Catharina Gotby
Stockholms stadsmuseum 140320–140427
Utställningsproducenter: Hans Ejemyr och Catharina Gotby
Utställningstext: Irene Berggren
På Stockholms stadsmuseum visas en utställning av fotografen Catharina Gotby som är 2013 års mottagare av Lennart af Petersenspriset. Fotografierna är hämtade ur hennes fotoböcker Presence, Med kroppen som slagfält, Evigt brinnande tid och Sång. Katrin Friberg ser hur utställningsrummet laddar bilderna med en särskild svärta.
Utställningen i stadsmuseets tunnvalv utgörs till största delen av Catharina Gotbys svartvita fotografier, som hänger utmed de vita väggarna. Där finns också en text om konstnären och de historier hennes fotografier berättar. Den här utställningen är avskalad och ren – fotografierna får tala för sig själva. I mitten av utställningsrummet finns således bara tom yta; som besökare har man inget annat val än att fokusera på fotografierna längs med väggarna. Det blir mycket effektfullt i sin enkelhet, för Catharina Gotbys fotografier är allvarliga och behöver upplevas i ett stilla rum utan utsmyckning. Rummets ljusa och kalla färger förstärker fotografierna, som helhet blir det snyggt och rent.
Placeringen av fotografierna gör också att man som besökare känner sig närmast utlämnad till bilderna och de stämningar de förmedlar. Catharina Gotbys fotografier berättar om övergivenhet och utsatthet. Ett rep på marken, ett trasigt bandymål, en tom grusplan. Här finns mörka historier som berättas genom fotografier som i vissa fall gör ont att titta på. Det är otäckt och självutlämnande: röntgenbilder, sjukhusdokument. Precis som titeln på Catharina Gotbys bok Med kroppen som slagfält vittnar vissa av fotografierna om sjukdom och självdestruktivitet, om någons kamp. På några av fotografierna finns vassa föremål och en bordsyta som någon rispat djupa hack i.
Förutom fotografierna finns ett urval av Catharina Gotbys publicerade fotoböcker att titta i, utlagda på en soffa. Där kan man också lyssna till delar av en hennes radiodokumentär ”Med kroppen som slagfält”, som bland annat behandlar sexuella övergrepp och dess konsekvenser. Det är historier ur verkliga livet som vittnar om smärta och omvärldens likgiltighet. Böckerna och radiodokumentären är ett fint komplement till fotografierna, historierna lyfts fram på olika sätt.
Ett annat tema är institutionen, avdelning 6 på Rålambshovs sjukhus och de människor som levde där. Fotografierna är tagna 1985-1989, då Catharina Gotby arbetade med det som skulle bli projektet och fotoboken Evigt brinnande tid.
Den här utställningen lyckas på ett angeläget sätt presentera Catharina Gotbys fotokonst som är vacker och hemsk, berättelser svåra att ta till sig men desto viktigare att lyssna till.
Ett fotografi står ut, det föreställer en kvinna vid en strand. För mig förmedlar det frihet och hopp mer än något annat, ljus mitt i allt det svarta. Jag tänker att det är precis som i texten som finns att läsa vid ingången till utställningsrummet: ”Catharina Gotby söker det betydelsebärande i det ljusa och mörka, oavsett verklighetens färger.”
Text och foto (där ej annat anges): Katrin Friberg
KF är kulturantropolog.
