Social samling har blivit samling kring tekniken

På den berömda  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 fanns en särskild utställing om Stockholms stad. Den skulle lära besökarna hur en modern storstad fungerade, med vatten, avlopp och moderna kommunikationer

Även till formen var denna utställning högeligen modern, den slog folk med häpnad och blev utställningsfältets mest besökta. Bland annat kunde besökarna stiga ned i underjorden och se ett utsnitt av stadens avloppssystem i skala 1:1. 

Stockholms stads utställning banade väg för Det sociala museet som öppnades i Stockholm tio år senare, 1907. Överallti Europa grundades vid denna tid sociala museer inspirerade av de nya universitetsämnena sociologi och samhällskunskap. Man ville överbrygga ”gränsen mellan lekmannens och specialistens blickar” och hade stor tilltro till utställningen som läromedel.

Det sociala museet i Stockholm låg på Birger Jarlsgatan och fanns kvar i olika versioner åtminstone till 1914. Museets vidare öden är outforskade, men att dess verksamhet så småningom upphörde kan bero på att det såg sitt uppdrag slutfört när välfärdssamhället etablerades i statliga verk som Socialstyrelsen, i socialdepartement och kommunförbund. Det säger idéhistorikern Frans Lundgren, en av författarna i 1897 Mediehistorier kring Stockholmsutställningen. Lundgren berättar också att Alva Myrdahl och arkitekten Uno Åhrén (förgäves) försökte väcka nytt liv i det sociala museet på 1940-talet med förslaget att det skulle vara del av Nordiska museets verksamhet. 

Enligt Frans Lundgren finns det museifolk som menar att länsmuseerna är dagens sociala museer. När de på 1970-och 80-talen byggde om sina basutställningar och också skildrade industrisamhällets framväxt, kom de att i nya gestaltningsformer och med utvecklad utställningsteknik skildra den sociala sidan av Sveriges historia.

Detta är att underskatta den pådrivande funktion som det social museet hade vid förra sekelskiftet och att förbise dess progressiva roll i pågående samhällsförändring. Man bör hellre betrakta science centerrörelsens vetenskapscentra som uppstod i USA i slutet av 1960-talet som de sociala museernas arvtagare. Samtidigt som de gamla sociala frågorna integrerades i de kulturhistoriska museernas fasta och tillfälliga utställningar pockade den tekniska och naturvetenskapliga forskningen på pedagogiska arenor där ”gränsen mellan specialisten och lekmannens blickar överbryggades”. Mitt intresse för fysikens lagar väcktes 1981 i Exploratorium i San Francisco, det mest innovativa av USA:s alla vetenskapscentra. Jag hade först svårt att förlika mig med beteckningen ”exhibits” för de redskap som personalen hittat på för att lära ut fysikens lagar, ty jag var fast i konventionell föreställning om när ordet utställning skulle användas. Men en exhibit var ju i detta samanhang ytterligare ett medium som vidgade utställningsbegreppet och förstärkte dess multimediala karaktär.

Vetenskapscentra som nu finns över hela världen är ett lika stort paradigmskifte på utställningsområdet som det sociala museet vid sekelskiftet 1900. 

Stockholm 071125
Eva Persson

1897 Mediehistorier runt Stockholmsutställningen, som har inspirerat till denna artikel, recenseras på Litteratursidan.
Läs mer om ”sociala museer” i UEForum: Deutsches Hygiene-Museum, som hittas bland länkarna och Museum of Toilets i förra numrets reportage från New Dehli.