Medryckande Marina Kereklidou på Rian

Fram till den tredje december pågår utställningen Jag är Marina Kereklidou på Rian designmuseum i Falkenberg. Kerstin Parker får följa med en av ”det svenska modeundrets” frontnamn på hennes dramatiska väg från en enkel uppväxt till att bli en av de största modestjärnorna.

Rian designmuseum är, som namnet förtäljer, ett gammalt torkhus beläget vid Ätran ett stenkast från Falkenbergs centrum. Museet förvaltar och ställer ut design, konsthantverk, kulturhistoria och offentlig konst i Falkenbergs kommun. Ett av museets mål är att föra samman historien med samtiden och skapa upplevelser som berör och stannar kvar. På senare tid arbetar de även med att lyfta fram och dokumentera kvinnliga formgivare och vad vore ett bättre exempel än Marina Kereklidous framgångssaga?

I den retrospektiva utställningen, vars namn kan läsas som en ironisk blinkning till modebranschens divighet och självupptagenhet, får vi följa Kereklidous yrkesbana från barndomen i Småland och Stockholm och senare i Grekland till att bli en av huvudpersonerna i ”det svenska modeundret”. I den till utställningen tillhörande skriften finns en intervju som tar avstamp i en reklamfilm där Kereklidou ligger draperad i ljusa fjädrar på en flygel: ”Marina, who do you want to be?” ”No, I am Marina Kereklidou. In my Marc Jacobs”. Lite längre fram i intervjun säger hon dock: ”Den personen är ju inte jag… Jag är den där fattiga flickan som växer upp i en förort. Som är blyg men påhittig, finurlig. Kokar soppa på en spik. Och som drömmer om en annan värld.”

I utställningen på Rian är det som att gå in i olika kapitel i boken om Kereklidous liv. Genom ett tittskåp kan vi ana att intresset för mode och kläder fanns redan från barndomen. Det bekräftas också i intervjun där Kereklidou säger att hon aldrig lekte med dockor – ”jag klädde dem”. Senare blev modellerna hennes dockor, levande sådana. I utställningen finns också en filmad intervju där Kereklidou, i olika skepnader, berättar om sin väg i livet och vilka hon inspirerats av såsom Cher, Marilyn Monroe, Maria Callas och Audrey Hepburn.

Som besökare blir jag alldeles trollbunden av Kereklidou. Hon är en självsäker, skön diva, men med självdistans och humor. Det är svårt att få nog av henne. I en del av filmen sitter hon med håret inlindat i en handduk som om hon precis har kommit ut ur duschen, dock med glamourös makeup och klädsel i övrigt. Där berättar hon bland annat om när hon blev utvald att göra stylingen av den gigantiska NK-visningen, när Absolut Vodka valde hennes design för sin årliga kalender två år i rad och när hon stylade och medverkade i musikvideor med Nina Persson och Kent. I utställningssalen görs nedslag i Kereklidous olika perioder som fristående modeskapare, stylist, chefsdesigner och creative director.

Det är hennes berättelse och en mycket medryckande sådan. Som besökare ser jag den lilla flickan framför mig i en Stockholmsförort med en blind pappa som berättar fantastiska sagor. Som tonåring bor hon ensam i en lägenhet i Thessaloniki. Där syr hon sin första kavaj efter att ha sett och provat en i en butik. Efter gymnasiet flyttar hon tillbaka till Sverige och kommer in på Beckmans Designhögskola i Stockholm. Därefter studerar hon ett år i Paris. När hennes mentor från Beckmans, Margareta Westberg, ringer henne och säger att hon ska göra en kollektion och vara med i NK Independent (varuhusets avdelning för nya modemärken) reser hon tillbaka till Stockholm. Året är 1997; den samtida modegenerationen har ännu inte slagit igenom och tiden präglas av ett funktionellt jeans- och t-shirt-mode. Till denna miljö kommer Kereklidou och för med sig parisisk flärd och femininitet och det svältfödda Modesverige älskar det. ”Ett är säkert: ingen gör kvinnlig sex appeal som La Kereklidou”, har journalisten och modeskaparen Göran Sundberg sagt om hennes design. Det är en träffande beskrivning, för hennes uttryck tränger alltid igenom även när hon har formgivit andras design (som hos Busnel).

Det är en fröjd att få ta del av Kereklidous spännande livsresa, att se det skickliga hantverket, de extravaganta uttrycken, kvinnligheten, flärden. Det känns som att en hel värld öppnar sig med såväl haute couture i en mängd olika utformningar som 1990-talets och 2000-talets musikvideor då svensk musikexport gick på högvarv. Att få vistas i den världen en stund i ett gammalt torkhus i Halland är en extraordinär upplevelse.

Text och foto (där inget annat anges): Kerstin Parker

K.P. är frilansjournalist, författare och filosofie magister i historia.