Rijksmuseum Masterpieces Up Close

Rijksmuseums samling består av holländsk konst från medeltiden fram till 1900-talet. Mer än trettio gallerier på museet är ägnade åt konst från guldåldern, det vill säga stormaktstiden på 1600-talet då den unga nationen intog en världsledande ställning inom handel, vetenskap, sjöfart och konst. Centralt placerat i museet finns Gallery of Honour med verk av Johannes Vermeer, Rembrandt van Rijn, Frans Hals och Jan Steen. 

Gallery of Honour skapades i slutet av 1800-talet av arkitekten Cuypers för Rembrandts Nattvakten och där hänger denna väldiga 1600-talsmålning än i dag. Via en digital plattform, Rijksmuseum Masterpieces Up Close, är galleriet tillgängligt för allmänheten runt om i världen, något som passar bra i en tid då resandet begränsas och jag som besökare får hitta nya sätt att se utställningar.

Vid ”ingången” till den virtuella utställningen Rijksmuseum Masterpieces Up Close möts jag av en kort film som visar en mörk sal. När jag äntrar utställningsrummet tänds det bitvis upp, ackompanjerat av en melodislinga. Det är svårt att avgöra om jag ser en ritad animation av ett rum eller ett montage av ett flertal fotografier, och det gör detsamma nu när jag befinner jag mig i ett imponerande realistiskt 3D-rum av galleriet. 

Utställningen är förvånansvärt lätt att navigera i. Till vänster i bild finns en karta med angivna nummer för respektive verk. Klickar jag på numren sker en direktförflyttning till respektive sidogalleri, i vilka ett till tre utvalda verk introduceras för besökaren. 

Jag blir lycklig av att kunna behärska tekniken. Rijksmuseum har användaren i fokus, vilket gör att jag som besökare kan koncentrera mig på konsten. Jag förstår hur jag vänder mig om och hur jag gör för att zooma in och ut. När jag förstorar bilden är allt fortsatt högupplöst. Detta är långt ifrån de 3D-inläsningar som finns på otaliga museer där besökaren får känslan av en lågupplöst ”Google Street View” snarare än av att befinna sig i en museisal.

När jag klickar på en ikon som indikerar ljud, framträder verket i än mer högupplöst bild mot svart bakgrund. En play-knapp och ett ”i” för textinformation om verket finns tydligt angivet vid respektive verk. Klickar jag på play zoomas den högupplösta bilden in på olika detaljer. En pedagogisk röst beskriver vad jag ser och tillsammans med ett illustrerande ljudspår skapar det en upphöjd känsla av målningen. 

Jag väljer att fördjupa mig i Rembrandts målning Nattvakten som finns längst in i salen. Verket är omgivet av en glasbur då det på platsen pågår en omfattande renovering av målningen. Besökare tillåts följa arbetet, både genom film och (de som tidigare haft möjlighet) vid ett fysiskt besök på museet. Jag klickar på ”Operation Nightwatch” och en röst berättar hur målningen har förändrats genom åren, med olika renoveringar och förmodligen även beskärning av storleken. Med modern forskningsteknik undersöks nu ursprungsfärger, olika lager, beskärning med mera. Målningen har renoverats ett flertal gånger, i synnerhet vid de tre tillfällen då verket har utsatts för attacker 1911, 1975 och 1990. 

Jag fortsätter med att klicka på ”Highlights tours”, ett intro där det bland annat berättas om karaktärerna i målningen som alla återges med namn i den sköld som är placerad i motivets bakgrund. Jag får höra att karaktärerna var grannar, vänner och del i försvaret av Amsterdams distrikt II. Gemensamt för personerna som finns avbildade är att de var både välbärgade och välkända karaktärer på Amsterdams gator. Under sin samtid utgjorde gruppen snarare en privat klubb av stolta karaktärer för stadens säkerhet än en verksam militär trupp, då Amsterdam inte var inblandat i stridigheter på hemmaplan. Under rubriken ”Secrets” berättas hur det i verket finns gåtor och hemligheter, som vem som är avbildad som en liten flicka, och vad som händer sekunderna efter ögonblicket som skildras i målningen då vapen laddas och rengörs och flaggorna höjs. 

Tekniken manar till fördjupning för den som önskar. Förutom ovan nämnda rubriker till Nattvakten kan man fördjupa sig i “Composition”, “Movement”, “Who is who”, “Present day” och “History”. Informationen vid respektive rubrik består av ett flertal avsnitt, alla ca en minut långa, som fungerar pedagogiskt oberoende av varandra. Jag kan själv välja var mitt intresse ligger och hur mycket jag önskar fördjupa min kunskap. Under uppläsningen ser jag hela tiden hur lång ljudfilen är och var jag befinner mig.

Jag går ur Nattvakten och ser mig omkring i salen bland olika verk. Klickar in, zoomar närmare på detaljer i de högupplösta bilderna, för att sedan gå vidare till nästa målning som väcker mitt intresse än mer. Jag inser plötsligt att mitt virtuella beteende liknar det jag har vid ett fysiskt besök och det säger inte lite om hur väl Rijksmuseums digitala utställning av Gallery of Honour fungerar. Ett strålande exempel på hur hög kvalitet vad gäller återgivning av verken kan kombineras med intressanta, välskrivna pedagogiska texter och en enkel navigering. 

Rijksmuseum erbjuder förutom den virtuella utställningen en rad olika alternativ för den som vill besöka museet hemifrån. Vi kan bland annat ta del av kuratorernas historier om sina respektive favoritverk på museets sociala medier, se museets Online-samling som startades 2012 med över 700 000 objekt i högupplösta bilder och delta i RijksCreative, där vi får lära oss de gamla mästarnas måleriteknik. 

Susanne Fessé

S.F är chefredaktör på Utställningskritik