Konstens kraft i svåra tider

Sven-Harrys konstmuseum tar ett välkommet steg i riktning mot mer dagsaktuella och politiska ämnen. Kopplingen till vår samtid blir tidvis självklar och stark, men museet hade kunnat göra ännu mer av de möjligheter som utställningstemat öppnar upp, menar Karin Jonsson.

På Sven-Harrys konstmuseum öppnade nyligen utställningen Humanitet – konstens kraft i svåra tider. Här presenteras fyra svenska konstnärers engagemang mot nazism och fascism för snart hundra år sedan. Konstnärerna Vera Nilsson, Sven Xet Erixson, Bror Hjorth och Albin Amelin medverkade samtliga i arbetet med den grafiska mappen Humanitet, vilken gavs ut 1933 som en direkt reaktion på Hitlers maktövertagande i Tyskland.

Humanitet följer en disposition som känns igen från tidigare utställningar på Sven-Harrys konstmuseum. Utställningen är fördelad över våningsplanen så att besökaren rör sig från introduktionsfilmen en trappa ner från entréplan, uppåt mot utställningens tyngdpunkt i de två större utställningssalarna i markplan och upp till nästa våning med ett mindre utställningsrum. Sedan tar den tillfälliga utställningen slut och glider över i det som kanske kan kallas museets basutställning, det vill säga repliken av Sven-Harrys hem och egna konstsamling. Den som besökt museet tidigare känner således igen sig, men personligen kan jag inte låta bli att önska att Sven-Harrys kunde överraska med ett nytt grepp – inte minst för att utmana sina återkommande besökare. En tydligare slutpunkt för den tillfälliga utställningen kunde också vara önskvärd.

Utställningens formgivning lånar grepp från 1920- och 30-talets utställningsarkitektur, med fristående moduler där konsten kan hängas både högt och lågt – en fin blinkning till utställningskonstens designhistoria som passar bra i sammanhanget.

Utöver de fristående modulerna är Humanitet en ganska vanlig konstutställning, där de fyra konstnärerna är placerade tillsammans utifrån fyra tematiska nedslag. Det fungerar för det mesta bra, även om en del av konstverken är så kraftfulla att de får de intilliggande att blekna. Ett exempel är Sven Xet Erixsons Förbannad vare du som icke förbannar kriget – en målning som fått en central placering i en grupp med olika verk, men som hade gjort sig bättre som solitär.

Något som förbryllar i utställningen är placeringen av utställningens texter. Flera tematiska eller förklarande texter ser ut att ha blivit inklämda i efterhand, högt placerade i hörnen. Jag frågar mig också varför utställningens kärna, mappen Humanitet och de efterföljande tidskriftsnumren av Mänsklighet, har placerats i ett hörn och inte i utställningens mitt eller början? Och varför berättar utställningen så lite om konstnärernas engagemang? Vad var det som fick dem att se vad som var på väg att ske och vad fick dem att reagera så omedelbart? Jag bläddrar i utställningskatalogen som är fylld av bilder på konstnärerna under samma tid som de var verksamma med Humanitet. De är unga, de arbetar, de läser, de lever. Jag har inga djupare förkunskaper om konstnärerna och jag hade velat lära känna dem bättre än vad utställningen förmår.

Framför Sven Xet Erixsons målning Flyktingbarnen från 1936 fastnar jag länge och kan inte sluta tänka på alla bilder av människor på flykt som sköljt över oss under senare år. Här blir kopplingen till vår samtid så självklar och stark. Och det är just här, framför Flyktingbarnen, som utställningen bränner till. Det är här som Sven-Harrys konstmuseum kan fånga en ny publik, där historia möter samtid i meningsfull dialog.

Med tio år på nacken tar Sven-Harrys konstmuseum med utställningen Humanitet ett välkommet steg i riktning mot mer dagsaktuella och politiska ämnen. Om jag får önska skulle museet göra ännu mer av de möjligheter som utställningen öppnar upp för. Låt samtida konstnärer föra en dialog med konstverken i utställningen och låt den pedagogiska verksamheten, där barn och unga för göra sina röster hörda, få ta plats. Det skulle tillföra en extra dimension till en utställning som lyfter ett angeläget ämne i vår tid.

Karin Jonsson
KJ är tidigare utställningsproducent och vidareutbildar sig för närvarande inom kommunikationsvetenskap.