På håll tycks en bit av Golden Gate Park sväva fritt i luften. I själva verket är det taket till den ekologiska byggnad som blivit nytt hem för California Academy of Science, CAS, i San Francisco.
Även om den kraftiga jordbävningen 1989 förstörde stora delar av den tidigare byggnaden kom den också att innebära oanade möjligheter för akademien. Sedan återflytten till de permanenta lokalerna hösten 2008 har intresset för de vetenskapliga samlingarna varit enormt.
Utanför den ena långsidans glasfasad ringlar kön med besökare. Den ekologiska skapelse som ersatt den tidigare byggnaden har snabbt blivit ett av stadens populäraste utflyktsmål bland såväl turister som San Franciscoborna själva. Ett par höjdpunkter är Steinharts akvarium, vars utställningar är spridda över hela museet, och regnskogsutställningen som sträcker sig över fyra våningar och bjuder på möten med exotiska fåglar och fjärilar i tropisk hetta.
Arbetet med att skapa världens grönaste museum, vars bärande struktur består av återvunna material som till exempel jeans och stål, började redan 2000. Efter att ha övervägt ett stort antal förslag fastnade man för den italienske stjärnarkitekten Renzo Piano. Hans innovativa gröna arkitektur stämde bra överens med akademiens strävan att upptäcka, förklara och skydda världen från miljöförstörelse.
Renzo Piano tyckte den största utmaningen var att bygga ett museum som skulle smälta in i den vackra Golden Gate Park. I stället för ett monument ville han med hjälp av naturliga material skapa en levande plats som andades ljus, liv och glädje. Mest iögonfallande är det levande växttaket som ger en känsla av att en bit av parken har frigjort sig från marken och stigit upp mot de omgivande trädkronorna. På takterrassen kan besökarna blicka ut över den drygt ett hektar stora ytan som färgas av de nio omsorgsfullt utvalda arter som växer där i dag. Det är resultatet av ett två år långt arbete där över 30 kaliforniska arter testades under tuffa förhållanden för att se vilka som hade bäst förutsättningar på takets kullar.
– Målet var att välja ut ett antal inhemska växter som är anpassade till klimatet i parken och kan erbjuda en välbehövlig bostad för de fåglar, fjärilar och andra välgörande insekter som lever i omgivningen, kommenterar akademiens botanist Frank Almeda som ledde arbetet. – Vi behövde också hitta växter som ser vackra ut året om eftersom ett estetiskt tilltalande tak är ett mycket effektivare utbildningsverktyg.
Biologisk mångfald, det lokala djurlivet och estetiken är bara några aspekter. Det grönskande taket är också bra av andra skäl. De cirka 1,7 miljoner växterna tar effektivt hand om dagvattnet. Ju mer dagvatten man kan ta var på lokalt, desto bättre; då slipper man dyra rör under marken och mycket vatten som skickas till rening vilket innebär utsläpp i haven. Växttaket dämpar också buller, tar upp och binder luftföroreningar och isolerar mot kyla respektive värme, vilket minskar energibehovet.
Den som besöker muséet för första gången gör klokt i att ha gott om tid. Innanför ingången ligger en piazza mellan två gigantiska glober som rymmer planetariet respektive regnskogsutställningen. Kanske klappa en torkad blåsfisk eller sjöborre som någon av alla volontärer i orange rock räcker fram medan du planerar dagen? Börja gärna med att hämta ut gratisbiljetter till någon av planetariets föreställningar som snabbt kan bli fullbokade. Digital teknologi tar dig med på en upptäcktsfärd bland universums stjärnor och planeter.
Mest populärt på dagsprogrammet är bland annat pingvinmatningen i den bortre delen av den afrikanska hallen. Bortom montrarna med uppstoppade lejon och antiloper sjuder det av aktivitet. Det är ett gäng pigga pingviner som börjar känna fisklukten. Medan djurskötaren i våtdräkt berättar om en av de äldre pingvinernas ögonoperationer försöker några av de hungrigaste att förse sig själva ur fiskhinken, samtidigt som några andra passar på att stjäla gräs av varandra till sina bon.
Andra spännande inslag är de dykare som inifrån ett stort akvarium berättar via högtalare om livet i världens djupaste korallrevsutställning, och samtalen vid träsket, som bland annat rymmer en albinoalligator.
I lokalerna blandas avancerad teknik som rörliga bilder, ljud och pekskärmar med allt från riktiga skelett till levande djur och växter. I akvariet gör digitala identifieringsbrickor det möjligt att snabbt uppdatera informationen till de senaste forskningsrönen.
Regnskogspromenaden som löper i cirklar upp till papegojorna på fjärde våningen kanske avskräcker den mest höjdrädde. Däremot är den ett vackert minne för den som tar sig upp genom det luftiga rummet där man även kan skymta besökarna nere i akvariedelen, långt under glasbotten där regnskogens fiskar simmar.
I muséets restaurang finns ett antal stationer där man köpa mat från hela världen. Mest förvånande som svensk är att plötsligt kunna urskilja ord som ”ångkokt”, ”långsamt tillagat” och ”smörgåsar”. En förklaring skulle kunna vara Barbro Osher, Sveriges generalkonsul i San Francisco, som tillsammans med sin man donerat 20 miljoner dollar till växttaket och regnskogsutställningen. Personalen på plats hävdar emellertid att det är en tillfällighet att just svenska kommit att samsas med stora världsspråk som engelska och kinesiska på menyn. Det bidrog helt enkelt till estetiken.
Text: Karin Arnell
Foto: California Academy of Science
Karin Arnell är frilansjournalist som skriver om ekonomi och samhällsfrågor
