Utställningen Sju liv på Sveriges museum om Förintelsen är välgjord, genomtänkt och fin, skriver Sofie Bergkvist, men samtidigt är det något som skaver när Förintelsen förpackas och blir till historia. Läs hennes reflektion över hur ett museum om Förintelsen behöver bli relevant idag när antisemitismen åter sköljer över världen.
Några dagar före midsommar slog Sveriges museum om Förintelsen upp sina portar med premiärutställningen Sju liv. Kerstin Parker har intervjuat museichef Katherine Hauptman och utställningsproducent Frida Starck Lindfors om det nyöppnade museets speciella och utmanande uppdrag.
Kerstin Parker reflekterar över diskussionen kring regeringens utredning om ett framtida Förintelsemuseum. Vad är egentligen museets syfte? Och var i landet bör det ligga?
När documenta för första gången slog upp sina portar i Kassel 1955 var syftet enkelt och nödvändigt: att visa upp den konst som nazisterna hade brännmärkt som ”entartet”, degenerad. Nu äger evenemanget rum vart femte år och slår med sina 900 000 besökare till och med Venedigbiennalen som ”bara” lockar en halv miljon. Detta föranleder documenta att stolt bära titeln Världens viktigaste konstevenemang, men är kvantitet alltid lika med kvalitet? Kenneth Hermele har vandrat och funderat.
Museet i det före detta koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau tar emot allt fler besökare från hela världen. Utställningarna har dock varit oförändrade sedan 1955. Karin Löwengren deltog i ett fyra dagars seminarium och rapporterar om ett påbörjat arbete för att möta nya generationer besökare.
Berlin strax före sjuttioårsjubileet av krigsslutet. Vad finns kvar av det som då var ohygglig vardag? Vad väljer vi att …
Det var med en viss oro som jag, klockan 09.00 två dagar efter min ankomst till Krakow, steg in i …
Trots detta handikapp som det innebär att vara svensk drivs jag av en önskan om att historieskrivningen – även utställningens …
