Föremålsglädje på Apotekarsocietetens museum

Lite undangömt på en innergård, i ett gårdshus från 1800-talet på Wallingatan i Stockholm, finns Apotekarsocietetens museum. Det har återöppnat i februari 2025 i ny skepnad efter några års omfattande renovering. Här kan besökare nu få inblick i läkemedlens och apotekens historia i en miljö som skulle kunna beskrivas som en oas för de skönhetstörstande. Thérèse Toudert har besökt.

Det finns så mycket vackert att se på i huset och huset i sig är också vackert. När jag stiger in på museet kommer jag att tänka på Charles Baudelaires dikt ”Berusa er!”, vilket förmodligen har att göra med installationen på entréplanet som handlar om gifter, men också känslan som frambringas av platsen med palmbladsväxter och förgyllda djur som en gång fungerat som apoteksskyltar. 

Den visuellt tilltalande giftinstallationen erbjuder en finurlig blandning av torr fakta med kulturella referenser – somliga ganska pikanta andra mer mystiska. Bolmörten, vars löv och frön innehåller giftiga alkaloider, presenteras och det sägs att Oraklet i Delfi ska ha använt bolmört i sina riter. Oraklet var en institution i det antika Grekland där prästinnor gav vägledning och förmedlade gudomliga förutsägelser.

August Strindberg citeras centralt i installationen: ”Döden, slutet, i några droppar under en glaspropp.” Vi påminns om gifterna som farliga men också livgivande. Det handlar om rätt dos. År 1817 fick gifterna ett speciellt gifttecken: planeten Merkurius tecken som samtidigt var den alkemistiska symbolen för kvicksilver. Det är känt att Strindberg intresserade sig för alkemi och hans närvaro blir också en blinkning till apotekens alkemistiska förflutna.

Apotekaren som kemist är i fokus i rummet intill. På apoteken förr utförde apotekarna en hel del kemiska experiment, analyserade råvaror och tillverkade läkemedel. En rekonstruktion av Carl Wilhelm Scheeles utrustning visas förstås –vilket svenskt apoteksmuseum kan vara utan den? Scheele var en av de första att isolera grundämnet syre, något som lade grunden för modern kemi. 

En trappa upp i huset möts vi av nästa utställningsdel, ”Apoteket i en väska”. Här kan besökaren utforska olika hus- och reseapotek. Schatullen är tjusiga och innehållet i dem spännande. Man frågar sig vad ”Prinsens droppar” kan ha haft för effekt med innehåll som destillerad bärnstensolja, hjorthornsolja, destillerat vatten och ättiksyra. Nordisk familjebok från 1919 kommer med besked: dropparna beskrivs som ett ”upplifvande, svettdrifvande och krampstillande medel mot anfall af konvulsioner hos hysteriska individer”.

Utställningstexterna är behagliga att läsa och många gånger roliga, men inte roliga på ett skämtsamt sätt utan det sakligt framförda ger en underhållande effekt tillsammans med den information som presenteras. Det är ett väl valt innehåll! Vi får veta att det mot slutet av 1800-talet blev allt vanligare att läkemedelskistorna innehöll patentmediciner, till exempel storsäljaren chlorodyne. Medicinen var en blandning av sprit, morfin, kloroform och cannabis.

Nog har det funnits udda läkemedel och personalen tillverkade själva det mesta på apoteken vid den så kallade recepturen. En mycket stilfull receptur visas i avdelningen ”Apotek genom tiderna”. Apoteksinredningen är från instruktionsapoteket Nordstjärnan på Drottninggatan och gjord av päronträ som svartpolerats för att imitera det ädlare materialet ebenholts. På hyllorna står apotekskärl prydligt uppradade och jag uppskattar den massverkan som uppstår av alla dessa ting. Så mycket fröjd för ögat.

Det första steget till en karriär på apotek var en gång i tiden ”lärpojke”, vilket avslöjar att det var en karriärväg möjlig endast för män. I utställningen möter vi lärpojken som en illustration, bland annat intill en apoteksdiskbänk. Vid en sådan har många lärpojkar och andra slitit med disken. Fram till mitten av 1900-talet diskade elever och städerskor alla glaskärl som kunder lämnade in i retur. De hade förstås innehållit kemikalier eller läkemedel.

Lärpojken dyker även upp intill en stor gjutjärnsmortel och illustrationerna i utställningen är otroligt fina. De gör mycket för stämningen och fungerar bra med utställningens estetik, jag kan bara önska att de hade varit fler. Apotekspersonal visas också på film. Det finns bara några få skärmar i utställningen och de används på ett lämpligt sätt för att visa hur läkemedelstillverkning gick till på apoteken.

Vi får lära oss om olika läkemedelsformer som dekokter, tabletter, salvor, och trochisker. Montrarna bjuder på snygga uppdukningar av föremål som tillsammans med de förklarande texterna ger en tydlig bild av hur apoteken fungerade som små läkemedelsfabriker. Olika läkemedel framträder sida vid sida med de redskap och maskiner som krävdes för att tillverka dem. Stansen för att stansa ut opiumkakor fascinerar – får det lov att vara en opiumkaka?

På det övre våningsplanet finns slutligen avdelningen ”Läkemedel genom tiderna”. Här presenteras vackra kärl och läkemedelsförpackningar i mängder. Uppradade epok efter epok står det klart att förvaring av läkemedel inte alls har samma charm idag. Det finns ingen hejd på allt ögongodis och jag uppskattar att den grafiska formgivningen och tryckeriverksamheten som varit kopplad till apoteken uppmärksammas.

Även dryckesförsäljning var något apoteken ägnade sig åt, vilket tillägnas ett helt rum, med mineralvatten och läsk som förhållandevis givna drycker, men också radioaktivt vatten. Utställningen bjuder på en överraskande bredd av föremål. Det är verkligen en kulturgärning att Apotekarsocieteten har skapat en så rik samling och dessutom satsar på att ställa ut den på det här strålande sättet.

Text och foto: Thérèse Toudert