Finurligt, lockande och lärorikt om samlande

Samlat för dig!
Murberget, Länsmuseet Västernorrland, Härnösand, öppnad 110526

Formgivare och projektledare: Lilliann Gilmark
Redaktör/textproducent: Gunnel Boström
Produktion: Murberget i samarbete med ABM Västernorrland


På länsmuseet Murberget i Härnösand ville man skapa skapa en utställning utifrån samlingarna och samlandet som idé. Projektet var till en början lika brett och svåröverskådligt som lokalen, den stora utställningshallen med högt i tak. Men resultatet är anslående. Torgny Åström gick dit och fick en minnesvärd upplevelse.

I entréns spegeltak ser man sig själv tillsammans med sådant vi privat kan ha samlat.
I entréns spegeltak ser man sig själv tillsammans med sådant vi privat kan ha samlat.

Jag drabbades av denna utställning, av skäl jag inte då förstod. Jag rördes till tårar. Det var inte bara av nostalgiska skäl. Det var något med själva presentationen. Den som någon gång varit inne i ett museums samlingar, där föremålen finns staplade i något slags enkel ordning, känner igen sig i den här utställningen. Här får man också på egen hand vandra runt och själv upptäcka. Montrar med kameror och tillbehör, kläder, möbler, smycken, människoöden, dokument från verkliga personer och platser.

När vi på våra vindar återfinner sedan länge glömda leksaker, brev, kläder och redskap vaknar minnet och berättelserna strömmar emot oss. Igenkänning är den tändande gnistan.

Med en liknande känsla presenterar nu Murberget, Länsmuseet i Västernorrland, sina fynd bland egna och andras samlingar och arkiv i Samlat för dig!, en utställning om föremål och dokument och om vad de kan berätta om oss människor.

Själva sparar vi av en rad olika skäl, det kan vara till barnen, det kan vara ”bra att ha”, det kan få vara kvar ”så länge”, det kan kanske ”bli värdefullt”. Några samlar aktivt på någon specialitet, ungefär som vi nog alla gjort en gång med snäckskal, filmstjärnebilder, frimärken, kolapapper, bokmärken och så vidare. Orsaken till vårt personliga samlande varierar. Men varför samlar museerna, arkiven och biblioteken? För kommande generationer, att inspireras av inför framtiden? För forskningen om förr i tiden? För evigheten? För vad?

Utifrån en besöksundersökning där många önskade att få ta del av mera ur museets samlingar väcktes idén att, i samarbete med ABM (Arkiv–Bibliotek–Museum), göra en utställning som både inspirerar till nyfikenhet och vågar väcka frågor om detta samlande.

Själva utställningsrummets utmaning, med sin storlek och med sin krävande takhöjd, har vänts till en tillgång. Nu kan besökarna vistas på olika nivåer och få en överblick.
Själva utställningsrummets utmaning, med sin storlek och med sin krävande takhöjd, har vänts till en tillgång. Nu kan besökarna vistas på olika nivåer och få en överblick.

Projektledaren Lilliann Gilmark har tillsammans med museets experter och museets skickliga tekniker, under ledning av Curt Nordlander, lyckats lösa både de estetiska, pedagogiska och tekniska problemen på ett anmärkningsvärt framgångsrikt sätt. 

Att våga bygga på höjden var en lyckad idé. Curt Nordlanders "gubbar" löste problemen.
Att våga bygga på höjden var en lyckad idé. Curt Nordlanders ”gubbar” löste problemen.
Det avgörande steget: från byggplatsens oformliga röra, till den färdiga utställningens tilltal.
Det avgörande steget: från byggplatsens oformliga röra, till den färdiga utställningens tilltal.

Samlat för dig! är en utställning för både barn och vuxna. Vid ett antal stationer kompletteras utställningen med väldesignade faktabaser där man själv kan välja både nivå och språk. Det är en välgenomtänkt form som ser ut att fungera för alla åldrar.

– Titta mamma! Vad är det där? – Lyssna mamma! Det är någon som pratar här i luren!
– Titta mamma! Vad är det där? – Lyssna mamma! Det är någon som pratar här i luren!

Den klassiska problematiken i dessa sammanhang är ju frågan om texternas vara eller inte vara. För den genomtänkta formen av Samlat för dig! har man valt bort mycket av de traditionella texterna. Föredömligt korta är de texter som ändå finns både på svenska och på engelska. Men jag saknar de små hänvisningarna som kunde ha öppnat fler dörrar för den som inte själv hittat utställningens många ingångar och kopplingar. Jag uppskattar tilltron till besökaren, men den här utställningen bryter mot en del invanda utställningstraditioner och erbjuder i stället andra vägar för seendet. Utan små textanvisningar (eller varför inte ett kortfattat texthäfte) blir därför betydelsen av pedagogisk, kunnig och aktiv personal extra central.

Utställningens hemsida ger däremot ett fylligt bakgrundsmaterial, bland annat genom länkar för sökning i museets magasin. Det är en bra koppling för dem som väckts till nyfikenhet. På hemsidan få man också programmet för de olika inslag kring utställningens teman som kommer att erbjudas under utställningstiden.

De pedagogiska program som planerats vänder sig till barn i förskoleåldern och äldre och till ungdomar på gymnasiet. Lekar och leksaker för de yngsta, historiska källor, som i avdelningen Varje människa är ett skåp, för de något äldre och frågor om konsumtion och tekniska lösningar för gymnasister. Den mycket informativa och lekfulla delen kring de första fotografiska möjligheterna, catwalken med kläder och andra tillhörigheter från kända och okända personer, presentationerna av dokument kring länets författare, ritningar och kartor från förr ger ett myller av infallsvinklar. Museets egna fortsatta ambitioner ställs nu på prov. 

Utställningen är väl förberedd för att ge plats för grupper och skolklasser.
Utställningen är väl förberedd för att ge plats för grupper och skolklasser.

Det räcker inte med att ställa samman en utställning och sedan tro att den sköter sig själv. Det är i museets möten med sina besökare som det hela får liv. Skolprogrammen kräver goda pedagoger och för de vuxna kan det också behövas speciella visningsprogram.

Jag fruktar att museet av ”ekonomiska” skäl inte kommer att helhjärtat satsa på denna avgörande del av verksamheten. Det handlar om kunnig, pedagogiskt lekfull personal. Det handlar om en aktiv marknadsföring. Det handlar om en ledning som förstår att skaffa fram resurserna för den uppföljande verksamheten. Men jag ser gärna att min oro över detta är överdriven.

Vad lämnar vi efter oss? Så lyder frågan vi möter vid utgången. Och den frågan är allvarlig på många sätt. Inför det offentliga samlandet kan man bli undrande. I dag samlar inte biblioteken på böcker längre. Har en bok inte lånats på två år åker den ut. Bara KB har skyldigheten att samla för eftervärden. Universitetsbiblioteken sparar på det mesta.

Museerna då, vars ursprungsidé var att samla in och spara för eftervärlden? Numera säger de sig inte ha råd med sådant aktivt samlande av föremål och andra minnen från vår egen tid.

Snart blir kanske själva museet ett museiföremål från förr.

Text: Torgny Åström
Foto: Björn Grankvist, Murberget Länsmuseet Västernorrland

Torgny Åström är pensionerad lärare från nuvarande Mittuniversitetet och skribent i pappers- och nättidningar om bild och konst. Han startade 2000 Sundsvalls fotomuseum.