NAOM redan i konkurs

Det verkar ha blivit ett snöpligt slut för NAOM i Stockholm. NAOM öppnade i juni 2024 med ambitionen att vara ett epicentrum för kreativitet och med ambitionen att omdefiniera vad ett museum är och kan vara. Men bara ett par månader efter premiären har de redan gått i konkurs.

Kajsa Hartig och Johan Lindblom besökte NAOM i somras och recenserade besöket. Strax innan publiceringsdatum för recensionen nåddes de av beskedet att NAOM går i konkurs. Utställningskritik bad dem reflektera över varför ett besöksmål som NAOM inte lyckades attrahera publik och skapa den kreativa plattform för upplevelser som utlovades.

Varför tror ni att NAOM inte har lyckats?

– Det finns en otydlighet i konceptet för den som inte är van vid liknande upplevelser. I Sverige har det ju de senaste åren varit ett fåtal, turnerande immersiva upplevelser, bland annat van Gogh Alive med flödande projiceringar av Vincent van Goghs verk. Men där finns det ett välkänt konstnärskap i botten som sannolikt skapar intresse och lockar besökare. Det har inte NAOM haft. Samtidigt känns det lite tragiskt att det i någon mån måste vara välbekanta fenomen eller kända namn, som Titanic, Tutankhamun eller van Gogh, för att snabbt lyckas attrahera en publik. Men det handlar naturligtvis om tidigare kunskap och förförståelse och där har NAOM varit för otydliga, deras koncept är inte tillräckligt etablerat i Sverige, säger Johan Lindblom.

Sedan tror jag inte att NAOMs programförklaring om ”Redefining the Rules of a Museum” riktigt fungerar. Det känns mer som en pik mot museibranschen än något som eventuellt attraherar målgrupperna. Det blir mer ett slags fruktlöst positionerande. Särskilt när det så uppenbart inte är ett museum, fortsätter Johan.

– Det är ett nytt koncept, och visst delvis otydligt, som Johan säger. Men ett problem har nog också varit att man försökt efterlikna stora, internationella upplevelsecenter utan att riktigt ha kraften i dessa. Mycket bygger på häftiga immersiva upplevelser, som när de varit framgångsrika internationellt har levererats i enorma lokaler. Upplevelsen på NAOM var begränsad på grund av lokalens utformning, små rum och inte minst placering under markplan. När man heller inte förlitar sig på stora blockbusters som Monet och van Gogh är det extra viktigt att publiken förstår vad man får, om det är en lättsam och minnesvärd engångsupplevelse, eller en plats att hänga på och regelbundet återkomma till för musik, mat och samtidskonst, säger Kajsa Hartig.

Vad kan museer ändå lära av NAOM?

Idén om att ett museum skulle kunna vara så som NAOM är inte helt långsökt. En vital mötesplats, en plats att stanna till vid efter jobbet, som säljer mat och dryck, som erbjuder spännande samtidskonst, som kreativt nyttjar digital teknik, lockar med immersiva upplevelser och utmanar besökarna genom tankeväckande utställningar. Många stora nationella museer har svårt att skaka av sig en elitistisk framtoning. Ett personligt bemötande på NAOM gav en välkomnande känsla och skulle potentiellt kunna sänka tröskeln mellan institutionen och besökaren, säger Kajsa.

– En annan reflektion jag har är att de bästa utställningarna i mitt tycke är de som känslomässigt berör, utmanar och triggar till vidare samtal. Det fanns inte så mycket av den varan på NAOM, även om jag uppskattade flera av installationerna. Men jag saknade någon form av berörande berättelse. Det gäller de flesta immersiva upplevelser som jag varit på, att man på något sätt känner sig ganska färdig med utställningen direkt efter man varit där. Det är inte så mycket att bearbeta och diskutera vidare. Mer som att översköljas av en flodvåg av intryck och sedan är det över. För några år sedan besökte jag Artechouse i New York och såg den turkiske konstnären Refnik Anadols Machine Hallucination. Den byggde på miljontals historiska och samtida arkitektoniska bilder av staden New York som rytmiskt pulserande i rummet. Det kändes som att befinna sig i en Blade Runner-film på steroider – men också ett slags historisk exposition. Det gav ett annat siktdjup än upplevelsen på NAOM, säger Johan.

– Jag tror vi båda delar åsikten om att det är trist att NAOM kastar in handduken redan efter ett par månader. Det känns framför allt tråkigt att uppriktiga försök att erbjuda spännande och kreativa upplevelser inte riktigt hittar sin publik, avslutar Kajsa.