Mode och media på Göteborgs stadsmuseum

Utställningen Göteborgs garderob vill vara ett estetiskt och pedagogiskt extra allt, och lyckas väl med detta. När besökaren har gått uppför entrétrapporna presenteras en gåta, en elegant finklänning som vid närmare granskning visar sig vara hemsydd och har tillhört en kontorist. Ett antal frågor ställs: vem var hon, i vilka salonger rörde hon sig, och vem sydde hennes klänning? Introduktionen blixtbelyser temat för hela utställningen: klädedräktens förändringar i relation till samhällsutvecklingen, med fokus på åren 1880–1930.

Treåringar med föräldrar rör sig i rummet och hittar mycket att prata om. Utbudet av interaktiva och mediala verktyg är generöst. Här finns arkivfoton, filmer och teckningar, provstationer med slipsar, hattar och helt ordinära högklackade skor. 

Generöst utplacerade speglar skapar dynamik mellan då och nu samt ger besökaren möjlighet att reflektera över sin egen klädsel. Två temasektioner, den ena om bad och sommarliv och den andra om tvätt och barnkläder, har fått passande ljudkulisser av vågbrus och klappträn. Själva klädesplaggen i utställningen förblir i fokus, i kraft av både elegans och variation i material. 

Här finns en inbyggd problematik, som lyfts fram i utställningens textmaterial. Syftet att illustrera klädedräktens förändringar i relation till samhällsklassernas dynamik krockar med det faktum att lejonparten av materialet är finkläder och accessoarer som tillhört de bättre bemedlade. Är det själva modet såsom det framställs i tidningar och i skyltfönster, eller är det de faktiska förutsättningarna – vad man kunde ha fått se om man faktiskt tagit sin tidsmaskin tillbaka till Göteborg 1920 som diskuteras i utställningen? Kanske är det just i den eleganta hemsydda klänningen i entrén som de dubbla syftena tydligast kan mötas.

I balansgången mellan estetisk utformning, tematik och kronologi har den sistnämnda aspekten fått stryka på foten: Göteborgs garderob är snarare ett allkonstverk än en historielektion. Den stora variationen i textmaterialets utformning gör utställningen både lättillgänglig och inbjudande, samtidigt som den är något anekdotisk. Den passar både som allmänbildande och för att flanera igenom. Sammanfattningsvis en njutbar och välgjord utställning som klart kan rekommenderas!

Hanna Bendz

H.B är musiker, historiker och konsthistoriker.