Konst, vetenskap och framtid i Abisko

På palsmyren nedanför Svenska Turistföreningens station i Abisko ligger ett konstverk. Besökarna tar sig runt installationen på träspänger och bjuds att titta ner på grönskan i fem öppna växthus i olika storlek. ”Sensing the Arctic” invigdes i augusti 2023 och är både ett konstverk och ett vetenskapligt experiment. Jenny Danielsson har träffat upphovspersonerna: konstnärsduon Bigert & Bergström.

Det är vinter i Stockholm när Mats Bigert och jag ses i studion framför en modell av installationen, komplett med människor i skalenlig storlek. Han berättar att han precis lagt upp fler bilder på Google Maps och att det redan varit tiotusen som kollat. Abisko är en exotisk plats och ett attraktivt turistmål med 200 000 besökare per år. Just nu planerar människor jorden runt att resa dit och många resonerar säkert att det är bäst att man passar på. Allt talar för att klimatförändringar i snabb takt förändrar vår livsmiljö och förvandlingen märks extra tydligt kring polcirkeln. Jag ber Mats Bigert beskriva platsen som Sensing the Arctic befinner sig i.

– Installationen står på en torvmosse på Svenska Turistföreningens mark. En bit bort ligger Abisko forskningsstation där forskare samlats för att undersöka vad som händer när permafrosten tinar och koldioxid och metan frigörs. Man vet inte hur mycket, men forskare har under de senaste 20 åren utfört experiment på olika platser runt polcirkeln för att förstå vad som händer. I vårt projekt försöker vi skapa högre temperaturer. Det är så spekulativt att det vore omöjligt för forskare att få fatt i finansiering för att undersöka.

Mats Bigert berättar att forskningsstationens växthus är sexkantiga, öppna, alltid i samma storlek och så stora att de täcker in ett helt ekosystem. Varje enhet är utrustad med mätinstrument för att mäta jord- och luftfuktighet, koldioxid, temperaturen i luften och i marken. Växthusen i Sensing the Arctic är försedda med samma mätinstrument, men formen är en annan. Mats Bigert förklarar:

– Våra växthus är inspirerade av forskarnas, men lånar också former från bilder av isflak runt atomubåtar som pressat sig upp genom isen vid nordpolen. I takt med att isen smälter friläggs naturfyndigheter som mineraler och naturgas, och Arktis är även en geopolitisk krutdurk. Det är trasigheten och den potentiella sprängkraften vi haft i åtanke när vi relaterar till våra växthus som Broken Greenhouses.

Sensing the Arctic är en veritabel hybrid, först och främst ett konstprojekt, men också ett riktigt forskningsexperiment. Det är inte första gången som konstnärsduon imiterar vetenskapliga metoder, men det är första gången som ett projekt potentiellt genererar information som forskare skulle kunna vara intresserade av.

– Det är inte så troligt, men forskarna skulle kunna få ut något av det här, säger Mats Bigert. Vårt projekt lyder inte under några krav på objektivitet, men samlar likväl in mängder av mikroklimatdata. Konstverket är en slags handpåläggning på myren som undrar: Hur mår ni små torvmossorganismer?

Vetenskap har stått i fokus för konstnärsduon som arbetat ihop sedan studietiden på Kungliga Konsthögskolan i början på 1990-talet. Deras gemensamma arbete är ett pärlband av omfattande projekt där de, som Mats Bigert uttrycker saken, ’lajvat forskning’, inte sällan genom att koppla upp sig mot naturen med ny teknologi. De har helt enkelt tagit in och använt sig av forskningsmetoder som konstnärliga strategier inom ramen för ofta spekulativa och utopiska projekt. Undersökningar som alltid lyckas sätta människan, hennes villkor och längtan om kontroll under lupp.

2015 utförde de en performance på Kebnekaise och placerade en räddningsfilt på bergets södra topp. Den var då Sveriges högsta punkt, men sjönk i rask takt. I september 2019 kunde forskare konstatera att nordtoppen var högst. The Freeze, Rescue Blanket for Kebnekaise och andra lika ambitiösa och mångfacetterade arbeten har tagit form i video, skulptur, och fotografiska verk i glas och ram. Konst som visats i utställningar på museer, gallerier och konsthallar i runt om i Sverige och utomlands. Därtill finns en rad offentliga verk signerade Bigert & Bergström. På Centralstationen i Stockholm ändrar kloten i installationen Morgondagens Väder färg i relation till väderprognoser. Sfärerna är kopplade till en väderlekstjänst via Internet och den som tar rulltrappan upp eller ner till bussterminalen kan kolla in hur vädret ska bli.

Idén om Sensing the Arctic har funnit sedan 2018. Då var Bigert & Bergström i Abisko, inbjudna att hålla föredrag med studenter och lärare från Kungliga Konsthögskolan. Där träffade de Keith Larson som följt projektet nära sedan dess och som också medverkar i filmen Klimatexperimentet som kom ut samma år. Keith Larson arbetar som projektkoordinator på Climate Impacts Research Centre (CIRC) på Umeå universitet. Utöver forskningen som man utför både i naturen och i laboratorium, arbetar man på CIRC aktivt med att få ut kunskapen som vetenskapen genererar. Jag ringer upp honom och frågar om Sensing the Arctic kan användas i kommunikationssyfte?

– Absolut. Projektet omfamnar idéerna som vi använder inom forskningen och det är lika enkelt att gå ner till konstverket som att ta med sig en grupp ut i naturen. Inom forskningen behöver vi växthus som är så lika som möjligt. Arbete som vi utför måste kunna replikeras och inom forskningen strävar man alltid att kunna verifiera sitt arbete. Konstverket styrs inte av de här kraven och växthusens olika storlekar illustrerar metaforiskt olika framtida scenarion för klimatet. I förlängningen illustrerar det olika val. Vi kan göra olika ekonomiska, samhälleliga val et cetera – och de här valen påverkar på olika sätt vår framtid.

Keith Larson understryker vikten av berättande som pedagogisk metod och ögonöppnare. Målet med lärande är förändring. Att kunna konstatera faktum är intressant, men att bara veta hur det ligger till gör ingen skillnad. Ambitionen är att människor ska agera och göra smarta val. Han talar om vikten av olika typer av berättelser och känslomässig anknytning till kunskapen som vetenskapen utvecklar. Många behöver helt enkelt andra formuleringar än den man hittar i en vetenskaplig rapport för att förstå och förhoppningsvis engagera sig.

Under våren kommer Bigert & Bergström att addera ännu ett element till installationen. Man ska sätta upp kameror för att registrera vad som händer i växthusen. Bilderna kommer sedan att sättas samman till en så kallad time-lapse video, en film som återger stillbilder i hög hastighet och på så vis ger en snabbspolad version av det verkliga förloppet. Filmen blir ytterligare en del av konstverket och ännu ett element för att illustrera förändringarna som pågår i de fem växthusen på myren.

Sensing the Arctic är ett imponerande projekt som sträcker sig långt bortom sin fysiska konstruktion installerad på permafrosten. Det är spekulativt, men kanske precis tillräckligt nära sanningen om klimatförändringarna för att verkligen kunna rycka tag? Konstverket erbjuder sin betraktare både att lära sig forskning och framtid. Naturen bryr sig såklart inte ett dugg om höjda temperaturer. Konsekvenserna av global uppvärmning handlar om oss, människorna och vår livsmiljö. Hur vill vi ha det?

Framför datorn funderar jag på att åka dit. Land art är speciellt. Det finns alltid en säregen dynamik kring konst som placerats i naturen och i relation till sin omgivning. Sensing the Arctic ser onekligen fantastisk ut på bild, men som bekant är det alltid i mötet med konsten som det känslomässigt verkligen kan hetta till.

Jenny Danielsson