig av sina tankar och livserfarenheter och det blir ett spännande samtal.

I slutet av visningen får man som besökare titta runt själv. Här har museet under vissa visningar tagit hjälp av digital teknik såsom film och ljud för att förstärka familjemedlemmarnas egna berättelser. Som besökare kan man på så sätt fördjupa sig i det som man själv tycker är mest intressant. Guiden finns till hands för att hjälpa till och svara på frågor.

”Oavsett vem du är eller vilken bakgrund du har ska alla kunna relatera och bli inspirerade av familjerna som levde på Orchard Street” berättar Alisa Martin som är Vice President för Education Operations and Engagement på Tenement Museum. Innan min visning får jag chansen att höra lite mer om hur museet arbetar med pedagogiken och med att ta fram de olika berättelserna. Alisa berättar att museet vill att ”alla besökare ska få med sig något nytt och något som de kanske inte förväntade sig. Då har vi som museum lyckats med vår uppgift att förvåna och skapa nya tankebanor hos besökarna.” Eftersom alla besök leds av en guide som hela tiden bjuder in till samtal och reflektioner blir varje visning unik. Tillsammans skapar gruppen sin gemensamma upplevelse.

Guiderna som anställs har ofta en brokig bakgrund. Vissa har läst historia eller andra liknande ämnen, andra är lärare och några har jobbat inom olika serviceyrken. Det viktigaste i rekryteringen till museet, menar Alisa Martin, är att personerna är goda ”storytellers” och kan förmedla familjernas berättelser på ett spännande sätt. Samt att de är intresserade av att samtala med besökarna. Är man enbart expert på historia och mest intresserad av att föreläsa snarare än kommunicera är Tenement Museum inte rätt arbetsplats, fortsätter Alisa Martin. Museet utbildar varje guide i de olika visningarna var för sig. Guiderna börjar med att lära känna en familj i taget och att berätta om familjens historia riktigt bra innan de bekantar sig med en ny familj. Ju längre guiderna jobbar på museet desto fler familjer lär de känna och kan då också göra fler olika typer av visningar.

Tenement Museum har som ambition att lyfta fram verkliga människor och att man som besökare ska få lära känna riktiga människor från historien, för att på så sätt koppla samman historien med nutiden och framtiden. Museet vill också berätta berättelser och synliggöra människor vars historia inte berättats tidigare. Därför kommer museet inom en snar framtid låta Rachel och Joseph Moore, en afroamerikansk familj, flytta in på Orchard Street. De skiljer sig från de andra visningsfamiljerna eftersom de faktiskt inte har bott i huset. Rachel och Joseph Moore bodde i själva verket ett stenkast bort i en liknande byggnad. ”Berättelsen om de här människorna [svarta amerikaner] saknas i museet idag och att fylla den luckan känns viktigare än att familjen måste ha bott exakt i huset Orchard Street 97” avslutar Alisa Martin. Från 1 december 2023 kommer det vara möjligt att besöka familjens hem så som det såg ut 1869 under visningen ”A Union of Hope”.

Text och foto (där inget annat anges): Sofia Dahlquist