Vartannat år hålls världens största arkitekturutställning i Venedig. Formatet i sig är ett pågående experiment – men vad är det som testas? Carin Kallenberg besöker en arkitekturbiennal som ställer högre krav på besökaren än vanligt, men som elegant knyts ihop av huvudcuratorn Lesley Lokko.
På Nationalmuseum i Stockholm visas just nu utställningen ”Trädgården – Konst och natur under sex sekler”. För den trädgårdsintresserade Sofie Bergkvist är utställningens ambitiösa grepp att skildra hur trädgårdar framställts i konsten och hur konsten påverkat trädgårdar sedan medeltiden onekligen intressant. Genom att närstudera texternas uppbyggnad och innehåll hoppas hon kunna visa på vikten av att väga sina ord väl på de få rader en författare av utställningstext har till sitt förfogande.
Utställningen Frida Kahlo – Her Photos på Kulturhuset Stadsteatern känns lite som att skrolla igenom en historisk selfie-queens oorganiserade Instagram-flöde eller Pinterest-mapp där någon har glömt att tagga personen i bilden och skriva captions, menar Fideli Selenius. Den fint formgivna utställningen är full av intressant innehåll, men framstår i slutändan som ett appendix för den redan insatte.
Hanna Bendz besöker en lågmäld, välgjord utställning om Sveriges runstenstätaste landskap. Utställningen Tyde den som kan på Upplandsmuseet tar ett begränsat utrymme i anspråk men lyckas ändå erbjuda en heltäckande introduktion till fenomenet runstenar.
Den privata norska konstsamlingen Tangen intar konsthallen Artipelag på Värmdö, som det senaste exemplet på en tilltagande privatisering av konst och kultur. Besökaren får därigenom tillgång till den konstnärliga kanon som utvecklades i Europa och Norden under 1900-talet, och motivation att leta vidare efter nordiska spår i de internationella processerna.
Utställningen NK:s möbler på Sörmlands museum lyser som starkast när Nyköpingskopplingen får ordentligt med utrymme, menar Karin Jonsson. Den traditionella utställningsformen, med möblerna pedagogiskt men lite tråkigt uppställda i långa rader efter varandra, gör det dock svårt att ryckas med i historien om NK:s möbelverkstäder i Nyköping.
Małgorzata Mirga-Tas utställning Suno Mangie Dzialas/Jag har en dröm på Göteborgs Konsthall är ett starkt vittnesmål över den romska minoritetens sorgliga historia och samtid, som också synliggör en rik och färgstark kultur där glädje och gemenskap har en given plats. Kerstin Parker uppskattar de många lagren i en utställning som väcker känslor, tankar och frågor.
Att vissa konstnärskap faller i glömska är sådant som sker. Tyvärr tycks det oftare så att kvinnliga konstnärer oförtjänt kommit att drabbas av detta öde. Det är därför glädjande att Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm väljer att lyfta dessa mer eller mindre bortglömda konstnärskap i en omfattande utställning, Kvinnliga pionjärer – Visionära landskap, som rymmer närmare 100 verk.
Under 2021 fick Statens Konstråd 25 miljoner kronor av regeringen för att förvärva ny konst – ett ekonomiskt stöd som möjliggjorde att över 500 konstverk av 350 konstnärer köptes in. Ett urval av dessa konstverk visas nu på Skissernas Museum i Lund, i en utställning som fått namnet Coronasamlingen. Verken i utställningen kommer att placeras ut på statliga myndigheter runt om i landet, där de får möta medborgare i miljöer skilda från museirummet.
Se Neapel och sedan dö, sade Goethe, i betydelsen att efter att ha sett Neapel finns det inget mer att leva för. Barockkonstnären Artemisia Gentileschi hade en annan uppfattning. Hon sade sig avsky Neapel, klagade över kaos, smuts, sjukdomar. Ändå kom hon att leva där i tjugofyra år som firad målare och framgångsrik egenföretagare. Nu ägnas Artemisia Gentileschi en magnifik utställning i ett bankpalats i stadens hjärta, den första någonsin i Neapel. Med denna utställning kan hennes marketing sägas pågå fortfarande, och här nå en kulmen.
Utställningen Sea of Files på Hasselblad Center i Göteborg visar verk av 2022 års Hasselbladspristagare, den indiska fotokonstnären Dayanita Singh. Singhs aktiva och konsekventa arbete för att påverka utställningsprocessen genom sin konstruktiva design av presentationsformen och infogandet av fotografiet i en nyskapande rumslig kontext blir en värdefull påminnelse om fotokonstens betydelse för utvecklingen av utställningsmediet.
I utställningen Lap-See Lam: Det regnar drakfjäll på Röhsska museet möts historia och samtid, original och kopior, traditionellt konsthantverk och tekniskt avancerade metoder och verk, klassiskt sagoberättande och film via VR-teknik, verklighet, fiktion och autofiktion. Omvälvande, nyskapande och inte likt något annat i utställningsväg menar Kerstin Parker.
”Det var nog namnet på utställningen som lockade mig: From dying to living. Ordens omkastande gjorde mig nyfiken, trots att jag varken efterforskat konstnären Korakrit Arunanondchai eller läst utställningens USP. Jag tycker om att möta utställningsrummen helt oförberedd.” Fideli Selenius rapporterar från en omslutande utställningsupplevelse på Moderna Museet.
Visuell slagkraft och personliga möten på Sven-Harrys konstmuseum. Subtilt meningsskapande på Östasiatiska. Mårten Janson tackar och bugar för två storslagna utställningar om hantverk.
Om: Arkitektur på ArkDes i Stockholm är en ovanlig separatutställning tillägnad arkitektkontoret Tham & Videgård. Efter en bokstavlig uppförsbacke försjunker Jan Rydén Bonmot i ett rutnät av projekt och frågor om arkitektonisk kvalitet.
