Lekfullt men tunt på innehåll i Volvos showroom

World of Volvo är, ja vad ska man kalla det? Kanske ett öppet konferenscenter med mycket fria ytor, restauranger, fik och samlingslokaler strax intill bakre ingången till Liseberg, den Göteborgska besöksnäringens epicentrum. Den moderna träarkitekturen är imponerande och är i sig värd ett besök. Irène Karlbom Häll har besökt World of Volvos utställning, det enda i byggnaden som har entréavgift.

Utställningen börjar med orden ”det handlar om dig!”, illustrerat av en rad sensorstyrda jätteskärmar där olika former följer besökarnas rörelser. Lite senare möter man andra sensorer som läser av ansiktsuttryck – besökaren ställer sig på rätt plats och ser glad ut – en amöbaform växer. Släpper man ned mungiporna krymper den. Lite otydligt vad detta vill säga? Ska framtidens bilar kunna se när vi mår dåligt innan vi kör av vägen?

En tydligare poäng har det när man får hålla en virtuell pingisboll på en platta medan ett landskap far förbi i olika hastighet, för att visa vikten av koncentration när man kör. Varefter vi lotsas vidare in i en installation med foton och inspelade citat av personer som överlevt bilolyckor tack vare säkerhetsbälte. Installationen heter ”En miljon till”, det vill säga: uppfinningen trepunktssäkerhetsbältet har redan räddat en miljon människoliv. Företagets mål är att rädda en miljon till med säkra bilar, så förstår jag det. Så långt finns en slags röd tråd och utveckling.

Sen kommer tyvärr en god bit nästan ingenting. En stor mörklagd yta vigs åt ett par tre sällsynt menlösa
konstinstallationer ledsagade av skyltar vars texter utgör en formlig orgie i pretentiösa konstfloskler. Efter det mellanspelet kommer en liten bit traditionell företagshistoria. Vi får se de två grundarna i form av en svartvit stumfilm som lajvar 1927, men där replikerna poppar upp på samma sätt som chattdialoger i en mobil. Allt projicerat bakom (det jag utgår ifrån är) det autentiska skrivbord där båda satt. Den delen är snyggt och lekfullt gestaltad.

Vi får också se en fabrik med löpande band-tillverkning som skuggspel och en snabb inblick i Volvos marknadsföringspolicy som är väldigt svensk: ”skryt inte”. I den här delen finns en kärleksfull hand, från den pyttelilla katten som sitter framför fabriken till selfieplatserna i den obligatoriska bilhallen med ett tjugotal modeller från olika epoker. Här finns också en liten antydan till fördjupning i vad Volvo betytt för folkhemmet.

Sedan, alla barn, är det dags för science center – idel beprövade grepp och välgjort. Inte mindre än sex grävskopor att prova, tre stora och tre små, säkert en besökarhit. Två bås där man blir filmad i en vindtunnel (ganska snäll sådan som inte vanställer en helt) och lite annat smått och gott. Sen är det klart.

Slutsats? En privat företagsutställning är förstås något annat än ett vanligt museum. Här visar man upp koncept och varumärkestänk och vill säkert fokusera på framtiden mer än på det förflutna. Ett showroom för att lyfta mjuka värden; omtanke om människan, säkerhet, trygghet, svensk anspråkslöshet och närhet till naturen. Med små inslag av traditionellt berättande. Men. Något som kallas ”utställning” och tar en rejäl entréavgift borde ändå kunna leverera något lite matigare. Annars blir det som att gå på bio och bara få se reklamfilmerna. Det som fattas enligt mig är lustigt nog det som många andra utställningar har för mycket av: fakta och historia. Ett genomarbetat manus, en andra valfri och fördjupande nivå.

Det finns på sina ställen en fin humor och känsla för vad som är lagom med information. Men också en del fluff och utfyllnad. Om samma kreatörer fick sätta tänderna i företagets kulturella historia, exempelvis på den yta som används till ”innovativt konstprojekt” skulle detta kunna bli bra på riktigt. För det finns att ösa ur. En tydligare röd tråd genom hela utställningen och ett starkare användande av företagets historia och relation till svenskhet skulle göra susen. Volvo har en koppling till Sverige lika stark som IKEAs med uttryck som villa–vovve–volvo och har frontats av färgstarka personligheter. Hemsidan lovar att inget besök ska vara det andra likt, så det finns hopp om förbättring och förnyelse vartefter.

Irène Karlbom Häll