Gunnar Asplunds arkitektur i foto, form och fördjupande bok

På Konstakademien i Stockholm visas under våren utställningen ”Gunnar Asplund 1885–1940”. Här får besökaren möta arkitektens verk genom fotografier och möbler – snarare än genom ritningar och modeller. Utställningen kompletteras av Eva Erikssons nyutgivna bok ”Gunnar Asplund. Arkitekt i brytningstid 1909–1931”, som förutom fördjupning erbjuder en inblick i Asplunds engagemang i stadsbyggnadsprojekt och utställningar.

Utställningen är placerad i Konstakademiens tre gallerirum på plan 2. I samtliga tre rum visas representativa foton av byggnader både från Asplunds tidiga och inte alltid så kända produktion och de mer omtalade verken från Stockholm och Göteborg. 

Alla fotografier är sparsamt utplacerade på de vita väggarna. Dels ett litet antal färgfoton i storformat, dels mindre foton i korta sekvenser med förklarande textinslag. Ett par större originalteckningar och tre diaprojektioner av enskilda verk kompletterar den visuella presentationen. I varje rum finns ett antal enkla blåmålade podier med utställda stolar och Asplunds ritningar till dessa från de projekt som återfinns på väggarna. Genom hela utställningen återfinns korta textcitat av Gunnar Asplund och Eva Eriksson i anslutning till det utställda materialet. Dessa fungerar som ett stöd för besökaren i förståelsen och upplevelsen av Asplunds verk. 

Det första rummet lyfter fram några av Asplunds tidiga verk, det vackra tingshuset för Listers härad i Sölvesborg från 1917 och de generöst utformade skolbyggnaderna Väggaskolan i Karlshamn och Karl Johansskolan i Göteborg. Dessa tre arbeten gav Asplund stora möjligheter att uttrycka sina ambitioner och synsätt vad gäller ljus och rumslig formgivning samt placeringen i den omgivande miljön. Platsens egenskaper och dess samband med de inre rummen betydde mycket för Asplunds synsätt på den arkitektoniska lösningen. Detta är, enligt min mening, ett av Asplunds viktigaste bidrag till den period i svensk arkitektur som kallas Swedish Grace 1910–1930. Eva Eriksson ägnar stort utrymme i sin bok åt Asplunds engagemang i många utställningsprojekt. Några av dessa presenteras även i denna utställning, genom foton och några föremål, tex från Hemutställningen 1917 på Liljevalchs. Podierna med stolarna tillför en extra känsla av rumslighet och autenticitet för besökaren, som i avsaknad av den konkreta arkitekturen kan behöva föremål för en mer intim närvarokänsla. Utställningsrummens generösa ljusinsläpp genom taket bidrar till den öppna besökarvänliga atmosfären.

Det andra rummet innehåller bilder och objekt från några av Asplunds mest ikoniska byggnadsverk i Stockholm: Heliga korsets kapell och Skogskapellet på Skogskyrkogården, Stadsbiblioteket och Skandiabiografen. Centralt i detta galleri är stora foton från Stockholms stadsbibliotek placerade. En modell av Asplunds arbete med planeringen av hela Observatoriekullen och stadsbibliotekets omgivande terräng finns utställd på ett bord. Utplacerade foton och föremål, stolar och skulpturdetaljer från biblioteket kompletterar presentationen. Nästa välkända stockholmsprojekt, biografen Skandia på Drottninggatan, upptar den resterande delen av detta rum. Ett antal spännande föremål från de renoveringar som lokalen genomgått sedan invigningen 1924 finns utplacerade i anslutning till några centrala fotografier av Asplunds berömda biograf. 

Genom att fokusera på några av Asplunds mest välkända och stilbildande byggnader ges besökaren möjlighet till en visuell fördjupning och en igenkänning som kan väcka associationer till egna minnesbilder av de konkreta byggnaderna. För en förståelse av de komplexa processer som föregått fullbordandet av dessa projekt är det nödvändigt med en betydligt mer utförlig förklarande text än de små textcitat som presenteras intill fotografierna. En sådan text återfinns i den nyutgivna boken av Eva Eriksson. Här förklaras såväl den tidsmässiga som den platsspecifika och samhällspolitiska kontexten på ett mer genomgripande sätt vilket bidrar till en större förståelse av Asplunds arkitektur i ett större sammanhang. 

Det tredje gallerirummet förmedlar föremål och bilder från Stockholmsutställningen 1930 där Asplund hade huvudansvaret för arkitekturen, men även deltog i planeringen från början tillsammans med utställningens primus motor Gregor Paulsson. Asplund formgav själv ett antal utställningspaviljonger medan flera andra arkitekter bidrog med restauranger och övriga byggnader. Här visas en stor översiktsbild av utställningen och foton av arkitekturen med åtföljande korta texter och några små ritningar. Ett antal restaurerade trädgårdsstolar försöker tappert ge en fysisk stämningsbild från utställningen tillsammans med en diabildsvisning. 

På den ena långväggen visas fotografier av Asplunds funktionalistiska komplex varuhuset Bredenbergs på Drottninggatan i Stockholm, som stod färdigt 1934–1935. Även här är fotomaterialet kompletterat med stolar från varuhusets restaurang. Rummet avslutas med ett större antal foton och skisser som återger Asplunds snåriga och utdragna projekt med kompletteringen av Göteborgs rådhus och gestaltningen av Gustav Adolfs torg, som pågick 1913–1935! Genom diabilder kan besökaren ta del av resultatet av rådhusprojektet.

En stor teckning med förslag till Götaplatsens utformning antyder att Asplund var engagerad även i detta projekt liksom i Göteborgsutställningen 1923. Mer går att läsa i Eva Erikssons utmärka berättelse om turerna i dessa projekt. 

Boken kontra utställningen

Utställningens bilder och föremål skänker betraktaren påminnelser om visuella upplevelser. Arkitektur är skapad i en kontext, som i sig även kan innebära en känsla av identitet. För den som besökt eller sett några av de ikoniska byggnader som finns representerade i utställningen kanske minnen kan skönjas, som är bundna till identitet och kulturarv. Specifika designelement i Asplunds Skogskyrkogårdskapell eller Skandiabiografen är viktiga i detta sammanhang. De visuella associationer som utställningens gestaltade atmosfär förmedlar kan i många fall skapa en mer verksam minnesbild av plats, tid och identitet än vad läsandet av en aldrig så utförlig text kan åstadkomma. Relationen mellan arkitektur och minne är komplex och mångfacetterad. Arkitektur och de platser som skapas i dess närhet är inte endast fysiska strukturer med praktiska funktioner utan även förråd av minnen och föreställningar. För en helhetsförståelse av en så kreativ och mångsidig arkitekt som Asplund räcker det dock inte med den visuella representationen av ett antal enskilda verk. En väl genomarbetad text, som Eva Erikssons, kan förutom kompletterande bakgrundsinformation om tävlingar och tidsmässig kontext även informera om engagemang i stadsbyggnadsprojekt och utställningar – utan att det finns något visuellt material som är lämpligt för en utställning. I Asplunds fall till exempel hans starka intresse för Göteborgsutställningen och stadsplaneringen vid Götaplatsen och Gustav Adolfs torg i Göteborg. 

Asplund uppfattas numera, med all rätt, som en av de främsta företrädarna för den nordiska klassicismen under 1920-talet och en av pionjärerna för funktionalismen. Den senare inriktningen ser man kanske tydligast i paviljongerna på Stockholmsutställningen år 1930 och Bredenbergs numera kulturhistoriskt skyddade byggnad på Drottninggatan. 

Den här utställningen saknar delvis de element som ofta dominerar arkitekturutställningar: modeller och arkitekturritningar. Endast en modell finns med som visar planerna på stadsbibliotekets tilltänkta omgivning på Observatoriekullen, samt ett antal smärre ritningar. Men för en bredare publik kan det troligen vara en fördel att slippa konfronteras med svårtolkade ritningar.

Utställningens formgivare Björn och Camilla Ed har med en enkel och tydlig formgivning lyckats frambringa en atmosfär av esprit som blir en välkommen påminnelse för besökaren om Asplunds förmåga att skapa en levande arkitektur med en minnesfylld ikonografi. Det är en glädje att besöka utställningen på Konstakademien och möjligheten till fördjupningar i Eva Erikssons monografi ger en god symbios mellan utställning och bokverk.

Lennart Palmqvist