Vilse bland föremålens färdvägar

Konceptet är intressant men utförandet bristfälligt när Röhsska museet tar sig an viktiga frågor om proveniens, kolonialism och museietik, skriver Hanna Bendz.

Migration – föremålens färdvägar handlar om föremåls, motivs och teknikers förflyttningar, användningsområden och ägandehistoria. Välkomsttexten berättar i svepande formuleringar: ”Vi lever i en värld där gränserna mellan kulturer framstår som allt suddigare”. Besökaren upplyses om det kanske självklara, att migration av tankar och kunskaper är sammanvävd med migration av varor och tekniker och att ”till och med museets samling är ett resultat av migration”. Av det som skulle kunna vara en öppning för diskussion blir sedan en tumme, eller möjligtvis två. Formatet gör sitt till – man har velat rymma mycket på en liten yta, men samtidigt har mycket väggyta lämnats tom.

Informationen om utställningsföremålen visas inte läsvänligt vid montrarna utan i en opraktiskt vikt broschyr. För att kunna ange föremålens katalognummer återges de på bild i broschyren, vilket begränsar textutrymmet. Det krävs skarpa ögon för att läsa katalognumren och för att skilja den ena bildväven från den andra på broschyrens små, svartvita fotografier.

Utställningen består av konstproduktioner och bruksföremål i skilda material, från olika platser och århundraden. Kopplingen mellan föremålen är ibland tydlig och ibland inte. Då även katalogrubrikerna och texterna många gånger framstår som mer eller mindre tillfälligt sammanställda blir tyvärr det samlade intrycket att utställningens röda tråd är för svag. Kanhända är det ett medvetet valt, minimalistiskt grepp, med syfte att väcka frågor och tankar.

Det första rummet har rubriken ”proveniens”, alltså ursprungs- och ägarhistoria. Det handlar om etik och rättighetsfrågor i museibranschen, om insamlingsmetoder, repatriering och koloniala attityder. Många samlingar har skapats med metoder som idag uppfattas som både koloniala och illegala, och sådana inslag finns även i Röhsskas historia. Men här blir det mest lösryckta exempel. Jag läser att ”när Röhsska museet grundades samlade man traditionella konstföremål som var på väg att försvinna” – utan att veta om det är ett medvetet ordval och överordnat ställningstagande, om det är en eufemism, eller om det endast syftar till de ekkistor från 1500-talet som bildtexten tillhör.

I ett av rummen visas bildvävar med syftet att visa hur motiv och tekniker vandrar över tid och rum. Jag läser att en belgisk 1500-talsväv ”för tankarna till” öppningspanelen ur konsthistorikern Aby Warburgs bildatlas, men utan bild på panelen säger associationen mig inte så mycket. Jag kan naturligtvis ta upp mobilen och googla, men istället läser jag vidare om motiviska släktskap mellan islamska, flamländska och sydsvenska bildvävar. Det hade också varit intressant att veta mer om. Men släktskapet blir bara omnämnt och montern rymmer heller inga islamska exempel.

På Röhsskas webbplats finns en intervju med medkuratorerna från den engelska tidskriften MacGuffin. De diskuterar möjligheter att belysa problematiska historiska arv och berättar vad som väckte deras intresse för de olika objekten, exempelvis ett katalogkort tillhörande en samisk renhornssked. Katalogkortet visas på bild i intervjun på hemsidan, med handstil, måttangivelser och fotografier av skeden. Men i den tryckta utställningsbroschyren ges bara allmänna fakta om samisk kultur och historia. Inget katalogkort och ingen information om skedarnas väg till museet, vilket väl ändå var utställningens syfte att belysa?

Diskussionen om hur historiska arv ska hanteras är mångfacetterad, komplex och utan självklara svar. Att förklara att man anser sig ha agerat felaktigt tidigare – vilket görs i ett exempel om sydafrikanska bildvävar – är ett sätt, men inte det enda. Att säga att en diskussion skall föras för att istället runda eller svepa över den är ett annat sätt. Intrycket av Migration – föremålens färdvägar är att Röhsska museet kanske försöker, men inte riktigt förmår äga sin historia.

Text och foto: Hanna Bendz

HB är musiker och historiker.