Regeringen kommer att återinföra fri entré på ett antal statliga museer under våren 2015. Det bekräftades vid en presskonferens med kulturminister Alice Bah Kuhnke och finansminister Magdalena Andersson fredagen den 17 oktober. Argumenten kan nog alla skriva under på. Kulturarvet är gemensamt och tillhör oss alla. Ett slopande av entréavgiften är en strategi för tillgänglighet. Men hur väl fungerar det när 13 av de 17 museer som berörs ligger i Stockholm?
Fri entré är utmärkt! Så kommenterar Karin Linder, ordförande för fackförbundet DIK, den nygamla reformen. Linder framhåller museerna som arenor för samtal och som öppna demokratiska rum i staden. Fri entré på museer är en hjärtefråga för Socialdemokraterna och det har länge stått klart att reformen skulle återinföras vid ett regeringsskifte. Kulturministern poängterar att fri entré på statliga museer är ett av flertalet viktiga steg som ska tas för att öppna dörrarna på vid gavel till vårt gemensamma kulturarv:
– Vårt Sverige är delat. Det finns både bildnings- och delaktighetsklyftor. För vår samarbetsregering är det oerhört viktigt att vi får ihop vårt land, och där spelar kulturen en stor roll.
Foto: Sören Andersson
Den förra regeringen slopade vid sitt tillträde snabbt fri entré för vuxna, men behöll fri entré för barn under 19 år. Antalet besökare sjönk till en början dramatiskt men kom med tiden att återhämta sig. Inte till samma höga besökstal som under reformen, men nästan. Myndigheten för kulturanalys fick under 2013 i uppdrag att följa besöksutvecklingen vid de centrala museerna och analysera besöksförhållandena i relation till de kulturpolitiska målen. De konstaterar att reformen knappast gagnade ett tvärsnitt av befolkningen, då den typiska besökaren vid de centrala museerna ofta är högutbildad, ofta kvinna och ofta boende inom Stockholms län – oavsett om det är fri entré eller ej.
Foto: Martina Huber
Fri entréreformen är långt ifrån gratis. När antalet besökare stiger krävs vanligen mer personal, högre säkerhet och ett ökat underhåll av publika miljöer. Hur länge kommer de för ändamålet avsatta 80 miljoner kronorna att räcka? Myndigheten för kulturanalys anser att intäktsbortfallet vid ett införande av fri entré motsvarar 140 miljoner kronor per år, och då ingår inte ovan nämnda kringkostnader. Per Bill (M), ny ordförande i riksdagens kulturutskott, menar att det rör sig om kostnader på 300 miljoner kronor per år och uttryckte i anslutning till presskonferensen åsikten att reformen är både underfinansierad och orättvis.
Hur kommer alla museer som inte innefattas av reformen att påverkas? Kulturminister Alice Bah Kuhnke tror inte på ökad konkurrens, och menar att antalet besökare höjdes överlag i samband med 2005 års reform.
– Under mandatperioden ska vi se över vilka incitament vi kan ta fram för att sprida det här även till regionala museer, säger hon och hoppas att reformen ska inspirera landets övriga museer. I skrivande stund är inte budgeten framlagd, men en strategi skulle enligt Sveriges Radios Kulturnytt kunna vara att öka budgeten för samverkansmodellen och genom det ge de regionala museerna ekonomisk möjlighet att införa fri entré.
Men det finns andra museer än statliga och regionala. Museisverige har vuxit fram organiskt och museerna drivs på många olika sätt och med olika villkor. De kan vara statliga, kommunala, regionala, landstingsstyrda, privata, stiftelser eller drivas som ideella föreningar. Verksamheten kan bedrivas i slott såväl som i koja, bokstavligen. Det som förenar oss är uppdraget, att vårda och tillgängliggöra det gemensamma kulturarvet. Det är dock inte bara de icke-statliga museerna ute i landet som undrar vad reformen kommer att innebära. I Dagens Nyheter den 17 oktober ger ett antal aktörer sin syn på reformen.
– Även i Stockholm finns museer som inte är statliga. Det blir en snedvriden konkurrens, menar Maria Rankka, vd för Stockholms handelskammare. Många av de senaste tillskotten i det lokala kulturlivet, som Fotografiska museet, drivs privat. Jens Hollingby, presschef vid Fotografiska, förutspår att konstutbudet kommer att försämras och tror att sannolikheten är låg att nya aktörer kommer att vilja etablera sig i Stockholm med tanke på konkurrenssituationen.
Själv arbetar jag på ett museum som drivs som en ideell förening och verksamheten är beroende av entréavgifterna. Under den förra reformen märkte vi att många av våra besökare hade fått bilden att fri entré gällde på alla museer. Museivärdarna fick försvara varför vi tog betalt och förklara varför vi är beroende av intäkterna. Många besökare hade förståelse, andra blev besvikna och vände i dörren. Fri entré är fint i teorin, men långt ifrån okomplicerat i praktiken.
Text: Ingrid Miljand
IM är redaktionsassistent på UEForum och antikvarie vid Sveriges Fängelsemuseum.
Läs rapporten från Myndigheten för kulturanalys om besöken på centrala museer.
