Louvre Abu Dhabi
Arkitekt: Jean Nouvel
Permanenta och tillfälliga utställningar
Louvren Abu Dhabi har öppnat, efter många års förberedelser. Olov Amelin skrev i UEForum för snart tio år sedan om de storslagna museiplanerna och diskussionen kring dem. Nu har han besökt det nyöppnade museet där sevärda utställningar varvas med konst- och kulturskatter. Ett museum i absolut världklass, konstaterar han.
För cirka 10 år sedan så skrev jag en artikel här på UEForum om de gigantiska, för att inte säga megalomana museiplanerna i Abu Dhabi. Det skulle byggas Gettymuseum, nationalmuseum, sjöhistoriskt museum och ett Louvren Abu Dhabi, samt ett konsert/teater/operahus. Dessutom en hel stadsdel med mindre gallerier. Allt ritat av världens ledande arkitekter och placerat på en konstgjord ö i Arabiska golfen. Jag var lite raljant i tonen och jämförde den förväntade upplevelsen, med den man kan få i ett mindre, mer intimt museisammanhang (Beppemuseet i den lilla orten Öhn i norra Jämtland). Dessutom möttes planerna på ett Louvren i Abu Dhabi av massiva protester inom Louvrens egen organisation. Dessa klingade så småningom av. För en tid sedan så besökte jag det nyöppnade Louvren Abu Dhabi – än så länge det enda projekt som färdigställts av de stora planerna och fick äta upp en del av mina tidigare sarkasmer. Det här är bra gjort. Ett museum i absolut världsklass och värt en resa.
Byggnaden är ritad av den franske arkitekten Jean Nouvel, och plockar upp ett antal element från arabisk byggnadstradition. En enorm genombruten kupol täcker en miljö där de olika utställningsgallerierna utformats som mindre egna byggnader, vilka bildar ett arabiskt stadskvarter, med mellanliggande gränder och öppningar. Centralt finns en större öppen yta från vilken man når restaurang, olika delar av museet och trappor/hissar till ett källarplan. Kupolen leder tankarna till palmerna i en oas eller ett tält som slagits upp för att skapa skugga. Ljusspelet mellan sol och skugga blir en attraktion i sig, och eftersom museet delvis är byggt ut i vattnet så blir ljusets reflexer i vattenytan också en del av upplevelsen. Intressant nog så var de grundläggande idéerna klara redan för tio år sedan. De planer jag såg då, stämmer väl överens med det färdiga resultatet.
Museiupplevelsen börjar med en promenad från en parkering (man förväntar sig uppenbarligen att en stor del av besökarna ska vara bilburna – inte så modernt) genom en pergola in i det vitmålade, ganska generiska entréområdet. Det kunde ha varit var som helst och är kanske den svagaste delen i museet – det kändes heller inte riktigt färdigt. Som på så många internationella museer idag så utsätts man för en säkerhetskontroll av samma omfattning som på en flygplats. En sorglig utveckling. Därefter möter man det första rummet och här börjar det roliga!
En metafor jag gillar i museisammanhang är skillnaden mellan fönster- och spegelmuseer. Ett fönstermuseum ger besökaren möjlighet att stifta bekantskap med okända kulturer eller fenomen. Det är i denna kategori väldigt många av de stora museerna hör hemma. British Museum är till mycket stor del ett fönstermuseum. Ett spegelmuseum är ett museum som reflekterar över vår egen historia och kultur. Nordiska museet är ett bra exempel på det sistnämnda – igenkännandets glädje är stor när vi ser t ex en utställning om nordiskt julfirande. Man skulle befara att Louvren Abu Dhabi i allt väsentligt skulle kunna hamna långt ut i fönstergenren. Mina förenklade tankar för tio år sedan gick i riktningen att detta skulle vara ett ypperligt tillfälle för Louvren att kapitalisera på sina gigantiska samlingar i magasin och ge besökarna i Abu Dhabi en titt på det näst bästa, samtidigt som man kunde tjäna grova pengar på att outsourca sitt varumärke. Men nej. Så har det inte blivit (tjänat rejält med pengar på sitt varumärke har man förvisso gjort, men balansen mot vad man också levererat gör att investeringen inte känns helt orimlig).
Det första utställningsrummet tar fasta på ett antal allmänmänskliga fenomen och hur dessa tolkats eller funnit sin form i olika tider och kulturer. Det kan vara relationen mellan mamma och barn och hur det gestaltats i skulpturer från flera tusen år tillbaka till senare tid, skriftspråkets utveckling och de verktyg vi använder/använt eller dryckeskärlens utformning. Alltså ting som vi alla kan relatera till trots att de kommer från vitt skilda tider och kulturer. Man bryter omedelbart med spegel/fönster metaforen och gör oss både delaktiga i de långa utvecklingslinjerna och fascinerade över hur dessa vardagliga fenomen tolkats på olika platser på vår jord.
Resten av museets basutställning följer den grundläggande idén om generell tematik som presenteras i det första rummet. Det är mänsklighetens historia som berättas genom en serie väl valda teman. The First Villages, The First Great Powers eller Universal Religions är exempel på rubriksättning. Egyptologin tar självklart stor plats när man pratar om de första stormakterna. Och det är inte Louvrens reservprylar som visas upp, utan en gediget genomförd och fantastiskt vacker utställning, där mycket energi har lagts ner på smarta interaktiva lösningar för att förklara föremålens historia.
Det är först när man kommer till den moderna västerländska konsten som det kan kännas lite konstruerat. Bilderna visas under rubrikerna A Modern World?, Challenging Modernity och A Global Stage. Det är en riktigt fin samling man visar upp, med alla de stora namnen. Men här känns det kanske inte som att temat fått styra urvalet, utan kanske mer tvärtom. Och det är inget större fel i det.
En ordentligt tilltagen yta för tillfälliga utställningar finns, som i samband med invigningen, visade en utställning om Louvrens egen historia och bygget av museet i Abu Dhabi From one Louvre to Another. Fint, välproducerat och lekfullt gjort. En barnavdelning finns, också den påkostad, men sorgligt tom när jag var där. Trist också att den förlagts till utrymmen under markplan. Restaurang och shop finns förstås också. På hög internationell nivå.
Jag gillade verkligen hur man arbetat med i huvudsak begripliga teman i utställningarna och därmed kunnat blanda föremål från olika kulturer och tidsåldrar, eller låta föremål från en specifik period/geografisk plats återkomma i olika sammanhang. De digitala inslagen är underordnade föremålen, men väldigt väl producerade och ger besökaren möjlighet att se detaljer och förstå föremål på ett djupare plan. Texter och grafik är enkla och tydliga och tillgängliga i huvudsak på tre språk; franska, arabiska och engelska.
Jag har haft anledning att resa till Förenade Arabemiraten en hel del under senare år. Turismen är en näring som vuxit enormt och som man förstås hoppas åtminstone delvis ska ersätta landets oljeinkomster. Hittills har det som erbjudits mest handlat om sol, vattenland och shopping. Inget vidare kul. Men man har mer och mer börjat snegla på kulturutbud för att locka fler kategorier av människor till landet. Det gäller både turister och personer som kommer för att arbeta där en tid. Med bygget av Louvren Abu Dhabi har man fått en världsattraktion som stora skaror kommer resa till. Det är smart och förstås positivt att man väljer att investera i detta. Med denna satsning ökar förhoppningsvis utbytet med andra delar av världen och kanske knuffar det landet lite grann i mer demokratisk riktning. Det är ju ett område där man har stor utvecklingspotential …
Text och foto (där ej annat anges): Olov Amelin
OA är chef för Nobelmuseet i Stockholm.
Läs Olov Amelins artikel om stora och små museer
Louvre Abu Dhabi museum
