Bygga nytt, renovera hållbart eller inte bygga alls?

Ska vi verkligen bygga några nya museer? Det frågar sig Utställningskritiks ansvariga utgivare Liza Carlefred när hon tar del av hållbara fullträffar och fantastisk arkitektur på museibyggarkonferensen IMCC i Oslo.

När jag för några veckor sedan deltog i International Museum Construction Congress (IMCC) i Oslo fick vi besöka två av stadens nya stora museibyggnader. Årets värdar på plats var Universitetet i Oslo, Munchmuseet och Nasjonalmuseet, de båda senare invigda 2021 och 2022 med besökssiffror som redan överträffat förväntningarna. Vi får möjlighet att besöka utställningarna i pauserna och wow, gallerierna i Nasjonalmuseet tar aldrig slut. Munchmuseet imponerar det också, men nog har själva utställningssalarna fått osedvanligt lite utrymme? Visst har det varit diskussioner om både placering och arkitektur av dessa båda landmärken, men jag undrar lite över nybyggnation över huvud taget. Jag tänker osökt på Stockholms senaste museer Vrak och Spårvägsmuseet som flyttat in i befintliga hus med stora kulturhistoriska värden. Mycket passande handlade en av programpunkterna på konferensen om just det: Should We be Building New Museums: The Sustainability Arguments for and Against New Museum Construction.

Flera diskussioner både under panelsamtalet och i konferenspauserna handlar om att bygga om existerande byggnader istället för att bygga nytt. Men kanske inte alltid, infaller någon, vissa hus är helt enkelt i för dåligt skick för att renoveras. Det pratas om att gå från hållbarhet som en sidosak, till att sätta det i fokus. Att prata koldioxidbudget redan från start.

Keith Jennings vid Natural History Museum menar att det finns en förväntan på hans museum att de ska prata om och göra hållbart. De utmanas som organisation. ”If we create advocates for the planet, we can’t do the opposite ourselves.” Såklart instämmer vi i publiken.

Några slutsatser kring energikrisens påverkan på hållbarhetsfrågan då? Flera tror att omställningen kommer att gå snabbare nu, då den ekonomiska vinsten blir mer kännbar. Solpaneler, isolerade tak och tekniskt glas på fasader är några exempel som nämns.

Den stora frågan hänger ändå kvar. Bör vi alls bygga några nya museer? Svaren från konferensens deltagare varierar; många ja, några nej, några kanske. De flesta är dock överens om att ska vi bygga nya museer så behöver alla andra möjligheter vara undersökta och renovering för dyrt eller ohållbart. Fina exempel på cirkulära byggnationer och återbrukade projekt under konferensens tre dagar gör att vi ändå hyser gott hopp om framtiden i branschen.

Jag imponeras av flera av de stora musei- och utställningsprojekten vi får se. De är grandiosa och till delar innovativa, men ibland faktiskt ganska grå och stela om jag ska vara ärlig. The Whale är ett undantag, visionsbilderna är rent magiska. Dorte Mandrup presenterar sitt otroliga projekt där innehållet växer fram med starkt filosofiskt fokus och lokal förankring. Jag tror vi är många som vill besöka Andøya 2025 när centret väntas vara klart.

Mest intressant bland alla projekt vi får till livs är ändå konserveringen av Charles Rennie Mackintosh och Margaret Macdonald Mackintosh The Hill House. I ett projekt som inledningsvis handlade om att rädda huset från förfall skapades en skyddande struktur av ringbrynja (90% vattenskyddande, men man kan se igenom) som lockat fler besökare än innan renoveringsprojektet påbörjades. Detta har i sin tur lett till att diskussionen om restaurering nu förändrats. Kanske ska den tillfälliga strukturen vara en del av besöksmålet även framöver? Läs mer om The Hill House på National Trust for Scotlands webbplats.

Nästa år hålls IMCC i Antwerpen och då hoppas jag få se fler kollegor från Sverige. För det här var bra, mycket bra till och med!

Liza Carlefred

Liza Carlefred är styrelseordförande för UtställningsEstetiskt forum, ansvarig utgivare på Utställningskritik och projektledare på Cedervall arkitekter.