Konst i mode, eller mode i konstmiljö?

Sven-Harrys konstmuseum har bjudit in Cay Bond, journalist, modevetare, kulturspanare och trendanalytiker att kuratera en utställning om hur modeskapare har influerats av konst. 36 kreationer av 14 klädformgivare finns nu att beskåda i den guldglänsande konsthallen vid Odenplan i Stockholm. Medverkande är Nikoline Liv Andersen, BITE, Martin Bergström, Ann Bonander Looft, Selam Fessahaye, Mark Kenly Domino Tan, Linda Nurk, Astrid Olsson, Diana Orving, Stina Randestad, Olivier Saillard, Bea Szenfeld, Henrik Vibskov och Wilhja.

Förutom titeln Art in Fashion, vilken är placerad högt ovanför en portal, återfinner jag endast en mycket kort väggtext med utställningens tematik vid ingången. Det finns ingen broschyr med ytterligare information, jag blir vid förfrågan hänvisad till en katalog som kan inhandlas för 250 kr. På nedre plan, vid kapprummen, visas en film i vilken Bond presenterar idén med utställningen ytterligare. Hon upprepar i filmen vikten av att i utställningen förmedla den konstnärliga metoden och kunskap kring hantverket.[1]

Vid respektive modeskapares kreationer finns skyltar med kursiverade namn, årtal och teknik, precis som sig bör vid en konstutställning. Eller hur var det, är det konst eller mode? För att tydliggöra. Mode visas här i en konstmiljö. I introtexten skriver Bond att mode inte är konst, men genomgående i texterna i katalogen och på webb används ofta ordet verk (konstverk) om kreationer. 

Kreatörerna i utställningen arbetar likt samtidskonstnärer. De ser på sin omvärld, värderar och kommentar sin samtid genom mode, vilket är spännande och angeläget att lyfta fram. Varför kommuniceras inte kreatörernas arbetsmetod, särskilt som Bond i introduktionsfilmen tryckte är viktigt att ge besökaren insikt i hantverket och metoder? 

Linda Nurk är den enda kreatör vars metoden förmedlas via en tre meningar lång beskrivning samt en film som visar silkesmaskar som förflyttar sig över blommor. Nurk visar drömska kreationer som mer liknar skulpturer än kläder. Hennes intressanta arbete förtjänar en längre beskrivande text. I shopen utanför utställningen finns en monter med mer information om Nurks arbete invid olika objekt. Varför montern placerats i shopen finns ingen förklaring till. Möjligtvis finns en koppling med att Nurks sjal finns till försäljning.

Olivier Saillard, Moda Povera 2019. Foto: Utställningskritik.

På plan 4 har Olivier Saillard, konst och modehistoriker, ett eget rum till installationen Moda Povera 2019. Ett antal vita skjortor visas på svarta stafflier. I katalogen, vilken jag inte anser ska behöva köpas för att se en utställning, ges utrymme för Olivier Saillard att beskriva sitt arbete i en egen text. I utställningen finns däremot inga ledtrådar om bakgrund, sammanhang eller metod, vilket är en förutsättning för att tillgodogöra sig installationens idé. 

Del av utställningsrum på nedre plan. Från vänster: Stina Randestad, Diana Orving, Martin Bergström. Foto: Utställningskritik.

De flesta dockorna i Art in Fashion, på vilka haute couture kreationer visas, hänger med stållinor från taket. Med tanke på den täta placeringen i salarna blir det det ett smart grepp att utnyttja takhöjden. Modeskaparna vill ta plats, de två rummen på bottenvåningen är allt för små för det avantgardistiskas kreationerna. Martin Bergström visar ett antal dräkter vilka för tankarna till naturen, med organiska mönster i tunna låga tygstycken. En kreation hänger mycket högt och de långa tygen ger en dramatisk effekt. Till detta har en grafisk film med abstrakta element i kombination med sekvenser av en kropp som övertäcks av murgröna projicerats på de olika klädnaderna. Tätt intill visas Diana Orvings Överskridande 2019-2020, som med magnifika vita tyger önskar breda ut sig på betydligt större yta och därmed konkurrerar med intilliggande kreationers om utrymme. 

2018 visade Sven-Harrys konstmuseum Couturens hemligheter vilken fokuserade på haute couture- modet och dess roll i dagens modeklimat samt vilka riktningar couturen kan ta i framtiden. Skillnaden mot Art in Fashion är att nu benämns kläderna som verk. Ämnet är intressant, gränser är till för att överskridas. Med en broschyr eller kortare väggtexter, i vilka modeskaparnas koncept och metod hade presenterades hade Art in Fashion lyfts och idén om den konstnärliga processen framkommit på ett tydligt och intressant vis. 

Susanne Fessé

S.F är chefredaktör på Utställningskritik och curator.


[1] Citat av Cay Bond ur film om utställningen: ”Det ni kommer att få se är fantastiska skapelser, väldigt oförväntat tror jag, och dessutom inspirerande. Men också en insikt just i det här hantverket och arbetet som ligger bakom. ” Ny mening: ”Det kreatörerna själva vill berätta med sina verk, tror jag framför allt handlar om hantverket och arbetet. Man förstå inte riktigt hur mycket arbete hur många timmar man lägger ner på en kreation. Jag tror det kommer att tala för sig själv, det ni kommer att se.” 

Recension

Åsikten i texten är skribentens egen. Utställningskritik förbehåller sig rätten att korrigera text i efterhand vad gäller språkfel. Övriga rättelser läggs till som kommentar under artikel. 

Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm
Art in Fashion, 14 februari och 31 maj 2020.
Kurator: Cay Bond
Utställningsproducenter: Joshua Webber, Sofia Liljegren