Digital och fysisk utställning utan inbördes konkurrens

Som besökare möts vi inledningsvis av museets fasad, och förs sedan fram mot dörren ackompanjerade av stämningsfull musik. Besökaren får ta del av museet i en lätt lokaliserad virtuell miljö. Med hjälp av en karta ges en tydlig överblick av de tre våningsplanen. Väl inne i salarna navigerar vi enkelt med piltangenter och zoomfunktion. Miljöerna är så pass högupplösta att fotografierna inte påverkas nämnvärt då jag zoomar in på olika artefakter i utställningsrummet. Att ljussättningen i lokalen är dämpad och montrarna är upplysta bidrar till en ökad rumskänsla. Vi erbjuds en fördjupning av tio utvalda objekt i samlingen, vilket sker med korta välproducerade filmer i vilka vi bland annat får lära oss mer om fisködlan, jättebläckfisken och kalven med de två huvudena. Filmerna är lagom avvägda i längd för att fånga en kräsen digital publik. Intill filmen finns, om vi klickar på en ” i” knapp, samma information som ges i filmerna i textformt. 

Naturhistoriska Riksmuseet har landat i en användarvänlig digital upplevelse. En virtuell utställning bredvid det fysiska museet, som inte konkurrerar med den vanliga utställningen. En oväntad upplevelse blir att ta del av tomma utställningsrum, utan människor, vilket inger en känsla av att ha smugit sig in i ett stängt museum. Här kan vi i lugn och ro leta oss fram genom salarna – från vardagsrumssoffan.

Susanne Fessé

S.F är chefredaktör på Utställningskritik och curator.