MIN NELL – en ung svenska i expressionismens Berlin
Margareta Alin Hegelund
Arx förlag 2018
Nell Walden (1887–1975) drog som ung ut i Europa och levde i konst- och kulturkretsar under två världskrig och stor dramatik. Hennes liv är som en karta över Europas konsthistoria. Margareta Alin Hegelund har skrivit en bok om henne och sommaren 2018 ordnar tre museer i Skåne utställningar kring ämnet.
I Trelleborg får den unga Nell Roslund en god bakgrund i stadens flickskola. Fadern blir prost i Landskrona, men Nell vill inte stanna där utan vill ut i världen. Tiden var mogen att spela en roll på samhällets scen och Berlin blir hennes bas.
Nell tar sig fram – trots sitt kön – och blir konstnär, konstsamlare och skribent. Inom rörelsen Der Sturm blir hon snabbt en förgrundsgestalt och spindeln i nätet. Hon och hennes förste make Herwarth Walden reser runt i Europa och letar upp nya radikala konstnärer inom bild-, scen- och ordkonst. De lanserar de idag mest namnkunniga bildkonstnärerna som Chagall och Kandinskij.
Herwarth Walden hamnar så småningom i fängelse i Ryssland. Hennes andre make Hans Heimann kommer till straffläger i Tyskland. Nell Walden själv överlever trots alla svårigheter och emigrerar till Schweiz tillsammans med sina stora konstsamlingar.
På ålderns höst donerar hon ur sina samlingar till Konstmuseet i Bern samt Moderna museet i Stockholm. Landskrona museum och stad blir universalarvinge.
I ungdomen hämtade jag hem hennes donationer från Bern och ställde ut dem. Jag intervjuade henne om hennes egen konst och liv. Men det var något som ”skavde” i berättelserna.
Eftersom jag är en få nu levande i museivärlden som träffat denna mångfacetterade kvinna har jag gjort research i bibliotek, arkiv och hos släkten. Materialet har jag sammanställt i en bok Min Nell – en ung svenska i expressionismens Berlin. Jag har funderat mycket över hennes motsägelsefulla levnadsöde. Eftersom museerna i stort grundar sina nutidsskildringar på dokumentationer undrar jag – hur stämmer berättelserna? Hur mycket konstruerar vi själva för eftervärlden?
Allra först vänder jag mig till Trelleborgs museum. Personalen blir intresserad, ber att få läsa manus och beslutar att göra en utställning. Man satsar stort – äskar medel från region Skåne och inleder ett samarbete med såväl Landskrona som Kulturen i Lund. Parterna kommer överens om att visa Nells historia – var och en på sitt sätt.
Nell skriver själv sitt levnadsöde i två böcker – på tyska. Hon är väldigt klar över vad hon vill berätta. Då SVT gör en dokumentär på 70-talet sitter jag bredvid henne på förhandsvisningen och hör henne säga ”Oooh så bra jag är.” Historien var väl inrepeterad. Själv kunde jag den efter ett tag ordagrant. I Trelleborg utgår vi från hennes egna ord. Men på vissa stationer sätter vi en viskande röst – en skata – som återger några andras upplevelser av henne.
Nells älsklingshistoria är hur hon kommer i kontakt med rörelsen der Sturm. Hon ser tidskriften ”lite slängd på pianot” hemma hos väninnan Gertrud Schlasberg i Landskrona. Nell fascineras och blir så sammanförd med Herwarth Walden under hans nästa besök hos systern. Han i sin tur säger ”den där fröken Roslund ska bli min fru”. Han glömmer att han redan är gift och Nell förlovad. Nell beger sig till Berlin som guvernant. Där träffar hon som hon säger av en slump åter Herwarth.
Men vännen och författaren Alfred Döblin minns annorlunda. Nell står utanför konstnärernas samlingspunkt ”Café des Westens”. Här väntar hon på Herwarths vän som varit med i Landskrona. Snygge Kurtchen är en skicklig pianist och en riktig casanova. Men drömprinsen dyker aldrig upp. I stället kommer Herwarth …
Nell och Herwarth gifter sig strax – 1912 – i London. I brevarkivet kan vi läsa om hur hon redan på trappan till Rådhuset ville vända om. Men hon lockas av den nya radikala konsten och bestämmer sig för att bli en god vapendragare. Med sig i bagaget har hon sitt anslående utseende, sin goda fostran och värdinnetalanger.
Men det är inte alla som uppskattar paret Walden. Vid utställningen Svenska expressionister i Berlin 1915 skriver Ewald Hald i sin dagbok ”Gud sådana typer Walden med fru! Man får gå där i fjorton dar och drabbas av deras enfaldiga entusiasm personifierad av madama Walden. Hon tror sig så gott som vara centrum för världens kultur.”
Under första världskriget inrättar paret ”Underrättelsebyrån der Sturm”. Tyskvänliga artiklar och smuggling av propaganda ger stora inkomster. Under brinnande krig kan man äta på Kempinskis. Nell talar bara om sina inkomster och uppbyggnaden av sina samlingar. Men då ryssarna Chagall och Kandinskij återvänder efter revolutionen blir det rättegång om deras kvarlämnade verk.
Såväl Herwarth som flera Sturmkonstnärer dras efter kriget mot kommunismen. Den borgerliga Nell lämnar skutan och skiljer sig. Också nästa äktenskap får ett dramatiskt slut. Den judiske kvinnoläkaren Hans Heimann fängslas och dödas efter nästan 5 år. Kvar finns en brevväxling som Nell ville bränna. Varför? I min bok kan jag bara spekulera över detta.
Text: Margareta Alin Hegelund
MAH är tidigare chef på Kulturen i Lund.
Aktuella utställningar 2018:
Nell I Stormen, Trelleborgs museum, 2 juni – maj 2019
Skildrar stora delar av NWs dramatiska liv.
Nell i Modernismen, Kulturen Lund, 2 juni – 31 augusti
Nedslag av NW i basutställningen Modernismen.
Nell Walden – jag ville något med mitt liv, Landskrona Konsthall, 30 juni – 19 augusti
