En utsträckt hand till skolorna

Någonting håller på att hända i museivärlden, en strömkantring, en attitydförändring. Nog för att museerna länge tagit emot skolklasser och guidat dem i utställningarna men så här intensivt har samarbetet mellan skola och museum aldrig varit förr. Kanske betyder det att museet nu gör anspråk på en central plats i samhällsutvecklingen.

För andra året i rad samlades Stockholms museer till en skolmässa 3 februari. I år stod Nordiska museet som arrangör och säga vad man vill om den överdimensionerade “festhallen” men den kan sluka hur många utställare som helst. Den här gången var det 46 Stockholmsmuseer, från Aquaria till Östasiatiska, som deltog. Vad som ska räknas som ett Stockholmsmuseum kan naturligtvis diskuteras. Här gick gränsen mellan Siaröfortet (som fick vara med) och Skoklosters slott (som inte fick vara med).

Gustav Vasa övervakade skolmässan i Nordiska museets väldiga hall.

Nästan 500 lärare hade nappat på erbjudandet att få veta mer om museernas skolprogram. Och så mycket det fanns att välja på! Numera har alla museer sina pedagoger och sina specialprogram, utformade för att passa barn och tonåringar i alla åldrar, med eller utan funktionsnedsättning, med svenska som förstaspråk eller med annat modersmål. Man kan bara förundras över hur mycket arbete museerna lägger ner på att åstadkomma detta överflöd av aktiviteter, äventyr, skaparverkstäder, tipsrundor, lärarhandledningar, dockföreställningar och dramatiserade visningar. 

På Hallwylska museet kan de yngre barnen delta i ett “lekäventyr där eleverna får bli husor och betjänter hos Wilhelmina och Walther von Hallwyl. Eleverna får hjälpa husan Anna och betjänten Eskil att lösa ett mysterium.” Eller så kan fröken välja något annat program som verkar ännu mer spännande. Äldre elever kan få lära sig stilhistoria i autentiska miljöer, diskutera mode och skönhetsideal genom tiderna eller “studera museet och dess historia ur ett queerperspektiv”.

Det är något med tilltalet till lärarna och eleverna som är nytt – en vilja att kommunicera med hjälp av utställningarna.

Forska på Naturhistoriska riksmuseet. Låt dig sminkas som en 1700-talsprinsessa på Livrustkammaren. Lyssna på en saga om näcken och öva ditt bildseende framför Ernst Josephsons “Strömkarlen” på Waldemarsudde. Lär dig vad inflation är på Kungliga Myntkabinettet. Gästblogga på Operan. Rita en egen lägenhet på Arkitekturmuseet. Fråga August på Strindbergsmuseet hur det var att vara barn på 1800-talet. Låt Medeltidsmuseet komma till klassrummet med en museilåda. Gör en egen undersökning om industrialismen på Stockholms stadsmuseum och avsluta med ett besök i “en kall och dragig arbetarbostad”. Ta med lillebror på “babyvisning och verkstad” på Moderna museet. Måla, skulptera, pyssla, bygg, skapa nästan överallt.

Museernas skolmässa är ett unikt tillfälle att få visa lärarna vilket fantastiskt utbud man har.

Lärarna lockas med gratis fortbildning, kompendier, workshops, färdigt arbetsmaterial och särskilda pedagogträffar, t ex på Tumba Bruksmuseum som har förslag på hur deras utställningar kan användas i undervisningen. De är inte ensamma om det. Museerna slår knut på sig själva för att serva lärarna med allt vad de och deras elever kan tänkas ha glädje av. Skolmässan under mottot Skola + museum = sant utvecklar sig till några timmar av feststämning där man tillsammans hyllar ett gemensamt ärende, nämligen att sprida kunskap.

De 500 lärarna är glada, de plockar på sig broschyrer och fina affischer, de får mat och kaffe, en lott med vinstchans på valfritt museum, ett glas vin och en föreläsning. Under Nordiska museets höga tak är atmosfären mättad med inspiration. Jag slås av tanken att det skulle vara fullt möjligt för en klass i Stockholm, oavsett ålder, att förlägga hela undervisningen till museimiljö. Allt finns på museet! Pedagoger och material, uppgifter att lösa och oändliga möjligheter att upptäcka livet i hela dess komplexitet. Kan en lärobok bli mer levande än så?

Text och foto: Pia Cederholm

Pia Cederholm är pedagog och författare