Marinarkeologi – mer än bara Vasa

Trots imponerande multimediala och digitala lösningar infinner sig en viss mättnadskänsla ganska tidigt när Bodil Hasselgren besöker det påkostade marinarkeologiska museet Vrak.

Vrak – Museum of Vrecks är ett museum och ett nav för marinarkeologisk forskning i Östersjön. Beläget på Djurgården ligger Vrak bara några hundra meter från Vasamuseet och bredvid the Viking Museum. Mycket sjöfart ryms på en relativt liten yta så att säga. Bakom Vrak står Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) som också omfattar Vasamuseet, Marinmuseum, Sjöhistoriska museet och Järnvägsmuseet. På Vrak visas föremål främst ur Sjöhistoriska museets samlingar.

Det första som slår en när man kliver in genom dörrarna på Båthall 2 är hur påkostat och – ursäkta ordvalet – hipsteraktigt det känns. Den lilla baren till vänster skulle lika gärna ligga i SoFo och detsamma gäller den välsorterade butiken. Möjligtvis förstärks känslan av att entrépriset ligger på 185 kronor per person. Ett plus är dock att hela museet är miljöcertifierat. Fahlander arkitekter har likt båthallens ursprungliga arkitekt Paul Hedqvist verkligen anammat det nordiskt ljusa och fräscha, vilket känns passande för ett museum med Östersjön som fokus. Men ibland känns det dock lite väl mycket som en ambassad eller ett hotell, vilket inte ger en särskild inbjudande känsla.

I den första delen av museet, Minnenas hav får vi möta Östersjön själv och hur hon (för det är väl en kvinna?) ser på de människor som bott vid hennes stränder, nyttjat hennes farleder och de vrak och skatter som gömmer sig på hennes botten. Det är en imponerade multimedial lösning där ett helt grottliknande rum beklätts med duk varpå en film spelas. Bakom duken gömmer sig föremål, som om man ser dem på många meters havsdjup. Vidare in i Vrak möter man historien om Resande man, ett svenskt örlogsfartyg på diplomatiskt uppdrag som sjönk i Stockholms skärgård 1660. Även här det de digitala lösningar som imponerar mest, speciellt sättet att visa upp 3D-skannade föremål utan att de fysiskt finns i rummet. Hur tillgänglig berättelsen om Resande man är kan dock diskuteras. Textskyltar sitter på olika höjd, men innehållet är skriven på ett närmast akademiskt sätt och även om det finns delar som är öppna för att fysiskt engagera, så är det gjort på ett ganska invecklat sätt.

En våning upp får man en presentation av de länder, kulturer och språk som finns runt Östersjön. I Det delade havet presenteras sex vrak från olika delar av havet och olika tider från Tybrind Vig till Estonia. Med hjälp av föremål, fotografier, konst, ljud och digitala installationer lyckas Vrak här fånga min uppmärksamhet och intresse. Det är fascinerande, lärorikt, roligt och känslosamt.

I Uppdraget får man själv agera marinarkeolog. Även här slås jag av hur påkostat och välgjort museet är. Vart man än vänder sig finns det något material att bläddra, en digital lösning att interagera med eller en text att dyka ner i. Här börjar man med att dyka ner i ett vrak genom ett slags VR-set, för att sedan få tidsbestämma träprover och till sist söka i arkiven. För den som när minsta lilla dröm om att få bli arkeolog så är det magiskt. Känslan är att Uppdraget ska rikta sig till barn, men jag undrar hur många yngre som har tålamodet att genomföra alla stegen. Mitt besök gjordes dessutom på en onsdagskväll då museet har öppet till 20:00 och det bara var jag och mitt sällskap där. Att göra samma sak som en barnfamilj på skollov lär vara en mer stressig och svårnavigerad upplevelse. Det sista rummet på museet kallas för Epilog och är en önskan från museet att Vrak ska inspirera besökaren till ett ”nytt marinarkeologiskt perspektiv” och en förståelse för att det som idag finns ovan ytan, en dag kan komma att ligga på havets botten. En fin sammanlänkning till det inledande Minnenas hav.

Jag tycker att Vrak är ett uppfriskande tillskott till Djurgårdens och Stockholms museiutbud, som visar att marinarkeologi är mycket mer än bara skeppet Vasa. Kanske har museets önskan om att lyfta fram ämnet marinarkeologi fått en något för stor plats, då museet lider lite av ett överflöd av information och interaktion. En viss mättnadskänsla infinner sig därför dessvärre ganska tidigt på Vrak – Museum of Wrecks.

Bodil Hasselgren
BH har en MA i ABM, Musei- och kulturarvsvetenskap