Wall on wall
East Side Gallery, Berlin, 130710-130913
Fotograf: Kai Wiedenhöfer
Curator: Adrienne Goehler
Producent: Neil Burgess
En utställning som håller öppet dygnet runt, sju dagar i veckan? Ja, i Berlin tycks allt vara möjligt. Här finns världens förmodligen största utomhusgalleri med en oslagbar utställningsyta: resterna av den forna muren mellan öst och väst. Hanna Sjöberg har sett en utställning som vi aldrig borde glömma.
Tidigt på morgonen den 13 augusti 1961 började DDR:s säkerhetstjänst att spärra av gränsen runt Västberlin. Man byggde en ”antifascistisk skyddsvall”. Fram till murens fall 1989 präglade Berlinmuren livet i den delade staden, i både öst och väst.
Nu är muren borta, endast på ett ställe finns en längre bit kvar, längs floden Spree mellan Ostbahnhof och Oberbaumbrücke står en dryg kilometer lång murrest. Våren 1990 målade här 118 konstnärer från 21 länder mer än hundra bilder i en 1 316 meter lång målning. I en euforisk aktion skulle den hitintills oantastbara betonggrå östsidan brytas ner och få ett nytt ansikte. Detta konstnärsinitiativ var ett av de första tysk-tyska konstprojekten men det officiella uppdraget kom slutligen från DDR:s ministerråd och blev deras sista beslut. Den 28 september 1990 öppnades East Side Gallery. Den 3 oktober 1990 försvann DDR och Tyskland fick fem nya delstater.
Berlin har blivit ett turistmål, förra året kom över tio miljoner turister och turisterna vill se MUREN! I tusental vallfärdar de till den mur som finns kvar: East Side Gallery. Man vill inte bara se på muren, man vill ta på den, man vill själv bli en del av den. ”I have come to see history, to reach out and touch it with my own bare hands”, lyder en av tusentals besökarinskriptioner eller klotter som stadens kulturvårdare benämner det.
År 2009 sanerades mursträckan med tysk grundlighet, armeringsjärn byttes ut, muren putsades på nytt – DDR-betongen var trots allt inte evigt hållbar. På den nya betongen målade East Side Gallery-konstnärerna repliker av sina tjugo år gamla spontanistiska målningar.
På murens andra sida, där det en gång var spärrområde mot Västberlin, finns nu ett attraktivt grönområde vid floden Spree. Direkt efter saneringen var denna mursida vitmålad och så hade Kreuzberg-Friedrichshains nämndemän, politiker och kulturvårdare velat att det skulle förbli. Muren är nämligen numera ett kulturarv som ska bevaras autentiskt, säger man.
Att den vita sidan efter kort tid blev nersprejad med färgglada tags var förstås ändå omöjligt att förhindra. Men att använda även denna sida för organiserade konstaktioner har man varit emot från byråkratiskt håll och så även East Side Gallery-konstnärerna. Att sätta upp bilder på East Side Gallerys andra sida vore som att måla på baksidan av en Rembrandtmålning, hävdar deras talesman Kani Alava.
Men det finns initiativ som vill skapa ett West Side Gallery för växlande utställningar på murens andra sida och efter långa förhandlingar har man nu fått igenom idén. Den första utställningen är Wall on wall och det är ett imponerande projekt. Fotografen Kai Wiedenhöfer har tapetserat 36 panoramabilder, tre meter höga och nio meter långa, direkt på muren. Bilderna är fotografier av andra murar och gränsbefästningar, murar som är aktuella i dag: Israels mur på Västbanken, muren som skiljer sunniter från shiiter i Bagdad, gränsen mellan Mexiko och USA, gränsen runt de spanska exklaverna Ceuta och Millena som är en EU-gräns mot Afrika i Marocko, skyddsmurarna i Belfast, gränsen som delar Cypern och gränsen mellan Nord- och Sydkorea.
Under åtta år har Wiedenhöfer genomfört 21 resor och tagit tusentals bilder. När Wiedenhöfer monterar dessa bilder direkt på muren återknyter han till muren som mur. Det har inte bara med bildtemat att göra, också bildformatet är anpassat till muren. Under DDR-tiden pågick en ständig produktutveckling av Berlinmuren, den byggdes om och ut, man strävade efter en mur som i sin form skulle vara så oöverstiglig att man inte skulle behöva använda sig av minfält och självutlösande skjutanläggningar; målsättningen var ”eine humane Grenze”.
East Side Gallerys konstnärer bröt på sin tid ner muren genom att måla på den förbjudna östra sidan, Wiedenhöfer monterar i vårt medvetande upp muren igen, hans panoramabilder ger den en ny autenticitet genom bildernas aktualitet.
En enda historisk bild finns att se, ett svartvitt fotografi som Wiedenhöfer tog som ung student i Berlin i november 1989 av en ensam sysslolös gränssoldat.
Åk till Berlin, ta U-Bahn till Schlesisches Tor och gå mot Mühlenstraße över Oberbaumbrücke. Här ser du panoramabilderna på håll, ser bildernas arkitektur, färg och form. Det är faktiskt vackert. Sedan, när du är på gångvägen längs muren och har bilderna på ett par meters avstånd, är det som att befinna sig i ett diorama på ett ryskt krigsmuseum. Det är ganska hemskt. Utställningen pågår september ut – kanske längre.
Text och foto: Hanna Sjöberg
HS är konstnär, verksam i Berlin. Läs mer på hennes hemsida.
