Jag har ett synminne från ett Childrens Museum i USA för 40 år. Mitt på utställningsgolvet stod ett litet glashus (typ växthus) fyllt med museiföremål. Barnen gick ut och in i växthuset hämtade och satte tillbaka saker som de vände och vred på, studerade och värderade i anslutning till vad den omgivande utställningen berättade.
Att fler av de miljontals föremål som de senaste hundra åren försvunnit in i museimagasinen måste göras tillgängliga för allmänheten är hela museivärlden överens om. Medlen för tillgängliggörandet verkar både politiker och museiledningarna vara eniga om. Statens kulturråd, som via det nu avslutade Accessprogrammet tilldelat museerna 300 miljoner kronor under fyra år, säger att pengarna i första hand gått till uppordning av magasin och digitalisering av föremålen så att de kan spridas på nätet.
Men det finns också en önskan hos museerna att ställa ut föremålen, nu när de blivit uppordnade i magasinen. Dalarnas museum som återinvigdes 2007 skriver: Till det innovativa och nytänkande arbetet med samlingarna och pedagogik hör att utställningsgallerierna har fasta teman men skall vara dynamiska och under förändring för att exponera så stora delar av samlingarna som möjligt.
Samma sak på Armémuseet i Stockholm. Den just invigda utställningen Uniform skall visa upp det bästa magasinet har att erbjuda. Eftersom det i magasinen finns 10.000 uniformer skall utställningen – sin titel till trots – ha fyra olika utseenden under en tvåårsperiod. I montrarna utmed catwalken som utgör utställningens kärna byts föremålen ut och nya teman skapas varje halvår.
Detta är roligt och ambitiöst men en droppe i havet så länge gränsen mellan utställning och magasin är så hårt bevakad.
Visserligen sprider sig tanken på öppna magasin, det framgår av Annette Åstöms utmärkta inventering i rapporten Förstudie för öppna magasin. Hon har funderat grundligt över musealiseringens olika former och tillgänglighetsgrad när hon skrev förstudien för Stockholms Stadsmuseum. Att ta in folk i magasinen är förenat med många restriktioner och kräver sådana säkerhetsåtgärder att Anette menar att det borde uppfinnas ett ”tredje rum”, ett mellanting mellan magasin och utställning, där besökarna erbjuds en sinnligare kontakt med föremålen och kan se dem i relation till utställningarna.
Kanske var ”växthuset” på barnmuseet i USA ett sådant tredje rum. Den höga glaspelaren mitt i Musée Quai Branly i Paris, där museets hela instrumentsamling hänger och där man kan se forskare promenera omkring, är inget riktigt tredje rum men en skådesamling av ny kaliber. I Sverige skulle vi kunna få något liknande på Historiska museet i Stockholm om museichefen Lars Amrérus dröm om ett stort glastäckt hål i golvet i Vikingautställningen realiseras. Därunder utbreder sig nämligen Centralmagasinet med många av museets finaste arkeologiska fynd som inte är utställda.
Men ännu djärvare drömmar kan förverkligas, om man får tro idéhistorikern Anders Ekström, som ett kort tag var utställningschef på Nordiska museet. Han har har skrivit och redigerat nytänkande böcker om museer och utställningar och vet vad han talar om. ”Nordiska museets samlingar är enorma och det finns ingen större logik i varför man genom historien sparat vissa föremål och inte andra”, säger han.
”Museet kunde fylla hela golvet i stora hallen med saker ur magasinen som aldrig annars skulle visas. Besökarna skulle inte bara få ta i föremålen utan ta med sig dem hem bara de ersatte museets föremål med egna saker. Det skulle skapa spännande historiska rörelser och hjälpa museerna med den svåra men nödvändiga gallringen.”
Anders Ekström menar också att tillgängliggörandet via internet är en överskattad satsning både vad gäller de politiska och forskningsrelaterade vinsterna. ”Det är dessutom en prioritering som riskerar att förstärka den isolering av föremålen som museerna av hävd bygger sin identitet på. Den fysiska kontakten med föremålen är förstås något annat än att se dem på en skärm; viktigast är att den öppnar för en förståelse av historien som något annat än en oändlig massa objekt”, avslutar den museiintresserade docenten.
Fler hackers till museerna och brandväggen mellan magasin och skådesamlingar blir lite mindre stabil.
UEForums chefredaktör, Eva Pesson med Millie, på besök i Tom Friedmans utställning på
Magasin 3 i Stockholm.
Som synes går det också bra att hänga föremål
i taket. Ett alternativ till att lägga dem på golvet.
 | Musée du Quai Branly presenteras här En liten vårutopi |
