Foto, konst och historiska vingslag i Arles

Varje år sedan 1970 intas franska Arles av fotofestivalen ”Les Rencontres d’Arles”, med verk av såväl välbekanta namn som morgondagens stjärnor. Jenny Danielsson har besökt festivalen och landmärket La Tour ritat av Frank Gehry.

Mitt i Provence, en trevlig tågresa om 45 minuter från flygplatsen i Marseille, ligger Arles. Hit kom Vincent van Gogh under 1880-talet och hans skildringar av gatulivet är för evigt förknippade med staden och omgivningarna. Här finns en amfiteater som byggdes 90 f.Kr. och som fortfarande erbjuder ett gediget program. Sedan 2021 tonar ett nytt landmärke över staden: ”La Tour” (tornet), en skapelse i glas och stål ritad av den världsberömda kanadensisk-amerikanska arkitekten Frank Gehry. Det glimmar och glittrar i solen och är en del av konsthallen Luma Arles. Utsikten uppifrån är vidunderlig. 13 km söder om staden ligger ett stort naturreservat, Le Parc naturel régional de Camargue, vida känt som ett paradis för fågelskådare.

Varje år sedan 1970 intas varje år staden av Les Rencontres d’Arles, en stor fotofestival som presenterar välbekanta namn och morgondagens stjärnor. För alla inom fotografi är det här ett viktigt event. Under öppningsveckan är det tätt mellan museichefer, kuratorer, kända fotografer och kameratillverkare. Utställningarna tar plats runt om i staden. Flera kyrkor agerar utställningslokal och Hotel de Ville/ Cryptoportiques erbjuder ett par trappor ner och på jordgolv en spektakulär utställning med verk av Sophie Calle. Det är en sällsam och ovanlig konstupplevelse att gå runt i fukten och ta in porträtten av blinda personer och läsa deras svar på frågan om vad skönhet är.

En stor behållning av Les Rencontres d’Arles är mångfalden. Här finns allt från en historiskt relevant utställning med graffiti i fokus som samproducerats med Palais de Tokyo i Paris till bilder av El Groupo de Cali från Colombia. Man presenterar också ett ambitiöst videoprogram. Louise Enhörnings Jeunes Coeurs är det enda bidraget från Sverige. Videon är en del av projektet Getaskogen som följer ett antal flickor som drömmer om att bli racerförare, bland annat på en bana i Getaskogen utanför Södertälje. Verket presenteras i ett av utställningsrummet på Crosière som även hyser en välsorterad bokhandel och kafé. Därtill en fantastisk utställning med bilder ur det statliga franska tågbolaget SNCFs arkiv. Bilder presenterar maten som serverats genom åren och inkluderar leende familjer som avnjuter nylagat med kniv och gaffel till vår tids hygieniska plastförpackning. Det torra och redovisande anslaget återkommer även i utställningen Fashion Army som sätter den amerikanska militärtjänsten utveckling av kläder i fokus, samt den indiske fotografen Rajesh Voras bilder av skulpturer i placerade i bostadsområden i Punjab.

En del av årets upplaga presenteras på Luma Arles. Fotografierna ur Astrid Ullens de Schooten Whettnalls samling omnämns som konceptuell dokumentärfotografi. Det känns. Utställningens titel When Images Learn to Speak omfattar 45 fotografer och ca 650 verk. Det är snyggt presenterat och texterna föredömligt informativa utan att skriva sin besökare på näsan eller förklara innehållet.

Luma Foundation firar 20 år i år. Bakom initiativet står Maja Hoffmann och hennes ambition om att skapa en arena för utbyte. År 2013 började man bjuda in konstnärer att ta plats i Arles och idag är Luma Arles en imponerande konsthall. Här finns flera permanenta installationer och den kultförklarade kuratorn Hans Ulrich Obrists arkiv. Just nu presenteras hans samtal med Gustav Metzger och en utställning med verk av konstnären som avled 2017. Metzger föddes i Tyskland och kom 13 år gammal till Storbritannien 1939. Majoriteten av hans familj överlevde inte Förintelsen, och förlusten och krigets följder var alltid en del av hans konstnärliga arbete. Metzger utgjorde också en central figur inom Fluxus-rörelsen. Samtalen mellan kuratorn och den åldrande konstnären utgör en skatt för alla som vill veta mer om konstens utveckling och ambition under 1900-talets andra hälft.

Luma Arles presenterar när jag är på besök bland annat en stor retrospektiv utställning med amerikanska Judy Chicago, en installation av Drift, en holländsk designduo med förkärlek för teknologi och en gigantisk installation av William Kentridge från Sydafrika. Därtill intar amerikanen Theaster Gates en av de enorma utställningslokalerna. Le chant du centre är ett pågående verk som ändrar utseende allteftersom skapelserna från keramikverkstaden som utgör navet aktiveras. Man visar också en omfattande presentation om ett hundratal verk från de senaste 40 åren av thailändske Rirkrit Tiravanija.

Luma Arles ligger i en stor park och där äter man en bra macka i skuggan för att smälta intrycken. Det här är verkligen en plats tillägnad samtida konst med höga ambitioner och extra allt.

Vincent van Goghs skildringar av Provence är vida kända och berättelserna om hur han uppskattade området är många. Idag tar Fondation Vincent van Gogh sig an uppgiften att undersöka hur hans konst agerar i relation till eftervärlden. Just nu visas en fullmatad grupputställning som utgår från målningen De sterrennacht (Stjärnenatt) målad 1889. Utställningen inkluderar verk av ett sjuttiotal konstnärer, bland andra Eugéne Jansson och Lee Bontecou, och skildrar alla tiders fascination inför världsalltet. För ett par år sedan visades en fantastisk utställning med verk av en av vår tids stora målare, Nicole Eisenman som i höst presenteras i en utställning på Moderna museet i Stockholm.

Ett besök till Arles är utan tvekan en visit till en typisk pittoresk sydfransk stad. Men trots att stadsbildningen är urgammal och vistelsen påtagligt turistvänlig summerar jag mitt besök som långt ifrån en tur efter snitslad bana. Arles känns levande och i allra högsta grad pågående. Varje lördag erbjudes Provence längsta marknad. Det är full fart, folk och kommers. Arles erbjuder något för alla – och om man är intresserad av historia eller samtidskonst finns det mycket att upptäcka och att imponeras över.