Att starta om

För många är kläder och mode något kreativt och lustfyllt. Samtidigt larmas återkommande om hur textil- och modeindustrin slukar naturresurser, skapar föroreningar och att det sker viss produktion under slavliknande arbetsförhållanden. Dagens modeindustri är ett hot mot vår existens och det behövs en genomgripande förändring – branschen behöver en omstart. Det är utgångspunkten för Textilmuseets nya basutställning ”Omstart Mode”, som tar avstamp i modebranschens klimat- och miljöpåverkan. Amanda Creutzer har besökt.

Omstart Mode öppnade i slutet av maj 2024 och beskrivs som ett framåtblickande komplement till de befintliga basutställningarna Textil Kraft (om textil industrihistoria) och Kläder & Couture (om svenskt vardagsmode med inspiration från Paris – recenserad i Utställningskritik). Omstart Mode är den första utställningen besökare möter när man går in på museet. På väggen bredvid en stor utställningstitel och en introducerande text bildar ett textilkonstverk av Monica Nilsson en återbrukssymbol, en liggande åtta.

Omstart Mode handlar om modebranschens behov av omstart för både företag och konsumenter och om hur vi kan närma oss en cirkulär textil framtid. Efter entrén beskrivs kort våra utmaningar idag. Det är lätt att fastna i nulägesbeskrivningen men utställningsmakarna förväntar sig att besökarna har viss förkunskap om klimatsituationen. Och nog vet vi mycket om förgiftad natur, textilberg och usla arbetsförhållanden. Utställningens fokus är hur vi hanterar den situation vi är i, både på individuell och strukturell nivå.

Utställningen består av tre teman: resurser, produktion och konsumtion. I delen om resurserna beskrivs olika material från ax till limpa, eller från ax till t-shirt i vissa fall och från olja till klänning i andra fall. Här beskrivs dåtidens återbruk och framtidens möjligheter. Produkter behöver formges och tillverkas så att det är enkelt att använda materialen cirkulärt. Kunskap om material och kreativa lösningar kan möjliggöra både spännande mode och resursmässig hållbarhet.

Nästa steg är produktionen. Hur kan man tänka kreativt och producera klimatmässigt, socialt och ekonomiskt hållbart? Här lyfts att en lokal produktion med få mellanhänder är mer hållbar. Logistiken får en del även om det mesta utrymmet ägnas åt företag som undersöker och utvecklar hållbar modeproduktion till exempel genom alternativa material.

Den tredje delen, om konsumtion, lyfter frågor om behovet och bruket. Behöver du verkligen köpa det du tänkt? Utställningen vill också inspirera till ett mer hållbart bruk av modet. Ta hand om det du har. Tvätta bara när det behövs, laga det som gått sönder, sy om, lägg till eller dra ifrån. Behåll glädjen med mode som uttryck, men gör det hållbart. Avslutningsvis, beroende på hur man rör sig i utställningen, kan man göra ett konsument- och personlighetsquiz.

Omstart Mode har byggts med återbrukat material, annat vore illa. Det är också positivt att produktionen lyfter att de försökt arbeta med hållbara partners. När man gör medvetna hållbara satsningar ska man berätta om det, inspiration är viktigt.

Generellt vill också utställningen inspirera till att vi går mot en cirkulär textil framtid. Jag sätter på mig utställarglasögonen. Hur förmedlas innehållet?

Mitt sätt att navigera i rummen stämmer inte med utställningens struktur. Redan i första rummet upplever jag att en text är felplacerad. Som tur är stod fler och läste i det hörnet så jag började i en annan ände i stället, och upptäckte en text som introducerar sammanhanget. Jag börjar fel i alla delar. Ingen katastrof, men lite irriterande och mycket onödigt.

Texten för berättelsen framåt. Vi går på rad efter varandra och läser. Tonen i texterna känns saklig och framåtblickande, precis som utställningen beskrivs. Men utställningen skulle behöva stärkas med en tydligare orientering. Innehållsligt finns strukturen men jag uppfattar den inte tillräckligt i rummet. Jag går och önskar mig en tydligare lotsning för att lättare ta till mig frågorna.

Nu är jag kanske lite hård, men utställningen känns lite som en vandringsutställning på besök på Textilmuseet. Det viktiga innehållet känns inte anpassat för lokalerna och vissa materialval kommer sannolikt inte hålla över tid.

Formen får mig att fundera. Bakom utställningen namnges tre rutinerade formgivare. Vad har lett till den, enligt mig, vaga formen? Även museer är producenter, kanske kan utställningens tre teman hjälpa mig? Var resurser för utställningen för snäva? Eller rör det produktionen, kanske var beställningen otydlig eller samarbetet svårt? Eller handlar det om konsumtionen, användandet av utställningen? Kanske krävdes att utrymningsvägar inte fick blockeras eller ytan skulle kunna användas i samband med olika evenemang?

Är formen påverkad av att de strävade efter ett lågt koldioxidavtryck? Det skulle såklart vara intressant men det är inget som nämns. Som jag uppfattar det är det en medveten produktion med kunniga på området bakom. När jag funderar vidare inser jag att jag hade önskat siffror. Även om utställningen ska vara byggd med återbruk är den många textskyltar nytryckta. Hur stor andel är egentligen återbrukat och hur har möjligheten för framtida återbruk påverkat designprocessen? Utställningen lär oss att tänka kritiskt om återbruk. Återvunna textilfibrer har bara 5 till 10 procent lägre klimatpåverkan än nya. Kan den siffran gälla även för en produktion? Ska vi ställa samma redovisningskrav på museer som på mode?

Nåväl, vad tar jag med mig som besökare och konsument? Jag blir sugen att lappa och laga, syna min garderob och lära mig mer om material och logistik. Det är i och för sig sådant jag redan är intresserad av men mitt intresse får bekräftelse.

Med mig har jag även en mycket modeintresserad tonåring. Här är drömmen att ha mycket av det senaste inom ramen för studiebidraget; hållbarhetsfrågor ses mer som hinder. Som för många andra unga var det Stockholmsstilen som gällde förra sommaren. Den övergick i Grisch under hösten som under våren blivit Laid Back.

Våra olika sätt att anta utställningen kanske är typiska. Jag känner mig bekräftad i utställningen. Tonåringen sätter sig i en soffa med mobilen och skrollar mode. Är det en utställning mest för de redan frälsta? Det kan låta självklart, men frågan är om det inte skulle vara än mer viktigt att locka över storkonsumenterna av fast fashion? Dessa kommer sannolikt inte självmant, men genom skolan kan man nå dem. I en yngre generation kombinerar många klimatångest med hög konsumtion av fast fashion.

För tonåringen blir texterna något som bekräftar ämnets tristess. Han gör quizzet och tittar på filmerna. Eller rättare sagt det som inte innebär att läsa sig fram. Annars rekommenderar han utställningen till alla som är intresserade av frågorna. Tonåringen anser dock för egen del att det är det för dyrt att köpa hållbart. Oavsett om man håller med eller inte är det nog denna grupp som måste övertygas.

Tonåringen läser på sin etikett i tröjan och blev nöjd av att råvaran kom från får. Han tycker plaggens etiketter är krångliga. Sätt dit bilden på råvaran, ett får, en växt eller på olja så behöver man inte leta efter informationen menar han. Otydligheter kan leda till att många inte gör de val de egentligen föredrar. Kanske gäller det alla former av produktioner, vi behöver ofta övertydliga instruktioner.

Omstart Mode är en utställning om viktiga frågor med en inspirerande ton. Utställningens tre huvudteman resurser, produktion och konsumtion går att applicera på andra sammanhang och branscher. Med en stärkt orientering i rummet kan fler ta till sig innehållet enklare. Ingen vill känna sig tvingad i en viss riktning men de flesta uppskattar en tydlighet så att man kan göra de val man faktiskt önskar. Kanske en bra spegling över hållbarhetsfrågornas utmaningar.

Amanda Creutzer