Bengt Lindström-utställning i Sundsvall väcker längtan efter mer

”Med hjärtat i Norden och fötterna i Paris” är den träffande titeln på den utställning om Bengt Lindström (1925–2008) som pågår på Sundsvalls museum till den 7 januari. Maj-Britt Andersson besöker en välkomponerad utställning där färdiga verk visas tillsammans med modeller och skisser, men saknar den utförligare berättelsen om Lindströms konstnärskap.

Utställningen i Sundsvall aviseras med en stor affisch ovan entrén till Kulturmagasinet där museet är inrymt. Affischen med bild på konstnären återkommer i utställningen med kort textpresentation fint flankerad av en glasskulptur kallad Gudabild som han arbetade fram inbjuden till ett glasbruk i Murano. Lokalen är ljus och rymlig, öppnar sig åt staden genom en glasvägg och till den med stadsbiblioteket gemensamma entrén.

Utställningen om Bengt Lindström är estetiskt tilltalande, med lämpligt antal verk visade i en väl avvägd hängning i kronologisk ordning från 1930-talet och framåt. Sällan visade tidiga studieteckningar, skisser och ett finstämt porträtt av konstnärens mor från 1940-talet imponerar, liksom målningarna Offret, Demonen, Hamlet, Samekvinnan, Eldkronan och Skapelsen (i vilka det märks när han funnit sin stil). I montrar mitt i rummet visas modeller av monumentala offentliga verk: Tången i Ånge, cisternen vid värmeverket i Örebro och Lindströms kanske mest kända och omdiskuterade cirka trettio meter höga monumentalskulptur Y:et (1995) vid E4 över Indalsälven i Timrå kommun norr om Sundsvall. Ett hörn av hans gigantiska ateljé har rekonstruerats. Två filmer visas, varav en har intervju med Lindström att lyssna till. Utställningen är njutbart vacker men saknar utställningstexter som slår följe med besökaren. Texter med berättelser som ger för handen hur målningarna som i samisk berättartradition går djupt in i naturen, och livet självt. Bengt Lindströms konstnärskap är en enda stor nordisk bildberättelse, en enhet, ett väsen i sig, att beskåda, förundras av, förlora sig i.

De små utställningsskyltarna med blott verkets titel och årtal tarvar välskrivna djuplodande texter som för betraktaren till denna berättelse och dess upphovsperson. Lindström insisterade på att var och en skulle se på sitt sätt men då kommer man inte långt. Om Y:et, till exempel, berättas att den föreställer Västernorrlands länsbokstav Y. I Lindströms värld är skulpturen två gestalters jublande hälsning till Sápmi. Målningen Demonen i vitt, svart, brunt, grått, rött kan vi nog alla känna igen oss i. Offret kan ses som att här är det människan själv istället för getter, bockar, fjäderfä som äts upp i ett måltidsblot, en högtidlig måltid tillägnad ett högre väsen för att skonas från sjukdomar och för välgång. I offrandet skulle köttet med benmärg ätas upp, hud och senor tas tillvara, och rester offras på utvald plats. Målningen Skapelsen ger associationer till den samiska skapelsemyten om hur världen skapades från en renko. Samekvinnan och Eldkronan i gult och rött är oerhört vackra verk, vilt vackra, som om en vind viner genom dem. I en intervju i en film från 2004 förklarade Lindström att en viss galenskap var viktig att få till på rätt sätt i en målning. När en målning var nästan klar försökte han få till stråk av vildhet, en virvelvind, en vild virvelvind. Porträtt eller väsen? Kan Samekvinnan vara Maderakka, som bodde under kåtans golv, fruktbarhetsgudinna, urmoder till alla människor, kvinnors och barns gudinna? Schamanism förknippas med Lindströms målningar, det vill säga tron att naturen är besjälad, att världen är full av osynliga andar, förfäder och krafter. Allt och alla styrs av andevärlden/drömvärlden, och av människans undermedvetna om man så vill. Osynliga krafter blev konstnären varse om då han tre dagar gammal blev rotdragen av sin samiske gudfar. Det är sedan gammalt att barn som dras genom en blottlagd trädrot nio gånger en torsdag natt med fullmåne får styrka, hälsa och välgång med sig i livet. På tal om hans framgångssaga och enorma arbetskapacitet, ett aldrig sinande flöde, framhöll Lindström själv alltid rotdragningen.

I museibutiken säljs en påkostad innehållsrik bok av Curt Aspelin, en av de två privatpersoner som lånat ut verk till utställningen. Blädderexemplar och pressklipp skulle kunna få ligga inom räckhåll från bekväm sittplats framför filmvisningarna. Besökaren skulle kunna få en introduktionstext i sin hand. Utställningen skulle vinna på att inledas med en rejäl affisch med Lindströms biografi; född 1925 i Storsjö kapell i Härjedalen, far lärare, mor hemmafru, enda barnet. När han var tio flyttade familjen till Ramsås i Ångermanland. Bengt Lindström är begravd med sina föräldrar på Säbrå kyrkogård. Gravstenen förfärdigade han till faderns död. Efter studentexamen i Härnösand begav sig Lindström till Stockholm med föräldrarnas hopp om att han skulle utbilda sig till läkare. Bengt Erik Lindströms planer kretsade kring något helt annat. Tillbringade en månad som antagen vid Konstfack, fortsatte i Isaac Grünewalds målarskola och hos Otte Sköld, studerade vid Kunstakademiet i Köpenhamn och i USA vid The Art institute of Chicago. Vid 22 års ålder kom han 1947 till Paris, Montparnasse, där han sökte sig till Fernand Léger och André Lhote. Såg Picasso, Matisse, Dubuffet, med flera i ropet, umgicks med dem alla. Den frihet och obundenhet som Bengt Lindström värnade om i alla avseenden livet igenom förklarar hur han i denna miljö lyckades behålla sin konstnärliga och personliga integritet i motgång såväl som medgång. En första separatutställning ägde rum i Stockholm 1954. Genombrottet kom på 1960-talet då han slutligen funnit fram till sitt alldeles egna uttryck, upptäckt 1958 i Paris av en känd gallerist från London. I målningen Solmask från 1960 är han etablerad i den stil som var hans livet ut. Tusentals målningar som snabbt slets ur hans händer resulterade i en enorm förmögenhet. En slottsliknande villa blev hans adress med fru från 1951, tidigare konstnär, och två barn. Änkling 1990 gifte han sig med en gallerist. Varje sommar och de sista fem åren tillbringades i hans hus och ateljé i Medelpad vid Sundsvall. Då Bengt Lindström hade avlidit i sitt hem i Skönsberg, Sundsvall, den 29 januari 2008 skrev Sundsvalls Tidning: ”Så finns han hos gudarna.”

Bengt Lindström är en av Sveriges internationellt mest kända konstnärer. Det är en fröjd att närma sig detta oeuvre, Lindströms samlade verk, och hans person; en rese. Koloriten med mycket blått, grönt, gult, rött från samisk kultur har kulörer han såg i koltarna då samer besökte hans far i Storsjö kapell. Koloriten har en alldeles särskild lyster. Färg och form med sällsam kraft, våldsam och påträngande, men ändå aldrig hotfull kännetecknar Lindströms verk vare sig det är frågan om en olje- eller akrylmålning, glasskulptur eller monumentalt verk. En kraft utan gränser. Inför den planerade utbyggnaden av Sölvbackaströmmarna på 1970-talet, en fors i Ljungan, anslöt sig Lindström till härjedalingarnas proteststorm och hotade med att måla Storådörrens ena fjällsida med tre ton färg. Lindströms monumentala skapelser har inte alltid fått stå oemotsagda, ej heller utsmyckningen med gudafigurer och Lars Piraks renraid på Akkats kraftstation norr om Jokkmokk.

Härnösand i Ångermanlnad, residensstad i Västernorrlands län, saknar ett monumentalt verk av Lindström men kompenseras med donationer från konstnären själv och samlare som ofta visas i länsmuseet och Härnösands konsthall. I Örnsköldsvik domineras stadsbilden av bostadshuset
Ting1, där arkitekten Gert Wingårdh på besök hos byggherren Nicklas Nyberg inspirerades av hans Lindströmsamling så till den grad att byggnaden färgsattes med Lindströms kolorit i åtanke. I södra Sverige märks vidare den sex meter höga skulpturen Varghuvud invigd 2005 i bostadsomådet Tumba Park i Botkyrka dit den skänktes av byggföretagets regionchef.

Bengt Lindström visste inga gränser. År 2000 speciallackerades båda sidorna på en långtradare från Scania med Lindströms graffitikonst. Apropå bilar har nu Tors hammare med en Volvobil vid Bilbolaget i Östersund återinvigts efter restaurering. Asagudarna var ständigt återkommande motiv. Och samisk kultur. Bland kåtor han gav sig i kast med lyser Mimmikåtan i Arjeplog mellan kyrkan och Silvermuseet på Barkudden i Hornavan ånyo starkt efter renovering 2017. Kåtan uppfördes 1993 på uppdrag av kommunen och konstföreningen. Mimmikåtan är uppkallad efter konstnärens goda vän Mimmi Helamb (1908–1994) i Vuoggatjålme, tidigare gift med konstnären Kalle Hedberg. När kåtan skulle invigas var Helamb rullstolsbunden efter en stroke. Lindström hämtade henne och de skålade i champagne. En händelse som denna vittnar dels om Lindströms konstnärligt gränslösa register, dels hans personlighet som beskrivs som vänlig, varm, generös, och ”norrländsk kraftkarl”.

Sina verk kommenterade han sällan med annat än konstaterandet ”en jävel på färg och form”. I verken i sig, i denna och tidigare utställningar, oeuvre och biografi, finns åtskilligt med stoff jämte muntlig tradition, litteratur, press, filmer att hämta till en ”utställningarnas utställning” om Bengt Lindström. Den nu pågående utställningen på Sundsvalls museum kan ses som en smakfull aperitif inför en framtida utställning som fångar in Bengt Lindströms excellens, hans särprägel, egenart. Helt visst får han ett storslaget hundraårsfirande. Kanske en ”utställningarnas utställning” om Bengt Lindström i södra Norrland invigd den 3 september 2025, inklusive en diger guidebok till hans platser och verk?

En talande gest är målningen Skrämd kvinna som Jämtlands konstförening köpte 1964 och som sitter tydligt synlig på en vägg i receptionen på Jamtli i Östersund. Bengt Lindström är placerad vid sidan av Nationalmuseum Jamtli och museets övriga konstutställningar. En konstnär i särställning, vid sidan av, upphöjd. Om han skräms beror det på den bombastiska skaparkraft och intensitet som kommer till uttryck i ett konstnärskap med norrländska urkrafter och Paris i sällsam symbios. Ja jävlar.

Text och foto (där inget annat anges): Maj-Britt Andersson

Källor:

samer.se, swedishlapland.com, storsjobor.se

Aronsson, Torbjörn, Med Bengt Lindström genom Jämtland, Länstidningen 2012-08-21
Aspelin, Curt, Bengt Lindström The Master of Ancient Nordic Mythology, Mora 2019.
Aspelin, Curt, En resa med människan och konstnären Bengt Lindström, Paris 2012.
Kvarnlöf, Gabriella, Färgstark fantast, Auctionet 2021-05-20.
Lidén Anders, Bengt Lindström, Ord och bild 1967/76.
Lidén, Anders, Notes sur Lindström, Paris 1975.
Lidén, Anders, Un souffle frais de vie, Uddevalla 1968.
Osignerad artikel: Så finns han hos gudarna, Sundsvalls Tidning 2008-01-30.
Östholm, Katarina, Möt dina demoner och konstnären som släppte dem fria, Bengt Lindström skildrar dödssynderna, Sundsvalls Tidning 2016-11-30.
Jonzon, Dag och Östbom Hans, filmen ”Lindström – en jävel på form och färg” 2004, i utställningen De fyra elementen med grafik och skulpturen Springaren, Västernorrlands museum, Härnösand, 2023-11-02.
Intervju med kännaren av samisk konst och kultur Birger Nordin, Sundsvall, 2023-10-23.