Indianer har smugit sig in bland katterna på Övre Slottsgatan i Uppsala! Och inte nog med det – man har där också funnit spår efter fransk surrealism! I de anrika kvarteren i samma hus som August Strindberg bodde sin tid i Uppsala har ett konstgalleri med fokus på samtida indiankonst nyligen sett dagens ljus. Det heter Kiva Gallery. www.kivagallery.se . Ingar Gadd som bor granne med galleriet intervjuar dess ägare Mona Terenius.
– Jag vill visa en ny vital konst som växer fram ur kollisionen mellan den traditionella, ofta romantiserade indianska kulturen och en modern kultur som inte sällan domineras av enkel massmedial förförelse, säger galleristern Mona Terenius som entusiastiskt gett sig i kast med att som pionjär i Sverige lansera samtida nordamerikansk konst med rötter i traditionell indiansk kultur.
Mona, som har sina egna rötter i de djupa hälsingska skogarna och är uppvuxen med berättelser om naturmytiska väsen, känner sig starkt befryndad med den indianska livsstil med andliga förtecken som idag lever vidare i indianreservaten i sydvästra USA i New Mexico och Arizona t.ex. bland hopi-indianerna.
– Där finns levande traditioner i ett ödsligt men mycket vackert landskap. Hopi (hopitu) betyder ”de fredliga”, och en bärande del i hopi-indianernas livssyn är strävan efter ödmjukhet och förståelse. Och det kanske inte är allmänt bekant att de har ett eget (fonetiskt) skriftspråk, säger Mona och visar mig ett lexikon från detta språk till engelska.
Mona Terenius har studerat indiansk kultur under många år och har också haft möjlighet att fördjupa sin kunskap om den på plats, eftersom hon regelbundet besökt eller bott i USA alltsedan slutet av 80-talet. Hon har under denna tid också fått nära vänner bland människor i olika indianska stammar och har t ex mött skickliga konsthantverkare i indianbyarnas ofta mycket isolerade trakter och har också etablerat personliga kontakter bland de inhemska konstnärerna. Mona Terenius har också haft det sällsynta privilegiet att bli inbjuden till olika ceremonier i reservaten, bl a till de uråldriga nattliga danser som utförs av hopi-indianernas kachina-dansare i färgsprakande traditionella dräkter och ansikts- och kroppsmålningar för att frambesvärja regn och få goda majsskördar.
– Vi fick sitta och vänta på den hemlighetsfulla dansen vid en sprakande eld i ”kivan” som är männens andliga rum dit kvinnor bjuds in enbart vid dessa ceremonier. Man klättrar in i kivan på en stege och det är därför jag har en sådan också här i mitt galleri, i min kiva. Jag vill att man här ska få samma känsla av värme och generositet som jag har mött bland mina indianska vänner.
Det är främst från Arizona och New Mexico med dess levande indiankultur som Mona hämtar hem den samtida konsten med indianska rötter som hon visar i Uppsala. I Santa Fé i New Mexico finns f ö den största konstmarknaden i USA näst efter New York och Los Angeles, en smältdegel där spanska och ”vita” influenser blandas med den ursprungliga, fortfarande så livskraftiga indianska kulturen.
Det är en mycket färgstark konstnär som för tillfället ställs ut på Kiva Gallery. Malcolm Furlow, ”an Indian Cowboy”, är en f.d. rockmusiker med välbärgad bakgrund och numera flerfaldigt prisbelönt konstnär – han har bl a förärats Sorbonnepriset i Frankrike. Han är idag mycket kommersiellt gångbar, och hans målningar, som också är influerade av popkonsten, köps i USA av de tongivande och penningstarka. Bill Clinton och Precilla Presley finns bland kunderna, och han är företrädd på flera amerikanska ambassader i världen. George W. Bush fick dock nej när han ville köpa ”några tum”. Men nyetablerade Kiva Gallery i Uppsala fick alltså ja av Malcolm Furlow!
– I USA händer det faktiskt att konst köps per tum (square inch) , säger Mona, som ser Furlows bilder som personliga tolkningar av en indiansk kultur i förvandling. Där förekommer ironiska referenser till amerikanska patriotiska symboler och det händer att han förenar sitt indianska bildspråk med aktuella politiska ställningstaganden, som när han t ex ersätter stjärnorna på stjärnbaneret med irakiska oljefat! Hans arbetar med akryl, olja och grafik, men numera mångfaldigar han ofta sina verk med digital teknik.
Förutom separatutställningar med samtida indiankonst visas ockå andra indianska konstföremål, som t ex krukor, korgar och smycken – av såväl traditionell som mer modern indiansk design, i Kiva Gallery. Ett framträdande och påfallande exotiskt inslag i galleriet är en mångfald av märkliga rituella figurer s.k. kachinas, en sorts skulpterade och med fjädrar och färger utsmyckade – ibland groteska – träskulpturer, ”dockor”, som enligt uråldrig tradition bland hopi-indianerna personifierar övernaturliga väsen. Dessa kachinadockor, vars huvuden ibland kan vara jordfärgade, symboliserande jord eller lera, s k mudheads – jorden är helig för indianerna -, är unika för ett fåtal puebloindianstammar i Arizona och New Mexico.
Det är kanske ingen tillfällighet att hopi-indianernas kachinas med sina traditionellt magiska egenskaper och förmedlare av mytiska budskap, kunde attrahera en surrealist som fransmannen André Breton. Han gjorde också en resa till dessa trakter på 40-talet
bl a för att få en inblick i en faschinerande kultur och i hopp om att förvärva säregna indianska föremål och kachina-dockor. André Breton lämnade efter sig en stor samling sådana dockor som idag kan beskådas i hans f d ateljé på Centre Pompidou i Paris. Under hösten kunde man på Kiva Gallery se en hängning på väggen av ett urval kachinaskulpturer. Idén till denna utställning hade Mona hämtat just från Bretons ateljé i Paris, som där hängt sina dockor på ett liknande sätt och aldrig släppte dem ifrån sig.
Det är kanske heller ingen tillfällighet att det ökande intresset för indiankonst i USA och nu på enstaka platser i Europa sammanfaller med det aktuella uppsvinget för den s k nysurrealismen och nydadaismen?
I Paris finns f ö också Galerie Flak som specialiserat sig på antika kachinas och de betingar mycket höga priser contact@galerieflak.com. Annars är det inte på så många fler ställen i Europa som man har möjlighet att på nära håll kunna ta del av dessa magiska föremål. Förutom då i Uppsala på Kiva Gallery, där de lever i högönsklig välmåga granne med katterna på Övre Slottsgatan!
Ingar Gadd 070424
Ingar Gadd är huvudsakligen verksam som översättare av fransk litteratur.
Till exempel Blasie Pascal: Tankar, Tristan Tzara: Dada är allt, Vincen van Gogh: De sista sjuttio dagarna. Samtliga på Bakhåll. Gillar också att spela piano, särskilt i kammarmusikaliska former.
