Alla artiklar i kategorin: Utställningskritik #2 2019

Museer behöver både gynnare och kritiker

”Älskade museum – kunskap, lust, samlingar” var temat för Museernas vårmöte i Östersund 9–11 april 2019. UEForums styrelse var på plats för att delta i programmet, lyssna av samtalen, diskutera museifrågor och dela ut det årliga guldpriset. Dessutom passade vi på att avslöja tidskriftens nya namn. Som brukligt är när Riksförbundet Sveriges Museer håller vårmöte var programmet även 2019 så innehållsrikt att jag tidigt gav upp alla försök att ta ett helhetsgrepp. I stället gladdes jag åt godbitar här och där och framför allt åt att träffa så många museimänniskor på ett och samma ställe. Gissa om samtalsämnena aldrig tröt! Ett budskap som lyftes flera gånger, först av kulturminister Amanda Lind och därefter av flera andra, är vilken avgörande betydelse museerna har för landets ekonomi i allmänhet och för besöksnäringen i synnerhet. Museerna spelar redan en viktig roll och i framtiden (den som redan har börjat) blir den rollen ännu viktigare – för nationen, integrationen, dialogen, demokratins vardagsarbete och kampen mot fejknyheter, hat och propaganda. Att museet är en kunskapsinstitution med hög trovärdighet gör det …

Även svarta modeller har namn

Le modèle noir de Géricault à MatisseMusée d’Orsay, Paris26/3 till 21/7 2019 Bland de uppgifter museer kan ta på sig finns att lyfta fram och fördöma övergrepp som begåtts genom historien och som fortsätter att förgifta kulturarvet. Kenneth Hermele ser en utställning som säger sig vilja ställa till rätta. Men når man ända fram? Det är ingen kö när vi kommer till Musée d’Orsay i Paris, den gamla järnvägsstationen på Seines vänstra strand som 1986 gjordes om till museum. Men inne på den nyöppnade huvudutställningen Le modèle noir – den svarta modellen – är det tjockt och vi måste tränga oss in när vi kommer dit ett par dagar efter vernissagen. Blir det för mycket folk stoppar vakterna tillflödet temporärt och låter publiken stå i fållor tills tillräckligt många besökare har lämnat utställningen. Utställningen är uttalat politisk om än inte särskilt kontroversiell. Till den lite självklara känslan bidrar den konventionella presentationen: tavlor och fotografier hänger i rad på rad, några glasmontrar står mitt i rummen och när vi kommer till 1900-talet får vi rörliga bilder …

I sjöjungfrusvans och kaptensmössa

Vad är det här för skepp? Vad är det här för skepp! Jane Karlsson återger ett intensivt besök på Sjöhistoriska museet i Stockholm tillsammans med Axel som fyller 4 år i sommar.   Att gå på museum med barn är inte som att gå på museum med vuxna, det vet alla som prövat. Oväntade saker händer, som att man kan få se en hel utställning på 5 sekunder eller tvärtom få stå och stirra på samma pryl länge, länge. Och på något sätt hänger den här indoktrineringen kvar om att man inte får röra vid någonting när man är på museum, så även när man faktiskt får röra så är jag ändå på med mitt ”försiktigt, försiktigt!” Med det sagt, vi gick till Sjöhistoriska Axel och jag för att leka i ett rum som heter Blubb och kolla på båtar. Så beskrev jag det innan vi åkte så han visste vad vi skulle göra och det visade sig stämma ganska bra. Dessutom kunde han ju sitta och säga ”blubb, blubb-blubb” oavbrutet på bussen på vägen …

I den heliga nationens tjänst

I händerna på en nationalistisk diktatur kan utställningsmediet, om det hanteras med skicklighet, bli ett mäktigt vapen. Museet blir då en laddad arena där nya generationer skolas in i våldets och revolutionens logik. Klas Grinell berättar om sitt livs mest omskakande museibesök. I år är det 40 år sedan den islamiska revolutionen i Iran genomfördes. Det var en världsomvälvande händelse vars verkningar fortfarande är starka. Inte minst har den varit livsavgörande för alla de svenskar som inte skulle ha varit svenskar om det inte vore för att revolutionen och dess efterspel tvingat dem att fly från Iran. Den iranska regimen har sedan dess varit en drivande faktor i Mellanösterns oroligheter och därmed också indirekt format både 2000-talets krig mot terrorismen och andra världspolitiska skeenden. Iran är på många sätt ett isolerat land, föremål för sanktioner och misstro. Men som i alla länder finns så mycket mer än regimens förtryck. I oktober 2018 hölls den första internationella museikonferensen i den islamiska republikens historia, organiserad av ICOM Iran och den internationella kommittén för museologi, ICOFOM. Jag såg …

Teceremoni utan eftersmak

TeamLab Borderless, Odaiba, TokyoTeamLab, Hideaki Takahashi Om man hade obegränsat med resurser, både i form av pengar och teknik, vilken sorts utställningar skulle man skapa då? Och i vilket syfte? Utställningar kan ju skapas för sin egen skull, för att dra publik till allehanda märkvärdigheter. Eller så kan de försöka förändra världen till det bättre. Sådant grubblar Olov Amelin på efter ett besök i Tokyo. På bordet framför mig står en tom glasskål. Bordet är mörkt, belysningen dämpad. På väggen projiceras några abstrakta rörliga former. En servitör har precis kommit ut genom ett draperi i väggen och placerat skålen framför mig på det långa u-formade bord kring vilket ca tio besökare kan sitta. Han hämtar också den lilla kapsel med teblad som jag köpt vid entrén. Jag valde ett kamomillte. Strax återvänder han med en tekanna med mitt färdigbryggda te. Det doftar härligt när han häller upp det i skålen. Servitören som på japanskt manér sköter denna ceremoni avlägsnar sig genom draperiet. Till min förundran börjar en lysande punkt i teet växa. Snart har en …

Om genus och kulturarv

Gender and Heritage – Performance, Place and PoliticsRed. Wera Grahn och Ross J. WilsonRoutledge 2018 Hur genus framställs i kulturarvshistoriska utställningar är en fråga som blivit belyst under 2000-talet. Nu är den svenska nestorn på området, Wera Grahn, medredaktör för en antologi om ämnet. I serien ’Key Issues in Cultural Heritage’ är Grahn och Ross J. Wilson redaktörer för Gender and Heritage – Performance, Place and Politics. Karl-Emil Åkerö har läst den. Förordet av Ross J. Wilson – ”The tyrrany of being normal and the importance of being liminal” – sätter en hoppfull ton. Han dissekerar normalitetsbegreppet på ett intressant sätt. För Wilson är den normal som har kontroll, och genom att definiera andra som onormala skapas en position av fördelningsutrymme. Det innebär att genusperspektivet har blivit perifert utifrån den kulturarvsvetenskapliga diskursen. I detta är det enligt Wilson viktigt att kliva över trösklar, att se det hela som en övergångsrit. Genusperspektivet är ett kritiskt verktyg från marginalen och bokens syfte är enligt Wilson att visa på dess teoretiska tyngd i en bredare intersektionell analys av …