Stolt svensk porslinshistoria

Rörstrand Museum har den omfattande porslinsproduktionen i centrum, men lyfter också fram alla de människor som i olika yrkesroller ägnade sina arbetsliv åt att ta fram ”det vita guldet”. Kerstin Parker har besökt det nya museet med industrihistorisk prägel där tillverkningsprocessen skalas av för att avslöja mysteriet med att skapa keramik. 

I den gamla porslinsfabriken i Lidköping är det nya Rörstrand Museum beläget. Efter en lång ombyggnation visar museet upp helt nya utställningar med fokus, som tidigare, på Rörstrands ansenliga produktion, men nu även på människorna som tillverkat föremålen såsom konstnärer, modellörer, dekormålare och ugnsarbetare. My Johansson Dufva, VD på Rörstrand Museum, lyfter fram den dubbla inriktningen, att det finns ”en generositet av både porslin och arkivmaterial och framför allt har utställningarna tillförts mänsklig närvaro där fabriken och människorna får ta plats, vilket känns extra roligt med tanke på den viktiga roll som porslinsfabriken spelat för Lidköpings näring och sammanhållning”.  

För kuratering, utställningsarkitektur, förstudie och projektledning står TAS/Tove Alderin Studio. Tove Alderin berättar att de tidigt insåg vikten av att förmedla den kreativa atmosfären i fabriken för att skapa ett aktuellt och inspirerande museum. 

– Vi har intresserat oss för den konstnärliga idén, kreativiteten och kompetensen, som tillsammans med Rörstrandsandan varit bärande för företagets framgångar och självklara identitet, säger Alderin. 

Alderins uppdrag var att blåsa nytt liv i museet genom en stor renovering och tillbyggnad. Och målet var att berätta historien om hur Rörstrand, en av Europas äldsta porslinsfabriker, blev det svenska porslinets kronjuvel. Detta mål uppnås verkligen med bravur. I rum efter rum får besökaren följa en kronologisk stilhistoria och se många exempel av bruksföremål, serviser och konstgods. Samtidigt får vi möta konstnärerna och de många yrkesgrupper som står bakom den betydande verksamheten. Vidare får besökarna inblickar i tillverkningsprocessens moment, vilket ger museet en industrihistorisk prägel. 

– Det finns både ett historiskt och samtida perspektiv där Rörstrands kulturarv lyfts fram som meningsskapande för vår samtid. Dessutom finns en pågående infallsvinkel där museet löpande delger mera och samlar in nytt för att fortsätta levandegöra Rörstrands historia. Museet blir därigenom en kunskapsbank, berättar Alderin. 

Hon framhåller också den specifika platsen och de olika fabrikerna med koppling till det lokala och Rörstrandsområdet. 

– Vi vill visa att historien och samlingen är relevant idag. Rörstrands historia handlar om det lokala arbetslivet och det är av stor vikt att kunskapen förmedlas till yngre generationer för att ge en förståelse för Lidköpings identitet som ”Porslinsstaden”. 

Formgivarna har arbetat med en tydlig disposition för bland annat innehåll och narrativ. Museet består av fyra innehållsliga delar: 1) Entré till Porslinsfabrikens historiskt geografiska platser; 2) Porslinsfabrikens maskineri: Praktgången, de tre gallerierna med temana ”Utforska och se” (det färdiga godset), ”Utforska och möt” (skapandeprocessen) och ”Utforska och förstå” (tillverkningsprocessen) samt Arkivet som erbjuder fördjupning; 3) Kafét där godset används. 

– Det är ett sätt att hålla samlingen levande. Rörstrands hela historia utspelar sig kring det dukade bordet, säger Alderin. 

Den fjärde och sista delen handlar om Fajansen. Den narrativa inriktningen kretsar kring samma fyra delar där den första delen framvisar den rika samlingen arrangerad som ett arkiv ur ett kronologisk rumsligt perspektiv, den andra delen berättar om fabrikens konstnärer och specialister, den tredje om framtagningen av godset i nio steg och den fjärde om arkivet. Montrarna i den första delen följer fyra tidsperioder från porslinsfabrikens start år 1726 genom sökandet efter identitet (1860–1936), guldåldern (1932–1970) fram till år 2005 då fabriken i Lidköping stängdes. Det är en berättelse om nästan 300 år av såväl innovation som kreativt arbete. I det största galleriet är det skapandeprocessen som är kärnan med konstnärer och specialister såsom Isaac Grünewald, Marianne Westman och glasyrexperten Lore Schlundt. Här finns också keramiska föremål, skisser, verktyg och gipsförlagor. 

Den tredje delen i Kvarnrummet handlar om tillverkningens tekniska moment med formning, glasering, dekorering och bränning. 

– Det är en intrikat process med svårbemästrade tekniker och hemligheter som hållits gömda under åren, menar Alderin. 

Formgivarna har valt att belysa porslinsfabriken i sig. Genom den nya entrén i glas blir den gamla fabriksmuren synlig och framför muren finns den så kallade praktgången med fabrikens finaste gods. 

– Det är vackra praktpjäser från världsutställningarnas tid, men också en krossad urna som illustrerar att alla framgångsrika recept även rymmer misslyckanden.

Det är samma linje som arkitekt Joakim Kling ger uttryck för i arbetet med utställningarna: ”vi vill låta besökaren komma närmare föremålen och få förståelse för deras tillkomst”. Han liknar det vid att föremålen kläs av och att vi får se allt ”från det glaserade, färdiga och säljbara godset till det oglaserade, obrända och ibland misslyckade alstret”. 

Det Kling och Alderin beskriver sammanfattar det nya Rörstrand Museum. Som besökare får du verkligen ta del av det fascinerande arbetet med att ta fram porslin. Du får följa processens alla steg, lära dig mer om varumärket Rörstrands historia och olika stilar genom tiderna; du får närbilder av Isaac Grünewald och andra storheter in action såväl som av hantverkarnas genuina kunskaper. 

I presentationen av det nya museet står uppmaningen: ”Kom och ta del av stolt svensk porslinshistoria, med tusentals föremål och lika många människoöden” och faktum är att även besökaren känner av den där stoltheten för här har storverk ägt rum under 300 år. Resultaten finns i entréns imponerande praktpjäser, men i lika stor utsträckning i koppen som du dricker kaffe ur varje dag. 

Text och foto: Kerstin Parker

K.P. är frilansjournalist, författare och fil. mag. i historia.