Theater, Garden, Bestiary – A Materialist History of Exhibitions

Omslagsbilden föreställer en man men händerna i kostymfickorna, som stannat upp på sin väg genom det naturhistoriska museet. På andra sidan monterglaset, en gibbon-apa som klänger i en gren. Det uppstoppade djurets blick är vänd tillbaka mot museibesökaren.

Scenen är absurd i sin alldaglighet. Gallerirummet där mannen står, den stela djungelscenografi som är uppbyggd runt apan, och relationen mellan dem illustrerar paradoxen i att rycka ett utställningsobjekt ur sitt levda sammanhang för att levandegöra det i ett annat. Alltihop sammanfattar den moderna utställningen som symbolisk plats för den modernistiska föreställningsvärlden. Hur blev denna situation så etablerad att vi tar den för given? 

Antologin Theatre, Garden, Bestiary – A Materialist History of Exhibitions är baserad på ett nyligen avslutat forskningsprojekt på konst- och designskolan ÉCAL i Lausanne. Den är ett uttalat försök att skriva en historia om utställningen som fenomen bortom konstinstitutionernas självspeglande stamtavla av kuriosakabinett, franska salonger och vita kuber. Som alternativa och parallella grenar presenteras nedslag i vetenskapshistoria, antropologi och filosofi. Bokens titel syftar på tre av spåren – den anatomiska teatern, barockträdgården, och djurparken – som alla är besläktade med de optiska drömvärldar som växte fram och blev massfenomen i Europa under 1800-talet. Huvudargumentet är att dessa är föregångare till museet som institution och utställningar som media, och var grundläggande i formerandet av en ”modern blick” på såväl vetenskap som konst. 

Tjugotalet kapitel av lika många författare gör nedslag i alla dessa sammanhang, och kören av röster väver en rik bakgrund att förstå utställningshistorien utifrån. Trots bokens ambition om att lyfta blicken till närliggande fält utgår de flesta av dem dock fortfarande från en tydligt konstteoretisk position. Men det är också bokens egentliga förtjänst: den använder konstvetenskapens och samtidskonsten analytiska verktyg för att förstå hur utställningar som fenomen har bidragit till att estetisera, institutionalisera och dramatisera Naturen som koncept (för att låna en formulering från en intervju i boken). Den kontexten utgör också, tyvärr, en tröskel för läsare som inte är helt hemma i (eller intresserade av) att lägga mycket av sin uppmärksamhet på att tränga igenom ett stundtals tungt och tätt akademiskt språk. En vidare läsekrets verkar inte ha varit prioriterad. 

Bokens inledning lider lite av samma tendens, men fungerar ändå som en karta till hela det landskap som boken rullar ut. För volymen som helhet är en imponerande komposition, som ger ny förståelse för ämnet och en sorts steg-för-steg introduktion till den befintliga kanon av utställningsteori och -historia som den får ses som en fortsättning på. 

Den innehåller dessutom fyra ”pappersutställningar”, ett antal uppslag dedikerade åt nya verk: Pierre Huyghes Nymphéas Transplant är serie grumliga undervattensfotografier på växter och djur hämtade från Claude Monets näckrosdamm. Etienne Chambauds Folded Cuts dokumenterar bakom-kulisserna–förvaltningen av den taxidermiska samlingen på det naturhistoriska museet i Paris. Pamela Rosenkranz Anamazon är en sorts taxonomi over produkter på nätshoppen Amazon, som en kommentar till den vidsträckta regnskog den tagit sitt namn ifrån. Samt Fabien Giraud och Raphaël Sibonis The Form of Not (Axiom), som låtit en artificiell intelligens tolka bilder på artefakter från Pitt Rivers Museums arkeologiska och antropologiska samlingar, och applicera grundaren Augustus Henry Lane-Fox Pitt Rivers kvasi-darwinistiska analysmetod på hans eget svärd från Krimkriget. 

De är en bra indikation på vad boken försöker förmedla: nytolkningar av historien låter det förflutna stirra tillbaka på oss.

Carin Kallenberg & Björn Ehrlemark 

C K  och  B E  producerar utställningar och publika program genom initiativet Arkitekturens Grannar.