Parismode i svensk tappning

Textilmuseets nya basutställning visar upp Parismodets intåg i svensk modeindustri med utgångspunkt i museets egna samlingar. Kerstin Parker uppskattar kombinationen av nördig detaljrikedom och sammanhangsskapande utblickar.

I december öppnade Textilmuseet i Borås sin nya basutställning ”Kläder & Couture” som pågår fram till hösten 2024. Utställningen skildrar hur Parismodet omtolkades till användbara kläder för vanliga kvinnor i Sverige. Genom Boråsföretaget Bröderna Magnusson Damkonfektionsfabrik AB får besökaren följa modets historia under perioden 1930–1970 i ett större sammanhang.  

Såsom många företag i branschen hämtade Bröderna Magnussons sin inspiration från modets huvudstad Paris. Företagets direktris Ylva Segh besökte couturevisningarna på plats och skapade sedan plaggen med avancerade skärningar och handsydda detaljer som därigenom låg i en något högre prisklass. Under 1900-talet utvecklades konfektion, det vill säga tillverkning och handel med färdigsydda kläder, till en svensk basnäring. Borås med omnejd blev centrum för konfektionsindustrin och kläderna som syddes här såldes över hela landet. 

– I arbetet med att ta fram utställningen har vi utgått från samlingarna och företaget Bröderna Magnussons. Det är ett tvärsnitt av konfektionsindustrins och modets utveckling från 1930- till 70-talet, säger industriantikvarie Johannes Daun. 

Att valet föll på just Bröderna Magnussons berodde på att företaget fanns under en längre period och att dess direktris Ylva Segh var med från starten 1935 till slutet 1978. 

– Det är mycket spännande att följa en designergärning under mer än fyrtio år, säger Johannes Daun. 

Under den perioden tillkom nya material och textilindustrin gick från att vara hantverksartad till mer maskinbaserad. 

Bröderna Magnussons producerade två kollektioner per år med ett stort antal plagg. I museets samling finns drygt 200 klänningar, tusentals skisser och hundratals modefoton. 

– Företaget följde modet, men hade sina egna drag också, berättar Johannes Daun. 

Vilka har utmaningarna varit i arbetet med utställningen? 

– En jätteutmaning var att göra ett urval. Det finns så mycket att berätta och visa. Vi har fokuserat på periodisering och nivåer. Det finns många närbilder för den sömnadsintresserade, men också mer övergripande texter. 

Johannes Daun återkommer till att målet med ”Kläder & Couture” har varit att ge en inblick i 1900-talets modehistoria och utveckling, men också i sömnadsindustrin och Borås historia. 

– Ingången har varit industrihistorisk. Vi har bland annat använt intervjuer som Textilmuseet gjorde med Bröderna Magnussons anställda för fyrtio år sedan. Vi har även gjort nya intervjuer såsom med Svea Lindberg som nu är 100 år. Hon var en av företagets skickliga helstyckessömmerskor som sydde hela klänningar, förklarar Johannes Daun. 

När det gäller det pedagogiska perspektivet berättar intendent Malena Karlsson att de vanligtvis har barn och unga i fokus, men att de den här gången vänder sig till en målgrupp med ett bredare åldersspann. 

– Vi har också strävat efter att tillfredsställa nördarna. Vi är själva nördar som går i gång på detaljer och via bildspelen och närbilder kan vi dela med oss av vår förtjusning för detaljer, säger Malena Karlsson. 

Utställningens disposition är kronologisk. Besökaren följer en tydlig tidslinje i det omfattande rummet. 

– Moderna utställningar brukar ha en tematisk struktur. Det kronologiska greppet kan kännas förlegat, men vi ville ha en tidslinje över såväl modets historia som företagets utveckling i ett större samtida sammanhang.  

Detta lyckas verkligen Textilmuseet med i ”Kläder & Couture”. Besökaren får ta del av tidstypiska klänningsmodeller och samtida världshändelser. Det finns ett flertal teman såsom de tre perioderna: ”1930–1940-tal, Mode och ransoneringskuponger”; ”1950-tal, Framtidstro och en banbrytande silhuett” samt ”1960–1970-tal, Ungdomsmode och snabba växlingar”. Det går att fördjupa sig i hantverket, detaljer och olika material. 

– Genom detaljerna flörtar vi med nördar, vintageintresserade och dem som tycker om att sy själva, säger Malena Karlsson och tillägger att de också tar upp hållbarhet och konsumtion. 

– En garderob på femtiotalet såg mycket annorlunda ut mot idag. Då hade man kanske bara en sommarklänning som senare syddes om. 

Via skärmar och övriga texter görs det också givande nedslag i modets historia, till exempel om hur haute couturen uppkom, olika stilar såsom The New Look och hur designen påverkades av samhällets konjunkturer och förändringar. 

I ”Kläder & Couture” har museet samverkat med konstnären Bea Szenfeld som har gjort såväl installationen i mitten av rummet som montrarnas bakgrunder. 

– Det har varit ett mycket givande samarbete. Bea Szenfeld har formgett montrarna som skyltfönster på en shoppinggata i exempelvis Paris. Hon har studerat textil och inredning och följt modets trender. Vid tidslinjens början har montrarna dekorerats med blomrankor medan de i slutet har grafiska mönster, förklarar Malena Karlsson. 

Bea Szenfelds installation och montrarnas formgivning ger en vidare konstnärlig dimension av utställningen, vilket är ett stilfullt och intressant grepp. 

Textilmuseet har dessutom samarbetat med volontärer och Tillskärarakademin. I en animation får besökaren se hela processen av mönsterdelar som förs ihop till att bli ett helt plagg. Längre fram i vår kommer en katalog som både blir ett komplement till och en souvenir från en utställning i världsklass. 

Text och foto: Kerstin Parker

K.P. är frilansjournalist, författare och filosofie magister i historia.