Postmuseums nya basutställning tar sig an postväsendets historia med en bra balans mellan fakta och upplevelser. Utställningen är kreativ och välgjord, men de utställningstekniska piruetterna hamnar lite vid sidan om exponeringen av föremål istället för att förenas med dem i att tjäna berättelsen. Utställningsprofessionerna har inte riktigt hittat varandra och fått fram en helgjuten helhet, menar Irène Karlbom Häll.
– Kommer du dig någonsin för att ta med dig något att läsa, kanske Tomas Tranströmers dikter inlästa, och sätta dig i trädgården eller än bättre i skogen och bara insupa atmosfären?
– Nej …?
– Jag tänkte nästan det.
Inte vet jag vilken målgrupp Nobelmuseet vänder sig till med sin utställning om ”ikonen” Marie Curie. Men mig passade den perfekt. Jag hade just läst läsa-lätt boken Marie Curie. Forskaren som sprängde gränser och gläder mig redan i entrén över att återse Madame Curie (spelad av Gunilla Röör) stå och svettas över en jättegryta med pechblände som hon mödosamt rör om med ett järnspett lika högt som hon själv. Ur 10 ton pechblände-slagg lyckades hon under tre års tid isolera ett tiondels gram radium!
